Nu är det nog, Elin, vi är klara! Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det här. Jag har väntat och varit tålmodig länge nu. Jag behöver en son. Jag har redan skickat in pappren för skilsmässa! Du har tre dagar på dig att packa. Ring när du har åkt. Under tiden bor jag hos mamma. Skynda dig, jag måste göra om lägenheten för mitt barn och hans mamma. Ja, du kan sluta se så förvånad ut, min blivande fru väntar barn! Tre dagar, Elin.
Elin satt tyst. Vad skulle hon ens säga?
De fick aldrig till det där barnet. Daniel hade väntat, ändå i fem år. Tre missfall på vägen dit.
Alla läkare hon sprungit hos sa att hon var frisk. Men varför blev det ändå aldrig något?
Elin hade alltid levt ett sunt liv.
Den här gången blev hon plötsligt svag på jobbet. Kollegorna ringde ambulansen direkt, men allting hände så snabbt
Dörren smällde igen efter Daniel, och Elin sjönk ihop på soffan. Ingen ork, ingen lust att börja packa. Vart skulle hon ens ta vägen?
Under studierna och innan giftermålet hade hon bott hos sin moster. Mostern hade gått bort och hennes kusin såld lägenheten. Skulle hon flytta hem till mormors gamla stuga på landet? Skaffa hyreslägenhet? Vad händer med jobbet?
Det var så många frågor, som måste få svar snabbt
Tidigt nästa morgon öppnades dörren och in kom svärmor.
Kan du inte sova? Det är bra. Jag tänkte hålla koll så du inte tar med dig mer än ditt eget.
Jag är inte direkt intresserad av din sons gamla kalsonger. Vill du räkna mina saker också kanske?
Oj, vilken ton! Du som alltid låtsades vara så snäll och foglig. Men titta nu hur det blev. Jag sa redan vid första försöket till Daniel att du aldrig skulle kunna få barn.
Sa du det. Kom hellre och sitt tyst, om du måste vara här.
Ska du ta med dig servisen!?
Den är min. Fick den från moster, ett minne.
Ja, då blir det tomt här utan den!
Det rör mig inte. Ni får ju ändå barnbarn nu.
BARA ditt eget nu!
Datorn är min, kaffebryggaren och mikron också presenter från kollegorna. Min bil är köpt långt innan vi träffades. Din son har sin.
Du har allt, utom barn! Det kunde du aldrig få.
Det angår faktiskt inte dig. Det kanske var meningen från högre makter.
Du verkar ju inte ens bry dig. Gjorde du allt det här med flit eller vad?
Det du säger är bara trams. Det gör för ont för att ens tänka på.
Elin såg sig omkring. Hennes grejer var redan borta. Tandborste, smink, tofflor Något saknades. Svärmor störde hennes koncentration.
Hon kom på det den gamla porslinskatt-statyn. Där i låg ett smyckeset hon fått av mormor. Inget värdefullt, men ett kärt minne. Daniel tyckte alltid att det var skräp. Tänk om han slängt den? Han brukade lägga allt på balkongen. Elin öppnade dörren
Vad gör du på balkongen nu då? Packa klart och stick! ropade svärmor. Ska du säga hejdå till lägenheten kanske? Gör det. Något liknande får du ändå aldrig igen.
Katten var kvar, allting låg där. Nu kunde hon åka.
Här är nycklarna, hejdå. Jag hoppas verkligen att vi aldrig ses igen.
Elin åkte till jobbet för att ordna papper. Trots att hon hade sjukskrivning, bad hon om semester.
Vi är alla ledsna för din skull, men hur ska vi klara oss? Tre veckor räcker väl? Men snälla, ha mobilen på. Vi får stop på halva projekten utan din input.
Det ordnar sig. Jag behöver komma bort och samla mig. Tack.
Behöver du hjälp med nåt?
Nej.
Jag fixar så du får semesterlönen och en bonus.
Tack, det behövs verkligen.
Elin letade inte lägenhet, hon körde bara hem till byn. Ingen väntade på henne där. Mormor dog för tre år sen, och mamman fanns aldrig. Hennes mamma dog i samband med förlossningen.
Och nu kunde Elin själv inte få barn
En och en halv timme i bil, och hon var hemma. Äppelträdet. Tulpanerna.
