Ni lyckades inte uppfostra era barn ordentligt. Titta bara på vad Niklas har åstadkommit
När jag tänker tillbaka förstår jag fortfarande inte riktigt när min mammas attityd gentemot mig började förändras. Allt verkade ju så bra förut, speciellt när jag var yngre. Då brukade hon ha mig som exempel för min storebror, berömde mig ofta.
Vi levde ganska medelmåttigt, inga lyxigheter, men vi saknade egentligen ingenting. Det mesta hade vi, och till större inköp sparade familjen gemensamt. Vi hade till och med en bil visserligen en gammal Volvo, men den fungerade utan större problem. Behövdes det lagades bilen av pappa själv.
Efter gymnasiet flyttade min bror Oskar till Stockholm för att studera. Det gick åt mycket pengar till honom hyra, mat, kurslitteratur
Jag såg hur ekonomin blev pressad hemma, föräldrarna snålade på allt. Och snart skulle jag också börja plugga vi är ju bara två år ifrån varandra.
Vi har inte råd med en stockholmare till, sa mamma. Det finns universitet här i Göteborg också, plugga där istället.
Så jag blev kvar, sökte in här hemma och fick plats på program med studiemedel. Började jobba extra först som bud på helgerna, sen servitris på ett café runt hörnet. Allt för att ha råd med kläder och ibland köpa hem lite mat.
Duktig flicka, sa mamma stolt. Du hjälper till hemma, pluggar, jobbar. Oskar däremot har mycket i skolan, han hinner inte jobba. Där krävs det mer. Han är så trött när vi ringer
Jag är också trött, jag skriver hemtenta på nätterna och jobbar på dagen.
Jo, men det är ju hemma. Hemma är ändå hemma.
Till slut tog min bror examen, började leta jobb i Stockholm. Att flytta tillbaka fanns inte på kartan man har ju framtiden framför sig i huvudstaden. Men jobb fanns inte direkt, hans förväntningar var höga och föräldrarna fick fortsätta stötta honom ekonomiskt.
Han måste ju få en chans att etablera sig där, det löser sig nog snart, sa mamma.
Och så blev det. Oskar fick jobb, och plötsligt gifte han sig oväntat med chefens dotter. Det var visst lite bråttom.
Deras son föddes, och Oskar blev verkligen kvar i Stockholm. Svärföräldrarna köpte en fin lägenhet åt dem, svärpappan befordrade Oskar och höjde lönen. Ja, det var sannerligen flyt. Mina föräldrar kunde andas ut.
Jag däremot gifte mig också, men inte alls lika fördelaktigt som min bror. Min man Martin var en helt vanlig kille. Vi arbetade och sparade själva ihop till vår bostadsrätt inte i Stockholm, såklart.
Vi fick en dotter, sen tvillingsöner på en gång. Tanken var ju ett andra barn, men så blev det både två och tre plötsligt. Det var slitigt ibland, men vi klagade aldrig. Barnen växte upp, gick i skolan.
När mina föräldrar haft 35 år tillsammans bestämde de sig för att fira. 25- och 30-årsjubileet hade de hoppat över det hade alltid varit för dyrt. Men nu slog de till.
Oskar kom hem med sin son hustrun var upptagen men skickade en present. Ett presentkort på Elgiganten, föreslog att de skulle köpa en diskmaskin.
Oskar, alltid först, överlämnade presenten, och diskmaskinen installerades snabbt. Under hela kvällen visade och skröt mamma upp den. Efter festen slapp vi handdiska maskinen gjorde jobbet.
Gåvan från oss hade ingen chans att sticka ut brevid storebrors. Vi hade lagt ihop till en weekend på hotell för mamma och pappa, en sorts bröllopsresa för två, dyrare än brors present men ändå kändes den betydelselös.
Mina föräldrar åkte iväg och verkade nöjda men konstaterade ändå kallt att jag slösat pengar på onödig lyx. Resan var slut på ett par dagar, men diskmaskinen blev kvar.
Därafter började alla små pilar. Vid minsta tillfälle lyfte mamma fram Oskars framgång. Sonen bor i Stockholm, har gjort karriär, har lägenhet, fru och barn och det räcker!
Ett barn räcker, inte tre som far runt. Varför skaffade ni så många? Så jobbigt som det är, och det kommer bli tuffare. Se bara på Oskars Niklas
Hos Oskar är det toppmodernt: dammsugaren går själv, ljuset styrs automatiskt, maten levereras hem, städhjälp kommer in varannan vecka
Mamma, jag fixar allt själv, och barnen och Martin hjälper också till.
