SVÄRSDOTTERN
Eva Svensson ställde fram ett stort fat med ugnsstekt anka på det vackert dukade bordet och suckade. När som helst skulle hennes söner komma med sina fruar.
Nyligen hade yngsta sonen gift sig. Bröllopet var enkelt, men så är det ju nuförtiden. Själv hade hon gärna gjort ordentlig fest av det hela. När hon gifte sig med sin man sprang de bara ner till rådhuset i Malmö och skrev papper, ringar hade de inte råd med förrän efter ett år två tunna guldringar. Själv ville hon göra något större för barnen, men det var deras val.
“Hon har bara en brist hon är så himla ompysslad!”, tänkte Eva för sig själv om sin nya svärdotter. Men hon visste att det var dags att prata ut.
Svärdottern Linnea var i övrigt en vettig och hygglig tjej. Hon hade varit ett positivt tillskott i sonen Mattias liv, hjälpt honom fixa ett riktigt bra jobb och självklart pushade honom framåt på karriärstegen. Mattias hade ju levt på mammas omsorg tills han nästan blev trettio, utan särskilda ambitioner. Eva hade faktiskt oroat sig, men tack vare Linnea hade allt ordnat sig.
Enda haken var att Linnea var så otroligt välvårdad. Hon sprang till salonger för klippning, färgning, massage och manikyr. Pengar gick åt i en hiskelig fart. Eva förstod inte varför en gift kvinna som borde sätta familjen först, skulle lägga sina resurser på sådant.
Tänk när det blir barn skulle hon då hellre göra pedikyr än köpa skor till sin son? Eva hade alltid satt sig själv sist. Särskilt sedan maken gått bort och sönerna, trots att de var vuxna, ändå behövde hjälp ibland.
Då ringde det på dörren ungdomarna var här. Linnea kom in som en stjärna, med nyfixat hår och ett par eleganta naglar. Nästan ingen smink, men man såg tydligt resultatet av kosmetologens skicklighet.
Linnea, vad du är vacker! utbrast Eva ärligt, men kunde inte dölja en liten sur ton. Dräkten är säkert ny?
Ja, köpte den igår, log Linnea. Vi fick bra bonus på jobbet.
Då borde du lägga undan pengarna, sa Eva genast. Alla bonusar, extrajobb, trettonde lönen spara! Tro mig, du kommer att behöva det på en regnig dag.
Linnea sa inget. Hon uppskattade faktiskt sin svärmor, som var en enkel kvinna och verkligen offrat allt för familjen. Men innerst inne tänkte Linnea att den där regniga dagen nog kommer just för de som oroar sig för den.
Det blev en trevlig kväll. Ändå försökte Eva flera gånger föra in samtalet på onödiga utgifter, och Linnea märkte förstås att kommentarer om manikyr och frisör var riktade mot henne.
När var du senast hos manikyr, Eva? frågade Linnea till sist.
Jag… har faktiskt aldrig varit på manikyr. Jag fixar naglarna hemma, så de ser rena ut. Det räcker för mig.
Ingen annan reagerade på det korta samtalet, men Linnea blev ledsen. Förstå, att ha två vuxna söner, som nu båda har hyfsad inkomst, och ändå aldrig unna sig något själv!
Mattias, gör din mamma någonsin något litet för sig själv? undrade hon i bilen hem.
Jag vet inte… Hon lagar mat, fixar fina middagar, tittar på TV, går till grannen ibland. Varför undrar du?
För att hon, känns det som, aldrig låtit sig uppleva något trevligt! Skulle ni inte kunna ta med henne på bio, teater, restaurang?
Äh, hon behöver inte det där, sa Mattias.
Linnea tystnade. Hon jämförde med sin egen mamma, som även om det var snålt ibland, ändå unnat sig en fin klippning, ett nytt plagg och alltid köpte säsongskort till folkets hus för att få gå på teater ibland.
Linnea bestämde sig svärmor skulle åtminstone få prova att leva lite för sin egen skull, inte bara sitta hemma och vänta på barnbarn att ta hand om.
Några dagar senare ringde hon Eva och propsade på att de skulle ta en fika på stan tillsammans. Och kanske svänga förbi en salong en kort sväng Linnea skulle till hudterapeuten och föreslog något för Eva också.
Men snälla du, blev Eva förskräckt, du kan gå medan jag väntar i foajén.
Men varför bara vänta? En halvtimme eller timme kan du få något trevligt. Vad sägs om manikyr och handmassage?
Till sist gick Eva, något motvilligt, med på det hela. Linnea förberedde personalen på salongen i Lund, där hon själv var stamkund.
Kan ni göra riktigt fint för min svärmor? Erbjud diskret lite extra pedikyr, mask, vad som helst. Om hon frågar vad det kostar, säg bara att det är på mig. Kanske blir hon stamkund!
Linnea tog med sig sin svärmor till salongen och lämnade henne i trygga händer.
Bara en halvtimme, va Linnea? Hur mycket måste jag betala? frågade Eva oroligt.
När en vänlig tjej ledsagade Eva iväg, satte sig Linnea i receptionen med sin mobil. Hon hade ändå inga behandlingar själv inbokade den dagen, utan tänkte svara på några jobbmejl i lugn och ro.
Det dröjde nästan två timmar innan Eva kom ut avslappnad och fräsch. Salongspersonalen hade skämt bort henne ordentligt.
Oj, Linnea, jag fick prova så mycket! De bjöd på kaffe och örtte, alla var så trevliga. Det här måste ha kostat en förmögenhet!
Det var faktiskt kampanj idag! log receptionisten. Om man tar med sig en vän får den allt gratis. Så det kostar inget för dig!
Linnea tog med sin nöjda svärmor till ett litet kafé i närheten. Eva beställde cappuccino och satte sig tillrätta.
Ska vi inte göra sådant här till en liten tjejsak? föreslog Linnea. Stamkunder brukar få bra rabatter här. Du måste väl ha gillat det?
Ja, faktiskt, log Eva lite generat. Jag hade ingen aning om hur skönt det kunde vara.
Synd att du inte gjort det tidigare.
Förr fanns det inte tid. Barnen var små. Min älskade Bertil, frid över hans minne, var alltid väldigt sparsam. Och sen kändes det onödigt.
Men nu finns det anledning! Så slipper jag gå ensam, det är mycket roligare ihop.
Ja, det kan vi väl göra ibland, sa Eva godhjärtat.
Så blev det. Svärmor och svärdotter började regelbundet gå på salong och fika tillsammans. Med tiden fixade Linnea också några nya plagg till Eva, alltid med lite unika rabatter.
Till sist lyckades Linnea övertala Mattias och hans bror att bjuda mamma på restaurang. Sedan gick hela familjen på bio. Och till jul fick Eva ett säsongskort till Malmö Stadsteater.
Men Eva, vad ung du har blivit, sa grannarna.
Ja, ungdomarna håller igång en, log hon.
Hon kände själv, att nu, som pensionär och mamma till två vuxna söner, hade livet just börjat på riktigt.
