SVÄRSDOTTERN
Karin Andersson ställde fram ett stort fat med helstekt anka på det vackert dukade bordet och suckade tyst för sig själv. Snart skulle hennes söner komma, tillsammans med sina fruar.
Yngsta sonen hade nyligen gift sig, bröllopet blev lite enkelt. Nu för tiden är det tydligen så ungdomarna gör. Hon själv hade gärna ställt till med ett riktigt kalas. Men när hon och Hasse gifte sig blev det bara en snabbis in på rådhuset, och guldringarna fick de köpa först året efter varsin tunn liten ring. Hon ville ordna en riktig fest för barnen, men det blev som de själva ville.
“Hon har bara en nackdel hon är lite väl piffig”, erkände Karin för sig själv. Men svärdottern hade redan bestämt sig för att prata med henne.
Svärdottern heter Saga, och hon var i grunden en riktigt trevlig tjej. Hon har varit bra för Oskar. Hjälpte honom att hitta ett toppenjobb och motiverar honom att fortsätta klättra på karriärstegen. Han hade bott hemma tills han var nästan trettio, aldrig riktigt strävat vidare. Karin hade börjat bli orolig, men nu har allt faktiskt ordnat sig.
Det är bara en sak med Saga hon är så väldigt välvårdad. Går på salong för att fixa håret, färga, göra massage och naglar. Det går mycket pengar på sådant. Det kändes för Karin som att en gift kvinna, med familjen i första hand, kanske inte skulle hålla på så mycket.
Tänk om de får barn kommer hon gå på pedikyr istället för att köpa skor till Oskar? Karin var inte van vid sådant. Hon satte alltid sina egna behov sist, särskilt efter Hasse dog och pojkarna, trots att de blivit vuxna, ändå behövde hjälp ekonomiskt.
Plötsligt ringde det på dörren barnen hade kommit. Saga kom in i vardagsrummet som en stjärna. Nyfixad frisyr, snygga naglar och nästan inget smink ändå så fräsch tack vare en skicklig hudterapeut.
Saga, du är så vacker! utbrast Karin uppriktigt, även om det hördes en liten ton av ogillande. Och dräkten, den är väl ny?
Ja, jag köpte den igår, svarade Saga med ett leende. Fick en schysst bonus på jobbet.
Då borde du kanske spara pengarna, svarade Karin snabbt. Alla bonusar, extra inkomster, trettonde lönen lägg undan till en regnig dag. Det lönar sig, tro mig!
Saga sa inget. Hon tyckte mycket om sin svärmor en enkel, rättfram kvinna som alltid satt familjen främst. Men innerst inne tänkte hon, att svåra dagar kommer mest för dem som oroar sig för dem i förväg.
Kvällen blev trevlig. Men Karin kunde ändå inte låta bli att smyga in små pikar om att inte slösa bort för mycket pengar. Saga fattade snabbt vilka kommentarerna egentligen var till för.
Har du nånsin gått och gjort naglar, Karin? frågade hon tillslut.
Nej, eh svarade Karin lite förvirrat. Jag håller händerna rena hemma, det räcker. Mer behövs väl inte.
De andra låtsades inte höra den lilla dialogen. Men Saga blev lite ledsen för Karins skull tänk att ha uppfostrat två vuxna pojkar, som idag har bra inkomster, och ändå knappt unna sig själv någonting.
Du Oskar, vad brukar din mamma göra för sig själv? undrade hon på vägen hem.
Jag vet inte riktigt. Hon lagar mat, ser på TV, träffar grannarna Varför då?
Bara tänker högt Hon skulle behöva gå ut och göra nåt kul ibland. Ta med henne på bio eller en restaurang!
Äh, hon vill inte sånt, tror jag.
Saga tystnade. Inom sig jämförde hon Karin med sin egen mamma, som trots att det ibland var knapert, alltid unnade sig både ny frisyr och klänning. Och teaterkort det köpte hon varje år, för nöjes skull.
Saga bestämde sig för att Karin måste få chansen att leva lite bara för sig själv, inte bara sitta hemma och vänta på barnbarn som hon ändå bara skulle ge all sin energi till.
Efter ett par dagar ringde Saga sin svärmor och föreslog att de skulle gå ut, fika lite. Kanske passa på att svänga förbi salongen hon tänkte besöka hudterapeuten och erbjöd Karin att göra något hon ville.
Nämen, det behöver väl inte jag, sa Karin nervöst. Om du ska dit kan jag sitta i väntrummet eller ta en promenad så länge.
Varför inte passa på att göra nåt gott för dig själv? Manikyr och handmassage kanske?
Efter lite övertalning gick Karin motvilligt med på det. Saga ringde salongen och bokade in dem.
Lyssna nu, tjejer, sa hon till personalen, min svärmor vill inte slösa på sig själv. Gör det riktigt fint åt henne och bjud gärna på någon extra behandling. Om hon frågar om priset, säg att det redan är betalt. Gör ert bästa kanske får ni en ny stamkund!
När det väl var dags tog Saga med Karin till salongen och lämnade henne i personalens trygga händer.
Bara en halvtimme va, Saga? Och du, vad kostar det här egentligen?
När en av de snälla tjejerna tog Karin till behandlingen slog Saga sig ner i väntrummet och öppnade mobilen, svarade på lite jobb-mail.
Det dröjde närmare två timmar innan Karin kom ut avslappnad och uppiggad. De hade verkligen tagit hand om henne.
Men åh Saga, de fixade så mycket! Bjöd på kaffe och örtte och allting. Det här kan inte ha varit billigt?
Idag har vi en sån där “ta-med-en-vän-rabatt”, förklarade receptionisten snabbt. I dag bjuder vi på behandlingarna om man tar med en vän. Så det är gratis!
Saga och en glad Karin gick till ett café i närheten. Karin tog en sipp på sin cappuccino och lutade sig tillbaka.
Kanske vi kan göra sånt tillsammans igen? frågade Saga. De brukar ha fina rabatter för oss som blir stammisar. Nog var det lite härligt?
Det var ju faktiskt det, erkände Karin. Jag hade inte alls förstått sånt kan kännas så trevligt.
Det här borde du provat tidigare!
Ja Förut hade man ju barnen små och Hasse, Gud välsigne honom, var alltid så noga med att inte slösa. Sen blev det liksom aldrig av.
Men nu har du all anledning! Följ med mig, jag vill ha sällskap!
Ja, kanske ibland, för din skull.
Så blev det så att Karin började följa med Saga ibland. Saga hjälpte nätt och jämnt till att fylla på garderoben också, och lyckades alltid säga att kläderna var mycket billigare än de egentligen var. Till och med Oskar blev övertalad att ta med sin mamma ut på restaurang. Bio en gång, och på nyår gav Saga Karin ett abonnemang på Stadsteatern.
Men vad ung du blivit, berömde grannarna.
Ja du, ungdomen smittar, skrattade hon blygt.
Och vet du, på äldre dar, med två vuxna söner, kände Karin att hennes egen lilla ungdom äntligen tog fart.
