Med själen känner du, med förnuftet prövar du
Alltså, flickor, min svärmor har helt tappat förståndet! Igår dök hon upp med en stor gryta ärtsoppa! Kan ni tänka er? Som om min soppa inte skulle duga! Min son är så van vid hennes, säger hon! Sigrid flyttade iväg sin kaffekopp och drog fram vinglaset i stället. Varifrån kommer DE? Svara mig! Varifrån får man sådana kärringar? Ska vi också bli såna i framtiden? Om svaret är ja, bär mig ut i skogen så jag aldrig hittar hem igen!
Sigrid, ta det lugnt! Elisabet klappade vännen på handen. Hon kanske är i klimakteriet eller bara uttråkad. Din son är hennes enda barn, vad ska hon göra annat än stifta olycka i försök att vara snäll? Jaha, hon kokar soppa säg tack och be om mer! Då slipper du laga själv, låt henne hållas.
Då kommer hon snart att flytta in hos oss! Det räcker redan med hennes fasoner. Minns du setet vi köpte innan jul?
Klädsetet?
Ja. Hon kastade det.
Va?! Elisabet fyllde på te i Malins kopp, men missade så duken blev alldeles gul.
Det var farligt för hälsan! Felen trosor! Sigrid skrattade nervöst. Jag berättade aldrig vad det kostade. Då hade hon slagit ihjäl mig.
Otacksam! Hon bryr sig om din hälsa och du klagar! Elisabet skrattade så hon kiknade, men blev genast allvarlig. Men varför rotar hon bland dina underkläder?
Fråga henne! Sigrid kastade sin servett på bordet och började torka upp fläcken. Herregud, vad håller jag på med! Det där går ju aldrig bort
Slappna av, Sigrid, sa Malin, som varit tyst, tog servetten och puttade fram kaffekoppen till Sigrid. Du verkar nervös på riktigt nu. Det går inte.
Man blir sån till slut! Flickor, när vi bodde i lägenhet var det bra! Hon kom aldrig förbi. Jag kunde vandra runt halva dagen och fundera på beställningar, ingen störde. Hon fattar inte att hemjobb också är jobb. Och vill inte förstå att jag faktiskt tjänar nästan lika mycket som hennes son. Men sen vi köpte lägenheten, känner jag mig som en mikroskopisk alg under luppen. Hon kommer när som helst, gör precis som hon vill och allt för att hon hjälpt oss med kontantinsatsen. Så nu är jag tydligen hennes slav. Sigrid snörvlade.
Byt lås.
Kan inte, maken skulle ändå ge henne en nyckel. Hon är ju mamma. Det blir bara bråk annars. Jag får väl skilja mig!
Nu hittar du på, Sigrid! För sånt! Du var aldrig den fogliga typen, vad har hänt? Elisabet fräste upprört.
Mina drömmar har brunnit upp, antar jag. Sigrid tog en djup klunk vin och pustade ut. Nej, nu får det vara nog. Jag måste ta mig samman och lösa det. På riktigt. Annars kommer mitt eget barn snart bli rädd för mig. Igår frågade han varför jag var så arg. Vad skulle jag säga? Att farmor drivit mig till vansinne? Ni har rätt, flickor, så kan vi inte ha det.
Nä, det går inte! Jag ska leta upp en föräldralös nästa gång. Så det bara är jag som lagar soppan. Elisabet vinkade till sig servitören. Dags för dessert, så vi får något att trösta nerverna med.
Bra idé Sigrid torkade tårarna och log. Vill ni se den tårta jag gjorde på senaste bröllopet? Jag förvånade mig själv!
Vännerna böjde sig över Sigrids mobil.
Otroligt!
Sigrid! Hur har du fått den att hänga så? Så vackert!
Hemlighet! Min son klurade ut det när han byggde med LEGO, jag kikade på. Att leverera den, det vill jag inte ens tänka på men nu har jag sex beställningar framåt. Frågan är bara hur jag ska hinna
Sätt barnvakten, svärmor, på det! Låt henne passa barnbarnet.
Ack, Elisabet, du är godtrogen! Sigrid skrattade. Då får hon genast ont överallt.
