Mamman håller om henne, kysser henne på pannan och funderar: “Vem är det egentligen hon liknar?” Hon suckar. Vänner och bekanta undrar likadant. Kanske har någon av Viktors kollegor sått ett frö av tvivel, kanske har Maria själv börjat misstänka något, eller kanske är det Viktor som plötsligt tvekar på sin frus trohet; en dag kommer han hem från jobbet och ser bekymrad ut.
Vad ska vi göra, Viktor? Det är för tidigt, säger Maria. Ebba har precis slutat med blöja, och jag har knappt hunnit vila upp mig. Jag går direkt från en föräldraledighet till en annan. Ebba är fortfarande liten och vill sitta i famnen. Hur ska jag orka lyfta henne med magen?
Snart är vi fyra, och det är bara du som jobbar. Kanske ska vi vänta med barn nummer två? frågar Maria, och skräms själv av tanken.
Sluta, vad tänker du på? Glöm det! säger Viktor bistert men mjuknar genast. Förlåt, det är nog mitt fel, men vi klarar det. Jag fixar något extraknäck.
Om det blir en flicka gör det inget, vi har kvar massor av kläder från Ebba. Inte ens barnvagn behöver vi köpa ny, säger Viktor. Blir det en pojke får vi väl ansöka om större bostad, säger han med ett leende.
Så blev det bestämt. Maria älskar och skämmer bort Ebba första dottern, efterlängtad och älskad. Hon, kunde aldrig motstå att ta upp henne, krama, hålla henne nära, även när magen började synas.
I hemlighet önskade Maria nästan att hon inte skulle klara av att bära den andra graviditeten det kändes alldeles för tidigt, även om hon aldrig skulle erkänna det ens för sig själv.
Men naturen ville annorlunda. Allt gick lätt, och på utsatt tid föddes ytterligare en dotter hemma hos familjen Svensson i Malmö.
När Maria såg henne för första gången och började amma, blev hon förvirrad av det ljusa fjunet på flickans huvud. Maria och Viktor är båda mörkhåriga.
Ebba hade också varit kolsvart i håret som nyfödd, men det ljusnade sen. Kanske blir det tvärtom för den här lilla, tänker Maria.
Den lilla flickan har himmelsblå ögon och blek hy, vilket alla kommenterar förtjust. Maria och Viktor döper henne till Tyra, ett sällsynt namn i Sverige, och båda barnen får samma initialer. För föräldrarna känns det speciellt.
Ingen kan förstå hur två så olika flickor kan vara syskon. Tyra skiljer sig alltmer från både syster och föräldrar ju äldre hon blir som om vinden blåst henne in från ett främmande håll.
Så småningom mörknar hennes hår något, till ljusbrunt. Hon är stillsam och rundkindad, betraktar världen med sina stora blå ögon.
Mamman fortsätter hålla om henne, kysser henne och undrar: “Vem påminner hon om?” Bekanta ställer samma fråga.
Tvivlet gör sig påmint. Kanske har någon pratat med Viktor och fått honom att tvivla, kanske har Maria själv misstror honom, men en kväll kräver han svar och beskyller Maria för otrohet.
Han minns den där trevliga blonda killen som brukade hälsa på Maria. Tänk om hon varit otrogen med honom?
Eller ännu värre tänk om barnen har blandats ihop på BB? Sådant händer ju ibland.
Jag har aldrig varit otrogen mot dig! Gråtande försvarar sig Maria och blir sårad över hans orättvisa misstankar.
De börjar gräla. Det går så långt att Maria packar väskan och tänker lämna familjen, men då bromsar Viktor.
Han älskar ju sin fru. Skulle hon lämna honom och ta med sig barnen? Då blir han ensam, och det är det värsta han kan tänka sig. Han vill ju bara få veta sanningen.
För det är svårt att gång på gång höra folk säga: “Hon är så ljus! Ingen släkt med varken dig eller Viktor…”
Viktor går med på att Maria stannar, men säger att han kommer beställa ett faderskapstest. Maria bryter ihop.
