Emma låg på soffan och stirrade upp i taket. Oroliga tankar höll henne vaken hur kunde man somna när ens lilla flicka är sjuk? Hon kunde inte låta bli att grubbla: Varför lämnade jag henne på förskolan? Om hon bara fått vara hemma en dag till, kanske hon hade sluppit bli sjuk
Hjärtat skar till, det kändes tungt att andas. Den unga kvinnan gick fram till fönstret. Ett grått, regntungt himlavalv hängde över det lilla samhället utanför Umeå. För tredje dagen i rad småduggade ett envist höstregn, som aldrig ville ta slut. Hon suckade djupt. I sängen bredvid rörde lilla Maja oroligt på sig, stönade till i sömnen och började hosta. Emma skyndade sig till henne och kände på Majas heta panna. Det behövdes ingen febertermometer för att förstå att tempen var skyhög igen. Hon satte försiktigt på nattlampan, letade rätt på termometern och stack in den under Majas lilla arm.
Fyrtio! Herregud, vad ska jag göra?
Maja slog upp ögonen.
Mamma, det är så varmt
Jag vet, gumman. Jag vet, håll ut lite till.
Lilla Hugo vaknade till, satte sig bredvid och såg orolig ut. Emma började snabbt förbereda mer febernedsättande, men tempen vägrade ge sig. Innan morgonen spridit sitt försiktiga ljus över gården, kom ambulansen med blinkande blåljus och tog med sig Emma och Maja till sjukhuset.
Sjuksköterskan gav Emma en varm, medkännande blick, klappade henne tröstande på handen och satte rutinmässigt in dropp i Majas lilla arm.
Var inte orolig. Vi hjälper er. Det kommer ordna sig.
Emma kunde bara sucka till svar.
Snart blev Maja faktiskt lite bättre. Hon öppnade ögonen och bad om ett glas vatten. Emma vände sig om och såg ett par stora, klarblå ögon som spanade från sängen bredvid. En liten, nästan genomskinligt späd flicka kanske sex år med tovigt, ljust hår som låg huller om buller på hennes smala axlar. Hon hade gamla, trasiga strumpbyxor och en urtvättad t-shirt. Under sängen stod ett par gymnastikskor i blåa skydd.
Hej.
Hej. Kom ni hit i natt?
Ja, det gjorde vi.
Vad heter ni?
Jag heter Emma, och det här är Maja. Vad heter du?
Jag heter Tyra.
Har du varit här länge?
Ja, de säger att jag kanske får åka hem fredag.
Men det är ju måndag än.
Har du din mamma här?
Det lilla ansiktet blev allvarligt.
Nej Min mamma dog när jag var liten. Pappa började dricka, och försvann han också Då fick jag flytta till barnhemmet.
Hon suckade som en gammal tant.
Jag bor där nu Men här är mycket bättre. Vi får god mat, och stora killarna är snälla.
Tyra reste sig från sängen och började ta på sig sina skor.
Jag ska gå och hämta frukost. Ska jag ta till er också?
Nej tack, vännen, jag fixar själv
Emma såg efter Tyra med en klump i magen. En annan mamma på rummet följde Tyra med blicken, suckade tungt och sa: Så snäll liten tjej. Ödmjuk och varm. Synd att livet varit så tufft mot henne
Emma hann inte svara innan hennes telefon ringde.
Hej, gumman! Hur är det med Maja?
Mamma, vi är på sjukhuset.
Vad?! Men åh nej, vad har hänt?
Maja fick hög feber men nu är det bättre. De tror att det är bronkit. Hon sover nu.
Stackars mitt lilla hjärta Var är ni? Jag kommer direkt. Vad ska jag ta med?
Mamma, jag glömde mina innetofflor och Majas rosa pyjamas. Och du, mamma här är en flicka från barnhemmet. Har du kvar något från Sonja? Typ schampo, tvål? Och kanske någon tröja, morgonrock, tights? Och absolut, ett par tofflor i storlek sexår ungefär.