Eller skicka dem hem till henne med pappan!
Sigrid höll kaffekoppen halvvägs till munnen.
Malin! Du är ett geni! Då stör de inte här och hon får pyssla om honom på HEMMAPLAN. Bara jag ger lillkillen lite godis, så är farmor på tårna.
Vännerna skrattade de kände Sigrids son. Efter ett par kolor förvandlades han till rena åskmolnet. Därför var Sigrid alltid vaksam på barnkalas.
Förresten, hur går det för dig, Malin? Du har varit ovanligt tyst. Hur är din svärmor, elak?
Men snälla, när skulle hon hinna? Vi har ju knappt varit gifta. Sigrid smakade på marängtårtan och rynkade näsan. Onödigt mycket socker.
Du får väl visa hur man gör! Elisabet skrattade, men tystnade, såg på Malin. Vad är det?
Jag vet inte, flickor. Allt är så tyst, liksom. Lyssnar på Sigrid och undrar om det verkligen ska vara så här.
Kanske är du lyckligt lottad en vettig svärmor! skrockade Elisabet. Alla har inte sånt fyrverkeri som Sigrid. Hennes är ju unik.
Vet inte Malin mindes bröllopsdagen och det hennes blivande svärmor, Maj-Louise, sagt till henne:
Malin, jag är inget pepparkakshjärta och definitivt inga sedlar i plånboken, du måste lära känna mig först. Jag är egensinnig, kan ta illa vid mig. Men förstår du, för mig är familjen det viktigaste och Mickes lycka allt. Han har valt dig, alltså förtjänar du det nog. Jag ser bara att du är stilig, verkar smart, tog din examen mer får tiden utvisa. Jag ska inte ge er råd, ni är vuxna. Hjälp får ni om ni ber om det.
Maj-Louises uppriktighet hade gjort Malin mållös, det kändes märkligt med så ärliga ord från någon man bara hunnit träffa vid ett tiotal tillfällen.
Malin hade träffat Micke på ett vänners bröllop. Hon stod åt sidan, lång i sina höga klackar, när han närmade sig.
Varför fångar du inte brudbuketten? Vill du inte gifta dig?
Nej.
Det vill väl alla kvinnor?
Gifta sig?
Exakt.
Tveksamt, Malin log. De flesta vill nog bli älskade. Det räcker väl.
Du är inte romantisk nog för lekarna?
Inte alls, sa Malin. Men i de här klackarna är det redan att stå upp ett mirakel.
De pratade hela kvällen och skildes inte åt förrän mitt i natten, efter att Micke kysst hennes hand och fått hennes nummer.
Malin låg vaken halva natten och tänkte på vad mormor skulle ha sagt.
Hon hade sagt: Äntligen, Malin skrattade för sig själv.
Hennes mormor, Frideborg, hade ensam uppfostrat Malin efter att fadern fått sätta livet och modern stuckit till Stockholm för att arbeta. Först kom det brev och små presenter, sen tystnade hon. Mormor var Malins enda familj, mamma gick vidare, glömde dottern. Under tonåren var Malin arg och ledsen, tog ut det på den som mest brydde sig. Dock, vad hon än gjorde, fanns alltid hemmets trygghet en skål fil, ett par värmande händer över håret och en famn som aldrig stötte bort.
När mormor blev sjuk vid Malins femtonde år förändrades allt. Inget mer frihet, bara sjukhus, mediciner och plugg. Hon blev tvungen att växa upp. Frideborg kämpade tre år längre än läkarna trodde och gick bort medan Malin gick på universitetet.
Modern dök först upp två månader efter begravningen. Ställde till med uppror över testamentet mormor hade lämnat både lägenhet och kolonistuga till Malin.
Det är orättvist. Du måste dela, sa hon.
Malin svarade inte, till sist försvann modern tillbaka utan återvändo. Hela vredesutbrottet gick Malin ur kroppen. Hon hade ju alltid bara haft mormor.
Plugget gick bra, tack vare vännerna. Elisabets pappa hade ett möbelföretag och tog in Malin på deltidsjobb.