Hur ska jag kunna stanna om du inte tror på mig? Ska du testa båda flickorna när du ändå är igång? Bäst vi skiljer oss med detsamma!
Viktor samlar in prov från Tyras saliv och Ebbas hår, och lämnar själv in dem på laboratoriet.
Länge plågar han laboratorieteknikerna med frågor om det går att blanda ihop prover, göra misstag, eller att någon fuskar.
De försäkrar honom att det inte kan hända.
Under tiden hör flickorna föräldrarnas bråk. Tyra är fyra år men har redan förstått att föräldrarnas gräl handlar om henne.
Ebba går rakt på sak: Du är inte min riktiga syster, och det är ditt fel att mamma och pappa alltid bråkar. Om du inte fanns skulle de aldrig skiljas.
Tyra gråter otröstligt. Inte ens när mamma tar henne i famnen kan hon trösta henne.
Ebba funderar på hur hon ska bli av med sin syster. Om Tyra försvinner, kanske allt blir bra igen.
En dag när mamma är och handlar och pappa jobbar, klär hon på Tyra och föreslår att de ska gå ut. Ebba leder henne allt längre bort ifrån hemmet.
När Maria kommer hem och ser att flickorna är borta, kastar hon sig ut och letar. Ingen av flickorna syns till på gården.
En granne säger att hon sett syskonen gå iväg, men hade bråttom hem för att inte missa sitt favoritprogram och frågade därför inget.
En vild panik sprider sig. Viktor kommer hem och ansluter till letandet. Kvällen närmar sig, ingen hittar barnen.
De ringer polisen. Först hittar de Tyra. En kvinna har ringt från ett annat kvarter om en liten flicka som satt gråtande själv på en bänk.
Strax därpå letar polisen vidare och hittar Ebba vilse i mörkret och med tårarna rinnande har hon tappat bort hemvägen.
Föräldrarna är så lättade att de inte skäller på barnen. Ebba erkänner inte varför hon gjort det.
Bråken mellan föräldrarna fortsätter. Viktor anklagar Maria för att ha lämnat flickorna ensamma; hon anklagar honom för att alltid jobba.
Tänk om de blivit påkörda, eller kidnappade?
Till slut kommer testresultaten. De visar att båda flickor faktiskt är Viktors biologiska barn. Ingen otrohet. Laboratoriet förklarar att det ibland bara är generna som överraskar även ljusa kvinnor kan få barn med mörkt hår, och tvärtom, som en påminnelse om svunna släktingar.
Fred återvänder långsamt till familjen. Men Tyra känner sig ändå utanför.
Flickorna kommer aldrig riktigt överens. Ebba har kvar sin avoghet. Vid bråk påminner hon ofta Tyra om att hon inte är älskad och egentligen “inte riktigt är hennes syster”.
Jag får alltid nytt, du får bara ärva, för du hör inte till, säger Ebba.
Tyra gråter, men klagar aldrig för mamma. Ebba hittar ofta på saker och skyller på lillasyster.
Hur kan du vara så här? Lär dig av Ebba, suckar mamma.
Efter det förstår Tyra att det är lönlöst att klaga. Mamma älskar bara Ebba.
Tyra sitter ofta i ett hörn och blundar: om hon inte ser någon, kanske ingen ser henne heller. Då slipper hon Marias klandrande blickar och Ebbas taskiga kommentarer.
Ebba blir äldre först, men pluggar aldrig vidare. “Varför skulle en söt tjej som jag behöva plugga?” Hon träffar sin kille på dans och gifter sig snabbt; han har lägenhet i Limhamn och ett jobb med pappan, som säljer begagnade bilar.
Mamma älskar också Tyra, men kan inte låta bli att jämföra döttrarna, alltid till Tyras nackdel. Hon påminns om Ebbas elaka barnsliga ord: Tyra får aldrig köpa nytt.
Titta på Ebba, vad duktig hon är som hittat en så bra kille! Lär dig av henne! Du sitter bara hemma och drömmer, ritar och går aldrig ut, säger Maria.
När en kille visar intresse för Tyra det sista året på gymnasiet svarar hon lite förhastat. Hon längtar så mycket efter att någon ska tycka om henne.
