Kontoret sorlade av vanliga samtal. In kom chefen, Eva Persson, med en rätt så anspråkslös tjej vid sin sida.
Får jag presentera er, tjejer, det här är Linnea. Hon kommer jobba hos oss nu istället för Viktor, som har blivit befordrad. Jag tror ni kommer trivas ihop, säger Eva innan hon går vidare.
Linnea satte sig vid Viktors gamla plats. Hon tog fram en stilren kopp och ett litet porträtt av en man. Utan omsvep började hon genast arbeta som om hon hade varit där i flera år redan.
När lunchklockan ringde reste sig alla på en enda gång och gick mot lunchrummet för dagens affärslunch. Kvar blev endast Anneli, som brann av nyfikenhet. Hon stirrade på det lilla porträttet som Linnea ställt fram. Där log en stiligt klädd man med bländande vita tänder och varm blick.
Vem kan det där vara? tänkte Anneli, någon känd operasångare? Skådis?
Hon tog snabbt ett foto med mobilen, och gick sedan mot lunchrummet. Vid bordet satt tjejerna samlade runt nykomlingen.
Berätta om dig och honom, bad de nyfiket.
Det är en ganska ovanlig historia, började Linnea. Vi träffades för tre år sedan under väldigt märkliga omständigheter. Ni kommer inte tro det, men…
Hon förlorade sig i minnet. För tre år sedan jobbade hon på en större firma i Malmö. Något gick snett med en leverans; antingen logisten eller hon själv hade blandat ihop ordern, och det blev framtida makens företag som drabbades. Det blev Linnea som fick ta itu med problemet.
Hon var skärpt och påläst, men hennes yttre intryck var blygsamt ingen smink, och enkla kläder. En riktig grå mus. Men när förhandlingarna väl började, förvandlades hon. Mjuk, varm, men samtidigt bestämd, och hon fick alltid sin vilja igenom.
Chefen visste det och skickade självklart henne till mötet. Tjejen i receptionen sade:
Rum 312, Emil Johansson väntar på dig.
Hon gick in utan att knacka.
Linnea, vi skickade visst fel leverans till er, logistiken tabba sig.
Hon förklarade hur allt gått till. Emil betraktade henne och kunde inte tro sina ögon han hade sett henne i en dröm för flera år sedan. Det rödblonda håret, de gröna ögonen, inget fusk, bara ärlighet.
När Linnea gjorde sig redo för förhandling sade han plötsligt:
Vi skriver ingen reklamation den här gången. Jag litar på att det inte händer igen.
Hon tackade honom och gick. Två dagar senare väntade Emil vid porten när Linnea slutade jobbet. Hon var sist att lämna kontoret.
Linnea! ropade han och vinkade. Vi sågs ju för två dagar sen.
God kväll Emil, svarade hon, lugnt och utan att spela.
Jag har två biljetter till Stadsteatern, vill du följa med? Mamma blev sjuk, lög Emil smått.
Det låter trevligt, när börjar föreställningen?
Om två timmar. Jag kan skjutsa dig hem så du hinner byta om, om du vill.
Smart drag, tänkte Linnea och gick med på förslaget.
När Emil hämtade henna överraskades han från grå mus till stilfull kvinna i åtsittande svart klänning och diskret festsminkning. Han kände henne knappast igen.
I salongen noterade han att hon förmodligen läst pjäsen redan så insatt var hon. Efter teatern föreslog han mat ute, men Linnea tackade vänligt nej och skyllde på hårda förhandlingar dagen därpå. Han körde hem henne, inget mer.
Vid veckans slut möttes de igen, de gick en lång kvällspromenad tillsammans. Två månader senare, som vanligt, stod Emil och väntade utanför kontoret.
Mamma vill gärna träffa dig, har du lust?
Jag har faktiskt längtat efter det, svarade Linnea.
Hans mamma, Margareta, tog emot dem med öppna armar. Det bjöds på fika, krusbärssylt, mjuk kaka med aprikoser och andra godsaker. Samtalet flöt lätt. Linnea berättade för Margareta om sin barndom receptet på gammelmormors sylt, om sin pappa som förolyckats vid ett provfordon, om sin mamma som var historielärare.
När kvällen var slut sa Emil:
Mamma tycker mycket om dig, det gör mig glad.
Så började de ses nästan varje dag. Efter ett år gifte de sig.
Här tystnade Linnea och tjejerna lyssnade, smått avundsjuka. Anneli undrade för sig själv:
Vad är det han ser i henne, i den där gråa musen? Hon är ju rätt alldaglig. Medan här sitter jag långbent, snygg och det händer jämt att mannen man lär känna är gift eller vill bara ha äventyret.
När lunchen var slut reste alla på en gång och gick tillbaka. Anneli drog tag i Sofia.
Kolla, det där ska vara hennes man! Tror du på det? Hon ljuger alltihop. Tror du en sån där kille skulle vilja ha henne?
Senare samma kväll när alla gick ut från kontoret hördes en tutande bil. Linnea kom ut, Emil klev fram.
Linnea, jag är här! vinkade han med ett leende.
Det var faktiskt han från fotot.
Tänk att han är hennes man ändå, funderade Anneli, varför inte jag? Jag är ju snyggare.
Tjejerna stod kvar och såg dem åka, alla med sina egna funderingar.
Lite nu och då när man möter sådana par undrar man: Vad hittade han hos henne? Förmodligen precis det som saknades. Det är inte alltid skönhet som är det viktigaste för män. Visst, de kan flirta med modeller och imponera, men de gifter sig med andra. Varför? Det får man kanske fråga dem själva.
