Om att Daniel skulle komma hade hela byn vetat länge. Flickorna gjorde sig i ordning, lockade håret och provade sina klänningar. Men Alma, som var föräldralös, vad skulle hon med sådana knep? Hon var som hon var. Och ändå blev han genast förtjust i just henne.
Många var avundsjuka på Alma i byn vilken kille hon lyckades få. Första gången Daniel visade sig i bygden blev alla tjejer förälskade. Lång, bredaxlad och snygg, dessutom från Stockholm och utbildad utomlands. Hans föräldrar hade gott om pengar.
Farfar Sven, en gång ortens respekterade kommunalråd, hade hjälpt alla sina barn ut i livet och väntade nu mest på barnbarn stolt över barnens framgång.
Om att Daniel skulle komma hade byn alltså vetat. Flickorna förberedde sig med frisyrer och smycken, men Alma, hon tänkte inte ens på sådant. Hon var nöjd som hon var. Och det var just det han föll för.
Hur mycket de andra flickorna än försökte fånga hans uppmärksamhet hjälpte det inte. Efter sommaren tog han henne med sig till stan. Farfar Sven gav några ord på vägen: Det har inte varit lätt för flickan, så du är snäll med henne, lova det nu. Daniel lovade det.
I Stockholm var livet annorlunda alltid rörelse och jäkt. Alma hoppades att Daniel skulle förbli lika varm och omtänksam, men allt förändrades. När de planerade bröllopet var det fortfarande gemenskap och kärlek, men efter smekmånaden förändrades han. Det var som om han började skämmas för sin unga hustru. Svärmor visade inget välkomnande, och pratade ofta med en sorts överlägsenhet i varje ord kände Alma att hon inte dög åt hennes ståtlige son.
Soppan var aldrig kokt på rätt sätt, skjortorna fel tvättade, och golven fel skurade. Alma mådde dåligt av svärmors kyla och visste inte var hon skulle ta vägen, särskilt när de bodde i samma lägenhet. Hon försökte söka jobb, men Daniel förbjöd det:
Vad ska du tjäna på det, med din utbildning? Stanna här hemma, du.
Så hon blev hemma. När hon blev gravid var Daniel i himlen av lycka. Det verkade som om allt löste sig. Svärmor slutade komma med invändningar och tillrättavisade till och med sin son att han skulle vara snällare. Men så kom katastrofen Alma förlorade barnet. Då blev allt ännu värre.
Du duger inte till någonting, varken hjärna eller hälsa. Visst är du söt, men det räcker inte långt, suckade svärmor. Daniel log självgott, som om det inte ens handlade om hans hustru.
Den andra graviditeten glädde honom inte längre. Ingen omtanke, inget hopp. Bara irritationen över hennes figur som förändrades. Svärmor tjatade alltmer på honom, men Alma kände att hans kärlek försvann. De sov i olika rum och Daniel dröjde sig kvar på jobbet, kom hem när Alma redan sov.
Hon grät nätterna igenom, föräldralös som hon var hade hon ju ingen att vända sig till. Hon kämpade för att hålla ihop familjen för barnets skull och dolde sin sorg.
När det väl var dags att föda hade hon ingen som skjutsade henne Daniel hade inte varit hemma på en vecka. Hon ringde ambulansen själv. När hon kom ut från sjukhuset, visste hon inte vart hon skulle ta vägen. Men där utanför väntade en bil täckt av ballonger. Hon blev alldeles lycklig, men Daniel var inte där. Istället stod svärmor och farfar Sven finklädda och med blommor.
Tack, lilla vän, för det finaste barnbarnet man kan önska sig, sa farfar stolt. Svärmor var reserverad, men tittade beundrande på sitt barnbarn kunde inte slita blicken.
Hemma stod ett dukat bord och hennes favoritkaka, bakad av svärmor.
Jag trodde aldrig att Daniel skulle bli en sådan usling, kunde inte svärmor låta bli att säga. Nu har han valt nöjen före familj och lämnat dig ensam med barnet. Men det blir bra, vi klarar oss själva. Vi får se hur länge han klarar sig utan oss. Jag kommer skriva ut honom från lägenheten, han får bo var han vill. Vi får knappt plats ändå, han kanske tar hit fler fruar en dag.
Vad ska hon heta? sa farfar Sven, kanske Sigrid, som din mamma?
Alma bröt ihop. Det var länge sedan tårarna släpptes fram. Svärmor strök henne över håret.
Oroa dig inte, du kommer bli lycklig ännu. Titta så fint du bär mammaskapet. Han såg bara inte det.
Jag flyttar tillbaka till byn, där mår vi bättre.
Rätt beslut, sa farfar. Vi hjälper dig att uppfostra henne.
***
Två år efter att Alma återvänt till byn friade Erik, en enkel kille från trakten, till henne. Före Daniel hade hon aldrig sett åt honom. Men nu hade hennes krav förändrats: han skulle vara snäll och skydda dem.
Säg ja, var hittar du annars en sådan kille? Du har känt honom sedan barnsben. Men tänk om Daniel kommer tillbaka?
Alma lät henne inte prata färdigt.
Han kommer inte. Jag älskar honom inte längre.
Bra då, log farfar. Nu förbereder vi bröllop.
***
På bröllopet dök svärmor upp.
Hur behandlar du Alma egentligen? klagade hon på Erik, Hon gick hem från jobbet idag, och huset är i oordning, och Sigrids strumpbyxor är inte strukna!
Vem är du? undrade Erik, upprörd.
Svärmor.
Före detta, rättade han.
Äsch nu, ingen idé att gräla, skrattade Alma, en svärmor är alltid en svärmor.
Jag är bara orolig, sa svärmor urskuldande. Tänk om ni inte låter mig träffa Sigrid.
Du får komma när du vill, svarade Erik. Men vår familj bygger vi själva.
Alma såg på Erik med stolthet: Den här mannen kommer alltid skydda oss, tänkte hon och log.
Livet lärde mig att kärlek handlar mer om trygghet och värme än om yta och storskryt. I vårt lilla hus fanns mer lycka än i någon våning i Stockholm.
