I en liten grop i snön vid en landsväg i utkanten av Uppsala ligger nyfödda valpar övergivna, med bara några timmar kvar att leva.
Valparna kämpar för sina liv, tätt tryckta mot varandra för att hålla värmen. Under morgonen sprider sig nyheten snabbt på nätet: någon har hittat övergivna små valpar direkt på snön, precis intill vägen.
De små liven har krupit ihop i en liten hög, i hopp om att lite kroppsvärme ska hålla frosten borta. Trots att kalendern säger vår, håller vintern fortfarande sitt grepp. I stan visar termometern minus 7 grader, men ute på landsvägen sjunker temperaturen till minus 10 och ibland ännu lägre. Hur länge skulle de ha klarat sig där ute i snön?
Gropen i snön är ungefär tjugo centimeter djup. Valparnas kroppsvärme har smält snön under dem, så länge har de legat där tillsammans och försökt överleva. Men den här gången ville ödet annorlunda. Ägaren till bilverkstaden intill, en man vid namn Anton Eriksson, upptäcker dem och kan inte gå förbi han bär in dem i värmen. Där inne blir han först villrådig, vet inte riktigt hur han ska ta hand om dem, men det viktigaste är att han inte lämnar dem åt sitt öde ute i kylan. Tusen tack till Anton för hans omtanke.
Valparna är verkligen små, bara ett par veckor gamla. Fem individer tre hanar och två tikar, eller kanske fyra hanar och en tik, det är svårt att vara säker än. Anton ringer desperat runt till olika volontärer, men ingen har möjlighet att ta emot just nu. Att lämna in dem på ett vanligt djurhem är inte möjligt; de är för små, bara två-tre veckor gamla och för unga för vaccinationer, som först ges vid två månaders ålder.
Att lämna in så här små valpar på ett shelter vore som att ge dem en dödsdom. Risken för sjukdom är stor, och överlevnads-chansen liten det vet vi från tidigare, smärtsamma erfarenheter. Inte heller godkända jourhem med veterinärvård kan ta emot dem; där har nyligen bott två andra valpar, Majken och Jesper, som återhämtade sig från parvovirus.
Den här natten får de små stanna i bilverkstadens lokaler. Anton berättar att övervakningskamerorna visar hur en kvinna även om det känns fel att kalla henne så under natten placerat ut valparna direkt på snön. Hon bara lämnade dem där, mitt i kylan.
Vad måste de här små valparna ha känt, när de rycktes från sin mamma och kallblodigt lämnades åt sitt öde? Man kan bara hoppas att rättvisa skipas för den personen.
Vi kommer göra allt vi kan för att hitta riktiga hem åt valparna, där de får kärlek och trygghet. De förtjänar en chans till livet och till värme, både fysisk och mänsklig.
