SVÄRSDOTTERN
Birgitta Andersson dukade bordet med den stora formen med ugnsstekt anka och suckade. Snart anlände sönerna med sina fruar.
Yngste sonen hade nyligen gift sig, och bröllopet blev en enkel tillställning. Så är det väl nu för tiden, tänkte hon. Själv hade hon gärna sett en större fest, men hon mindes att hon och maken också bara smög iväg till stadshuset i Uppsala, och inte ens hade råd med ringar förrän året eftertvå tunna guldringar, som de sparat ihop till. Hon hade velat ge barnen ett riktigt firande, men de fick förstås bestämma själva.
Det är bara en sak med hennehon är bortom vad jag kallar välvårdad! erkände svärmor för sig själv. Men svärdottern Märta hade redan aviserat att hon ville prata med henne.
Märta var för övrigt en trevlig tjej, om än kanske lite för ordentlig ibland. Hon hade verkligen påverkat sonen Oskar på ett positivt sätt. Med Märtas hjälp hade han hittat ett bra jobb, och hon drev på honom att klättra i karriären. Han hade bott hemma länge, tagit dagen som den kom, och visat lite ambition. Birgitta hade oroat sig ibland. Men nu hade det vänt till det bättre, tack och lov.
Det enda negativa med Märta var att hon enligt Birgitta spenderade för mycket på sitt yttre. Hon besökte ofta salonger, fixade frisyrer, färgade håret, gick på massage och manikyr. Massor av pengar rullade iväg på sådant. Så borde väl inte en gift kvinna prioritera, när familjen ska komma först?
Och när barnen kommer, tänkte Birgitta, blir det väl så att en manikyr får gå före ett par nya skor till sonen? Hon, själv, hade alltid satt andras behov före sina egna. Särskilt när hennes man gått bort, och sönerna, även om de var vuxna då, ändå hade behövt extra stöd då och då.
Hennes tankar avbröts när det ringde på dörrenyngre generationen hade kommit. Märta trädde in i vardagsrummet som en stjärna, håret låg perfekt, och naglarna var nygjorda. Sminket var nästan osynligt, tack vare duktiga händer hos hennes hudterapeut.
Märta, du är så vacker! utropade Birgitta uppriktigt, men kunde ändå inte dölja en viskning av missbelåtenhet. Kostymen är ny, eller hur?
Ja, jag köpte den igår, log Märta. Vi fick bonus på jobbet.
Då borde du lägga undan pengarna, kunde inte Birgitta låta bli att kommentera. Alla bonusar, extra inkomster, semesterlönenallt bör sparas till en regnig dag. Det lär behövas förr eller senare!
Märta teg. Hon tyckte om sin svärmoren enkel och omtänksam kvinnamen innerst inne trodde hon att oron för framtiden ofta skapar bekymmer i onödan.
Kvällen blev ganska trevlig. Men svärmor återkom då och då till ämnet om onödiga utgifter, med små pikar till Märta.
När var du senast på manikyr, Birgitta? frågade Märta till slut.
Jag…a…aldrig, stammade Birgitta. Jag håller efter naglarna hemma, att händerna är rena. Mer har jag aldrig behövt.
Ingen annan la märke till den lilla dialogen, men Märta kände sig beklämd för svärmors skull. Tänk, att ha uppfostrat två söner, haft det knapert ibland, och ändå knappt unnat sig något!
Oskar, gör din mamma någonsin något för sin egen skull? frågade hon maken på vägen hem.
Hmm, jag vet inte. Hon lagar fantastisk mat, ser film ibland, besöker grannar. Varför undrar du?
För att hon aldrig får göra något bara för sig själv! Skulle ni inte kunna bjuda henne på bio, teater, eller restaurang någon gång?
Äsch, hon vill ändå inte, sa Oskar.
Märta blev tyst. Hon tänkte på sin egen mamma, som även när det var skralt med pengar, alltid såg till att ha råd med ny frisyr, klänning, och ett abonnemang på stadsteaternför nöjet skull.
Märta beslöt att Birgitta åtminstone skulle få prova något nytt och tänka lite på sig själv, och inte bara sitta hemma och vänta på eventuella barnbarn.
Några dagar senare ringde Märta Birgitta och bjöd ut henne på en promenad och en kaffe. Och så tänkte hon nämna ett besök på skönhetssalongen där hon själv var stamkundMärta ville ändå till kosmetologen, och föreslog svärmor att prova någon behandling samtidigt.
Nej men snälla du, Birgitta blev nästan orolig. Om du måste gå, så väntar jag ute eller i entrén.
Men varför bara vänta? sa Märta. En handmassage och manikyr tar inte lång tid och känns jätteskönt!
Med viss tveksamhet gick Birgitta med på det. Märta ringde i förväg till salongen i Uppsala där personalen kände henne, och förklarade läget.
Snälla ni, ge min svärmor det bästa ni har. Och erbjud henne gärna diskret andra behandlingar, typ pedikyr eller mask. Om hon frågar om priser, säg att det redan är betaltdet viktiga är att hon känner sig välkommen!
När dagen kom, lotsade Märta in Birgitta, som fortfarande undrade om det verkligen bara skulle ta en halvtimme och vad det hela skulle kosta.
Kvinnan i receptionen log varmt, tog Birgittas hand och försvann in med henne. Märta slog sig ned med sin mobil och svarade på några meddelanden.
Efter nästan två timmar dök Birgitta uppavslappnad och glad, med ny lyster.
Märta, de ordnade med allt möjligt, utbrast hon. Kaffe, örtte, och otroligt vänlig personal. Men vad går detta på? Det känns dyrt…
Vi har en kampanj idag! sa administratören. Tar du med en vän får den behandlingarna gratis. Så du behöver inte betala en krona!
Märta tog Birgitta med sig till ett fik i närheten. Birgitta njöt av sin cappuccino och lutade sig tillbaka.
Men ska vi inte börja ses på sådana tjejkvällar lite då och då tillsammans? föreslog Märta. De har alltid bra rabatter här för stamgäster. Du tyckte väl om det?
Mycket, medgav svärmor. Jag visste inte att sådant kunde vara så trevligt.
Det borde du ha testat tidigare!
Jo, men när barnen var små var det aldrig tid, och min man, Gud vila hans själ, var alltid väldigt sparsam. Sedan blev det aldrig av.
Men nu kan du unna dig! Och så får jag sällskap, det är tråkigt att gå ensam.
Ja, varför inte, log Birgitta. Ibland, i alla fall.
Så blev det. Birgitta och Märta började gå tillsammans på salong, och snart hjälpte Märta henne att förnya garderoben ocksåförstås genom att alltid nämna ett pris som var hälften av det verkliga.
Hon övertalade Oskar att bjuda mamma på restaurang, och sedan gick de hela familjen på bio. Till jul gav Märta sin svärmor ett teaterkort i Uppsala som present.
Du ser verkligen yngre ut, berömde grannarna.
Det är ungdomarna som inspirerar en, log Birgitta blygsamt.
Och hon kände verkligen att just nu, när hon är pensionär och mamma till två vuxna söner, ja, just nu började hennes andra ungdom.