Men hos Oskar…
Men Oskar…
Tiden flöt på. Mina barn växte upp ingen läste på universitet i Stockholm men alla gick ut universitetet här i Göteborg. Inte nog för mamma.
Ni har misslyckats med era barn. Se på Oskars Niklas
Mamma, våra barn är fina människor, och om Niklas… du vet faktiskt inte allt! Vi var hemma hos dem, och det såg jag direkt.
Var inte avundsjuk. Om det inte blev något av dig blir det inget av dina barn heller. Ni är fattiglappar!
Jo, mamma, jag blev ju ingenting. Bra jobb, men inte i huvudstaden! Framgångsrik man, men inte rätt slags man! Barn med toppbetyg men på hemmaplan!
Lägenhet i toppskick, men ingen städhjälp. Dammsugaren har vi själva. Diskmaskinen också.
Vi hjälper er, men tydligen inte på rätt sätt! Oskar kan inte ens skicka pengar till er, han har så mycket annat på gång!
Han är någon, men du är ingen!
Så kom det sig att Oskar en dag kom hem till föräldrarna på riktigt. Mamma trodde att det var ett vanligt besök, men han kom för att stanna. Hustrun hade begärt skilsmässa, chefen (svärfar) sparkade honom och det var strul med sonen.
Något nytt jobb hittade han inte, och lönerna i lilla Göteborg var såklart långt under det han vant sig vid i Stockholm.
Agneta, vi har bestämt att Oskar ska starta eget. Han är redo, sa mamma. Man kan inte jobba som vanlig ingenjör här efter storstadsjobben
Har ni bestämt er, så kör.
Men vi behöver din hjälp. Pengar till lån! Ni behöver ju inget speciellt där ni bor.
Oskar bor ju inte heller i Stockholm längre! Dags att inse verkligheten.
Du behöver inget, men han behöver! Han…
Vi hjälper barnen. Dig och pappa också. Men vi ska byta bil och behöver lite sparat…
Bilen får vänta. Pengarna är viktigare för honom.
Jag vet, mamma. Oskar är alltid viktigare. Så fort han drog till Stockholm började det jag ville aldrig dit, men ni gav mig inget stöd ens hemma.
Ert hus gick till Oskars utbildning och boende. Fars hus behövdes ju till bilen då Oskar skulle slå sig fram.
När jag bad om lån till tvillingvagn fick jag inget. Tror du vi brukade bo hos Oskar i Stockholm? Det blev bara att lämna paket från er, vi bodde på hotell hans fru gillade oss inte. Vi var från landet, ju.
Nu är han skild och behöver er hjälp. Har varken bil eller lägenhet längre, Niklas är stökig.
Låt oss inte älta hans problem mer. Vi kan väl bara hjälpa?
Nej, mamma. Här finns jobb om man vill, men visst för honom är lönerna skrattretande. För oss funkar det ändå.
Vad ska jag kunna bidra med? Småpengar? Ska han ha pengar till företag, bil, ny bostad? Nej, mamma! Det blir pinsamt för en så lyckad stockholmare att låna av sin utfattiga syster från landet som dessutom inte blivit någonting!
Varför talar du så till mig?
Det är lugnt, mamma. Jag har bara insett att det är min bror som räknas i den här familjen. Nu bor han hos er, så nu får han ta sitt ansvar. Hans tur.
Agneta! Du tvingar oss sälja lägenheten. Förstår du vad du gör?
Jaha. Men glöm inte att se till att ni får tag på minst ett rum att bo i.
De sålde lägenheten, köpte en liten etta, gamla stan. Resten av pengarna fick Oskar med dem drog han tillbaka till Stockholm. Skulle han stanna kvar i vår lilla stad?
Blev det något företag? Nej. Oskar förblev en stor människa i mammas ögon, men han fick återvända. Mamma fortsatte påminna mig om min obetydlighet och att hon behövde pengar till lägenhetsrenoveringen. Jag hjälpte så gott jag orkade men till renoveringen vägrade jag bidra.
Jag vet ju att allt blir Oskars ändå. Han kan ju rusta upp han är ju vår fina karriärmänniska!
När brorsan bränt slut på slantarna flyttade han in hos mamma och pappa igen. Trångt, en bäddsoffa i köket men det fick gå.
Han har åtminstone testat att vara någon. Och visade sig att det kanske inte var på rätt häst mina föräldrar satsade sitt hopp.
Vad tror ni själva om allt det här? Skriv gärna några rader. Och förresten det blir faktiskt diskat ändå, fast med våra egna händer och goda familjeband.