Hon inser för sent att hon är gravid. Berättar för killen, som säger att han gillar henne och ska prata med sina föräldrar. Så blir deras förhållande offentligt.
Hans mamma kommer hem till Svensson och försöker övertala Maria att låta Tyra göra abort.
Oväntat försvarar Viktor sin dotter. Kanske försöker han gottgöra gamla misstag.
Låt henne föda barnet! Hon har redan haft det tufft nog. Vi tar hand om barnet med eller utan er!
Killen skickas iväg av sina föräldrar till släkt i Umeå. Tyra flyttas till distansundervisning. Skolan vill dämpa uppståndelsen så att det inte ska nå utbildningsnämnden; annars får lärarna skulden för dålig uppsikt.
Hon skriver ändå sina slutprov hemma under uppsikt, så andra elever slipper se henne gravid.
Engelskläraren tycker synd om Tyra och hjälper till vid provet; hon får högt betyg trots allt.
Fast vad ska hon med betyget till? Hon ska ju vara hemma med barnet.
Oväntat dör Viktor. Han arbetade för mycket och hjärtat orkade inte längre. Han vilar sig framför tv:n efter jobbet och somnar in. När Maria går för att väcka honom till middag är han fortfarande varm.
Hemmet fylls av skrik och gråt, ambulansen kommer, senare begravningsbilen. Efter detta får Tyra förtidiga värkar. Samma dag som pappa går bort föder hon en pojke med ljust fjun och isblå ögon, precis som hon själv.
På begravningen kan Tyra inte närvara; hon ligger kvar på BB. Maria, svart av sorg, hämtar hem dem och råkar säga att det är Tyras fel att pappan dog. Men lilla barnbarnet älskar hon ändå.
Det är väl omöjligt att inte älska en sådan snäll och vacker pojke, så lik en liten ängel. Samtidigt oroar hon sig över att ingen någonsin ska vilja gifta sig med Tyra nu.
Jag vill ändå inte gifta mig. Min egen pappa tvivlade varför skulle någon annan älska mig, säger Tyra.
Sonen växer upp snabbt och lugnt. Han är fem när Ebbas och Tyras liv återigen korsas.
Till skillnad från syrran kan Ebba själv inte ens få barn. Hennes mans föräldrar vill ha barnbarn men det ser mörkt ut. Äktenskapet knakar, och Ebba har ingenstans att ta vägen hos mamma vill hon inte bo, särskilt inte under samma tak som Tyra och hennes son. Tyra har gått frisörkurs och jobbar extra medan sonen är på förskola.
Dags igen för Ebba att försöka bli av med sin syster. Hon kan inte bara leda Tyra bort längre, så hon bestämmer sig för att hitta en man åt henne.
En ung datatekniker, Alexander, brukar hjälpa dem med datorn. Ebba försöker flirta, men han visar inget intresse, så istället försöker Ebba para ihop honom med Tyra. “Om han väljer henne så flyttar hon ut och jag kan kanske flytta hem igen,” tänker Ebba slugt.
Hon skickar Alexander ett sms, bjuder in honom på fika och säger samtidigt till Tyra att hon vill presentera henne för någon. Vad har hon att förlora? Ebba är säker på att Tyra inte har en chans.
Tyra klär sig snyggt och sätter håret, men sminkar sig inte; hon vill ändå visa sitt rätta jag.
På caféet känner hon direkt igen Alexander, sittande ensam med blicken i mobilen.
Är du Alexander? frågar Tyra.
Ja … och du är?
Jag är Ebbas syster, Tyra.
Han tittar förvånat på henne men bjuder på kaffe.
Vill du ha en kaka? De är goda här!
Hur vet du det? undrar Tyra.
Jag träffar ofta kunder här, svarar Alexander och försöker ringa Ebba.
Tyra betraktar honom, tänker att han ser lite rufsig ut med skäggstubb och stripigt hår det skulle klia i hennes fingrar att klippa honom.
Hon har svårt att slappna av; han verkar knappt se henne.
Är jag i vägen? frågar hon till slut.
Nej, svarar han. Men din syster verkar inte komma?