Det sista hon minns från det här huset var med Daniel i höstas, när de grillade och vilade upp sig.
Hon körde in på gården, tog nyckeln från skålen i hallen.
Hon öppnade dörren. Tystnad. Smutsiga muggar och tallrikar stod på bordet. Varför hann hon aldrig städa sist?
Nej, hon hade städat! Någon hade varit här nyligen!
Två muggar, tallrikar, juicepaket, Daniels favoritcava-flaskor. Inte från i höstas direkt.
Så Daniel hade varit här men med vem?
Inte viktigt längre
Det var bara hon som hade nyckel. Han måste ha gjort en kopia. Dags att byta lås.
Nytt liv, städning, sen ett hett bad.
Elin bestämde sig för att tvätta bort allt gammalt och smutsigt.
När hon var på väg ut ur badrummet knackade det på dörren, sen på fönstret.
Vem är det?!
Allt bra där inne?
Ja svarade Elin något överraskad.
Ursäkta.
Elin gick ut och där stod en okänd man utanför huset.
Förlåt om jag skrämde dig. Har haft koll hela dagen sedan du kom hit. Såg att det luktade rök och du syntes inte till. Ville bara kolla så inget hänt
Tack, det är lugnt.
Är du släkt med Daniel? Han var här nyligen med sin fru Är du hans syster?
Nej, exfrun. Nästan i alla fall, det är inte riktigt klart än.
Och huset?
Mitt.
Jag bor här i byn tillfälligt. Vännen låter mig låna huset. Jag går igenom en separation jag med. Imorgon är det klart. Men okej, behöver du hjälp, säg till. Jag heter Johan.
Elin. Vänta, kan du byta lås?
Självklart. Säg bara när, så fixar jag det.
Så fort det går, jag köper ett imorgon.
Jag kan kika och ordna, annars kanske du får fel. Ska ändå in till stan.
Toppen.
Två veckor gick. Hon hade en vecka kvar på semestern och borde tillbaka till stan. Men Elin trivdes och ville inte ens tänka på en ny lägenhet. Daniel hade inte hört av sig, inget sms, bara ett kuvert med datum för skilsmässan. Kanske lika bra.
Det blev lördag. Elin brukade ändå vakna tidigt, och idag hade Johan bjudit med henne på en promenad till sjön.
Någon ny romans ville hon inte ha. Men en promenad är bara en promenad. De hade det trevligt och var tillbaka till lunch. Utanför huset stod Daniels bil. Han måste nyss ha kommit. Dörren öppnades, Daniel klev ut och hjälpte en gravid kvinna ur sätet.
Elin och Johan gick precis fram till grinden. Daniel försökte öppna dörren, men förstås nytt lås.
Vad är det här?
Och vad tror vi att vi gör? Är det vanligt att gå in som om man ägde stället?
Daniel såg alldeles paff ut.
Det här är vårt hus! sa den gravida kvinnan.
Jaha? Sade Daniel det där? Det är mitt hem, var vänliga och åk härifrån.
Daniel, vad säger hon?! Är det ditt ex?! Kör ut henne! gnällde den gravida.
Elin och Johan kunde inte annat än skratta. Daniel stoppade tyst in kvinnan i bilen och körde iväg.
Han får det nog spännande nu.
Ja, men hon kan i alla fall ge honom barn. Det kunde inte jag. Tre missfall Förlåt.
Vi skilde oss för att min fru inte ville ha barn
Fyra år gick efter skilsmässan. Elin sprang på sin gamla svärmor på ICA.
Elin, var det verkligen du? Jag har undrat så Är du gravid?
Ja, Elin log och strök sig över magen.
Daniel har det inte bra. Barnbarnet föddes svagt, det var något fel som gick i släkten på hans sida. Hans nya fru stack nu har vi hand om barnet. Och du, ska du få barn ensam?
Nej, vi är två. Min familj är här ute och väntar på mig.
Jaså? Förlåt för allt
Ha det så bra och lycka till
Den gamla svärmor stod och såg hur Elin gick ut från butiken. Bredvid henne gick Johan, stödde henne med en arm och på hennes andra sida trippade en liten tjej, så lik sin mamma
Gilla gärna och skriv en kommentar, vad tänker ni om det här?
