Jag har aldrig älskat min fru, hur många gånger jag än berättat det för henne. Hon kan absolut inte klandras vi hade det ganska så trevligt tillsammans. Hon bråkade aldrig, höll aldrig låda om dammsugning eller diskmaskin ja, hon var snäll och mild som morgondimman över Mälaren. Men det var ju det här lilla problemet kärleken lös med sin frånvaro. Typ som köksredskap som ramlat ner bakom lådan och aldrig hittas igen.
Varje kväll somnade jag och varje morgon vaknade jag med tanken att jag bara måste lämna henne. Hitta den där kvinnan jag faktiskt kan falla pladask för.
Fast skulle det verkligen gå? Det var ju faktiskt rätt bekvämt att bo med Ebba. Utöver att hon lagade husmanskost i världsklass så var hon dessutom sanslöst vacker. Alla mina kompisar har varit avundsjuka sedan dag ett och undrar än idag hur jag lyckades snärja någon så otroligt snygg. Jag har själv inte förstått vad hon föll för.
Jag är som folk är mest osynlig i mängden av hundratals andra snubbar på Kungsgatan. Men Ebba, hon älskar Konstigt.
Och just hennes kärlek och lojalitet, ja och så Ebbas blonda hår och blå ögon, gav mig ingen ro. Jag fattade ju att den dagen jag trampade ut ur vårt hem på Södermalm och lämnade henne, skulle det genast dyka upp nya intressenter. Någon mer framgångsrik, snyggare, antagligen någon it-kille med Tesla och kontor på Östermalm.
Bara tanken på att någon annan skulle lägga armen om Ebba och viska “hej snygging” i hennes öra, gjorde mig knäpp. Ebba var min, fast jag egentligen inte kände ett jota. Och har aldrig gjort det heller. Jag gifte mig med henne mest för att det stack lite skönt i egot att vara tillsammans med någon så vacker.
Men livet med någon man inte är förälskad i? Hållbarheten i det är väl ungefär som en surströmmingsburk klarar sig ett tag, men sen Jag trodde länge jag skulle fixa det, men insåg så småningom att köket och matsalen var en bättre plats för kärlek än vårt sovrum.
Imorgon måste jag berätta allt för henne, tänkte jag den kvällen och lyckades till slut somna.
Vid frukost nästa dag samlade jag mod och satte igång:
Ebba, sätt dig. Vi behöver snacka om en grej.
Jag lyssnar, älskling, sa hon och hällde mer kaffe i min mugg.
Föreställ dig det här: vi separerar och flyttar till varsin del av Stockholm.
Ebba fnissade.
Men herregud, vilken fantasi du har! Är det någon studentikos lek eller?
Vänta, hör bara till slutet. Det är seriöst, faktiskt.
Okej, jag är med. (Hon höll upp kaffekoppen framför sig, som om det var en magisk spåkula.)
Svara ärligt nu Tror du att du skulle hitta någon ny när jag lämnar familjen?
Oskar, nu får du väl ändå ge dig? Varför skulle du ens dra? Vad har hänt?
För att jag aldrig har älskat dig.
Ursäkta? Du skojar nu va? Jag fattar ingenting
Jag vill egentligen dra, men tanken på dig med någon annan gör så förbannat ont.
Ebba tystnade, stirrade ut över köket och funderade. Sen sa hon:
Nå, du behöver inte oroa dig. Bättre än dig hittar jag ändå inte, så du kan dra ditt strå till stacken utan att noja. Det blir ingen annan för mig.
Lovar du det?
Såklart, gubben, sa hon och blinkade.
Men vart ska jag ta vägen då?
Har du verkligen ingenstans att gå?
Äh, alltså vi har ju varit ihop hela vuxenlivet. Det blir nog som det blir vi får väl hålla ihop till bitter end ändå, mumlade jag.
Nej, nej, det ordnar sig. När vi väl separerat delar vi upp bostadsrätten på två fina ettor.
Är det sant? Alltså, wow! Jag trodde inte att du skulle hjälpa mig så där schysst. Men varför gör du det då?
För att jag älskar dig, Oskar. Och älskar man någon, så tvingar man dem inte att sitta kvar i soffan och låtsas vara nöjd.
Några månader senare skiljde vi oss faktiskt. Och några veckor efter det fick jag veta att Ebba minsann inte höll löftet hon hade redan hittat en ny man. Och någon som helst tanke på att sälja sin etta, ärvd efter mormor, hade hon aldrig haft.
Kvar blev jag, ensam som en sömnig tax på Skanstulls tunnelbanestation. Hur man ska kunna lita på kvinnor efter det? Jag har faktiskt ingen aning
Vad tycker ni om Oskar?
Denna berättelse bygger på en sann historia som en av våra läsare delat. Eventuell likhet med verkliga personer eller platser är helt slumpmässig. Alla bilder i artikeln är illustrationer.