Det fixar jag, min vän.
Nästa morgon var Maja redan bättre och lekte glatt med Tyra. Emma smög ut i korridoren och stoppade en sjuksköterska.
Ursäkta, får Tyra aldrig besök?
Nej Vid utskrivningen kommer någon och hämtar henne.
Får hon bada?
Hon borde nästan bada varje kväll, men vi hinner aldrig med
På kvällen gick det knappt att känna igen Tyra hon strålade av glädje i nytvättat hår, fin pyjamas och nya rosa tofflor med broderade små hundar på. Hon vek noggrant ihop alla kläder hon fått av Emma och la dem under kudden. Tofflorna gömde hon ordentligt under madrassen.
Varför gömmer du sakerna, Tyra?, frågade Emma försiktigt.
Annars blir de stulna
Emma suckade tungt.
När lampan släcktes blundade Tyra och började drömma sig bort. Hon gick längs en solig, grön gata, höll Maja i ena handen och Emma i den andra. Hon önskade sig så att hon också hade en mamma och en pappa. Någon som smekte hennes hår, pussade godnatt, hjälpte henne i en mjuk pyjamas en pappa som kastade henne högt upp i luften tills skrattet bubblade i halsen. Att alla vore glada Hon skulle göra sitt bästa! Hjälpa till, diska, passa Maja, lära sig bokstäver och siffror. Bara någon älskade henne Bara en mamma
I barnhemmet blev Tyra inte slagen, men föreståndaren Britt var alltid sträng och barsk. Andra barn retades, stal både saker och mat. En dag råkade Tyra tappa en tallrik gröt på köksgolvet. Hon fick sitta i en mörk, kall förrådsskrubb hela kvällen. Viktor, den största, hånflinade: Nu får du sitta med råttorna!. Tyra var livrädd för råttor. Hon huttrade mot dörren och grät. Det var kallt och ensamt. När kvällen kom blev hon så trött att hon sjönk ihop på golvet. Det var nog då hon blev sjuk och hamnade här på sjukhuset
Minnet kom så plötsligt att tårarna rann nerför hennes kinder fast hon blundade. Tyra snyftade och plötsligt kände hon en varm hand smeka hennes hår. Hon öppnade ögonen.
Emma
Lilla vännen gråt inte. Det ordnar sig. Allt ordnar sig, det lovar jag dig.
Emma drog henne tätt intill sig.
Gråt inte nu, mitt hjärta
Tyra tystnade. Hon kände sig trygg, nästan som om det var mamma som höll om henne.
Emma?
Mm?
Tänk om du kunde bli min mamma
Tårarna föll ner för Emmas kinder. Beslutet tog hon direkt inte med huvudet, utan med hjärtat. Det återstod bara att prata med familjen
Hennes egen mamma förstod direkt och blev glad. Även Emmas svärmor ställde sig bakom hon hade vuxit upp utan föräldrar själv. Men maken, Jakob, var inte överförtjust.
Är du tokig? Förstår du att det är för livet?
Jag vet! Men jag vet också att om jag låter bli, kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv.
Han såg bort.
Jag vill träffa henne.
Självklart.
På kvällen gick de tillsammans ut i korridoren. Jakob lyfte upp Maja, pussade på henne.
Min fina tjej. Som jag saknat dig
Han vände sig till Emma, som i sin tur såg på honom och presenterade: Här är Tyra. Det här är Jakob.
Tyra log blygt och såg upp.
Hej
Hej! Trevligt att träffas.
Detsamma
Något rörde sig inom Jakob. Han såg på Emma, och med tårarna i ögonen nickade han.
Några månader senare stannade en bil utanför barnhemmet i Umeå. Emma och Jakob klev ur, och fönstren fylldes av små glada ansikten.
Tyra, Tyra! De har kommit! Dina har kommit!
En upprymd Tyra sprang ut till sina nya föräldrar.
Hej Tyra! Är du redo att åka hem?
Det lilla hjärtat bultade av lycka.
Ja, mamma!