Jag förstår ingenting. Ebba sa att du skulle vänta på mig. Kanske borde jag gå?
Just då kommer kaffet.
Men nu när du redan är här, stanna gärna kvar på en kopp.
Nej tack, säger Tyra. Jag vill inte ha något.
Oroar du dig för vikten? Du ser jättefin ut, säger Alexander.
Men alla män föredrar ju smala tjejer.
Vem har sagt det? Vad vet du om killar egentligen?
Ingenting, erkänner hon. Jag har en son. Han är fem. Har Ebba sagt det?
Borde hon ha gjort det? undrar han förvånat.
Inte ens när Tyra, som förstått att systern försöker förolämpa henne, vänligt försöker säga hej då, vill Alexander låta henne gå ensam; han följer henne hem.
Alexander pratar mest, Tyra lyssnar. Vid porten ber han om hennes nummer.
Varför då? frågar Tyra överraskat.
Jag vill träffa dig igen. Jag har berättat om mig, men vill veta mer om dig. Jag hör av mig.
Men det dröjer en vecka innan han ringer.
Ursäkta, det har varit så mycket på jobbet. Vill du ses ikväll?
Tyra tvekar. Hon har sonen, livet kretsar kring honom, och Alexander har bara bokat in henne utan att fråga. Men hon går med på träffen.
På fiket berättar Tyra blygsamt om sitt liv. I takt med att hon berättar ser hon plötsligt på allt ur hans synvinkel; det får henne att förstå nya saker.
När de går hemåt följer en hemlös hund efter dem. De går in i affären, Alexander köper korv och bröd åt hunden.
Framför dem i kassan står en gammal dam och bläddrar bland mynten, rädd att hon inte har råd. Alexander betalar hennes mat, lägger till en chokladbit och glass.
Glass också? frågar Tyra.
Min farmor älskade glass men tyckte aldrig hon hade råd. Så nu köper jag alltid glass åt äldre damer.
Jag då? Är det synd om mig också? Tycker du synd om mig som med hunden och tanten?
Nej! säger Alexander. Jag tycker om dig. Du är så ljus och fin. Men djur och gamla tycker jag synd om. Jag har ju råd, så varför inte hjälpa?
Hunden slukar maten och springer sedan vidare.
Hur gick dejten? ringer Ebba på kvällen.
Bra, säger Tyra.
Var det allt?
Vi ses igen. Tack för att du presenterade oss.
Jaså? Den typen gillade alltså dig?
Han är snäll och intressant, svarar Tyra.
Ebba mumlar surt och dyker en dag upp hemma. Tyra lägger sonen, men hör Ebba och Maria diskutera i köket.
Den där dumma ungen har alltid tur! Jag tänkte driva med honom som hämnd för att han dissade mig, och så blir han kär i den där mesen.
Vad säger du nu? Du är gift!
Ja, men maken byter nog ut mig snart. Det är bara en tidsfråga innan han lämnar. Vad ska jag göra, mamma?
Oroar du dig inte i onödan?
Nej. Varför får hon alltid allting? Hon är lönnfet, dum, pillar med andras hår, och har till och med barn. Han borde ha fallit för mig! Jag skulle ha slängt henne i kloaken!
Vad säger du? Kloakluckan?…
Plötsligt får Maria ett anfall. Tyra rusar in och ringer ambulans. Maria klarar sig undan med lättare stroke.
Två månader senare gifter sig Tyra med Alexander och de flyttar ihop på Hisingen med sonen, men Tyra besöker ofta sin mamma.
Ebba har brutit med alla och försvinner någonstans för att leta efter sitt eget lycka
Föräldrar tror ofta att barnen inte förstår något, men de hör allt och drar sina egna slutsatser.
Syskonkärlek kan vara både vass och sårig och hämnden slår ofta tillbaka.
“Barn lyssnar aldrig på de vuxna, men de gör sällan fel när de härmar dem.”
James Baldwin
“Orden en dotter hör vare sig de uttrycker stöd eller sårande kritik präntas in som sanningar om henne själv, och om hur relationer fungerar.”
