Du, vet du vad som hände här om dagen vid vårt lilla ICA i utkanten av Falun? En pytteliten kattunge dök bara upp utanför butiken, som om hon slitit sig från någon eller kanske blivit lämnad där medvetet. Den här lilla tjejen, så tunn och tufsig, smög runt i slasket och kylan, med tassarna tryckta mot magen och hela kroppen skakandes av köld. Hennes jamande lät så hjärtskärande, men ingen av de förbipasserande verkade ta notis ärligt talat, hennes lilla ansikte var täckt av skorpor och ögon slitna till smala springor, och pälsen nästan helt borta kring öron och hals. Ingen visste hur hon hamnat där, men det såg verkligen sorgligt ut.
Butikspersonalen släppte in den lilla dunbollen så hon fick värma sig, och de försökte behandla henne mot ohyra med några droppar, men det hjälpte knappt. I flera dagar dök hon ändå alltid upp vid entrén, väldigt målmedveten, och försökte hoppa upp i folks famnar. Det blev bara kallare ute, och när temperaturen kröp under fem minus var hon redan genomfrusen en liten stackare som med nöd och näppe klarat de första köldknäpparna, men aldrig skulle överleva när vintern hann ner mot minus femton, tjugo.
En äldre kvinna som jobbar i butiken mindes då hur vi förra sommaren tog hand om en kattunge de hittade här, så hon ringde oss igen för att be om hjälp. När vi väl dök upp satt den lilla där och snurrade runt våra ben, hoppades som om hon förstod att det här var sista chansen att få komma in i värmen. Hon klättrade till och med på bakbenen och slingrade svansen om våra händer, desperat att bli omhändertagen.
Man såg direkt på bilderna skabb. Som tur var hade det inte gått så långt utan gick att behandla. Några droppar “Stronghold” eller “Advantage” på nacken, och det blev snabbt bättre.
Så fort hon kom in till jourhemmet, med värme och trygghet, började hon spinna högt som en traktor och kela så fort hon hade chansen. Första dagarna växlade hon mest mellan att äta massor och sova djupt. Namnet kom ganska naturligt vi började kalla henne Potatisen! Hon såg ut som en liten oansenlig potatis där hon vinglade runt, men charmig på sitt eget lilla sätt.
Det där rufsiga och fundersamma byttes snart ut efter två behandlingar var hon nästan helt återställd, och plötsligt hade vi ett par klart skinande ögon och en riktigt söt liten tös framför oss. Det saknas fortfarande lite päls på öron och tassar, men det är bara en tidsfråga tills det vuxit ut.
Nu är Potatisen inbokad för kastrering och har börjat blomma ut till en frisk, tjusig och fantastisk kattflicka. Hjärtat smälter varje gång hon ser på en man blir bara så glad att vi kunde hjälpa henne få ett nytt liv.