Pappa tvivlar, men jag vet att du är att lita på.
Elisabet, strålande och smart, var framgångsrik på jobbet men fick aldrig riktigt ordning på kärleken.
Alla män jag träffar är antingen fega eller undanglidande. Börjar bli dags att skaffa tredje ungen, men var är han?
Sigrid, som vuxit upp bara med mor och ofta utan middag på bordet, och Malin från en splittrad familj ändå höll de ihop. När det krisade satte Elisabet modern på plats så testamentet stod fast. Sen hade Malin och Micke varit tillsammans flera år, gift sig, och Elisabet snappade brudbuketten och siktade genast in sig på Mickes vän, Henrik.
Det blev inget mellan dem, och när Malin försiktigt frågade varför, sa Elisabet bara:
Inte min typ.
Malin slutade fråga, men undrade ibland. Henrik dök ändå upp ibland hos dem, hjälpsam och gladlynt. Han hyllade Malin för Maj-Louise men Maj-Louise rynkade mest på näsan.
Åren gick, och så småningom blev Malin gravid, mot alla odds. Läkarna hade varnat, så graviditeten kändes som ett under.
Det är ett mirakel, Micke! Malin grät öppet inför svärmor, som varit på födelsedagsfika.
Men när de skjutsade hem Maj-Louise såg hon bekymrad ut.
Vad är det, mamma? frågade Micke.
Allt gick så plötsligt
Vad menar du? Litar du på henne?
Fullt ut, och jag tänker inte diskutera saken!
De fick en son, Joel, och Maj-Louise ställde alltid upp när Malin bad om hjälp. De hittade en tyst, vänlig överenskommelse, men ändå låg alltid en liten sten mellan dem.
Malin, vakna! Elisabet viftade framför henne, och Malin ryckte till. Tänk inte längre på det där nu. Ska vi prata om män istället?
Malin sneglade på mobilen. Två timmar och inget samtal från Maj-Louise om när Malin skulle komma hem. Det var faktiskt hon, svärmor, som insisterat att Malin skulle ut med vänner.
Gå du! Jag passar Joel!
Men någon oro gnagde ändå i henne.
När telefonen ringde, hoppade Malin till så hon nästan välte sin dricka.
Malin svärmoderns röst var tung, så Malin först inte kände igen den. Resten förblev suddigt vännerna försökte få Malin att kvickna, Liza ringde taxi, Sigrid öste kallt vatten över hennes huvud. De körde hem henne, Maj-Louise såg genast flera år äldre ut.
Micke hade omkommit i en trafikolycka.
Malin försvann in i en dimma. Hon grät, putsade lägenheten som besatt, försökte sysselsätta sig. Hon föreslog att Maj-Louise kunde flytta in tillfälligt, men Maj-Louise vägrade.
Det går inte hans saker är kvar. Känns som att han snart kommer och ber om pannkakor.
Han bad aldrig om det hemma
Vi måste ändå ha något eget kvar, eller hur? sade Maj-Louise med sned leende.
Joel stod mellan dem, strök deras kinder, oförstående om varför det var ledsna och pappa borta.
När Malin såg att Joel drog Maj-Louise till sig, bad hon henne passa honom oftare. Det kändes rätt. Med julen på väg blev sorgen värre de hade ju bokat sin första fjällsemester tillsammans.
Jag ska erövra backarna, du och Joel bygger snögubbar, skulle Micke ha sagt.
Malin orkade inte åka, men Maj-Louise övertalade henne:
Vi åker ändå. Ni, jag och Joel. Vi behöver det, han kanske minns sin första jul.
De möttes av en vintrig Gävle i regn, och såg grå Östersjövågor slå in på stranden.
Så grått Malin rättade till Joels mössa. Joel klappade i händerna när vågorna rullade in.
Det är kraftfullt, Malin. Som självaste livet Maj-Louise stirrade ut över havet och Malin gick oväntat fram och höll om henne.
Maj-Louise lutade sig bakåt mot Malins axel.
Skönt att ni finns kvar
Finns kvar?
Ja. För ett tag sen var det nära att ni också försvann.
Jag förstår inte! Malin såg frågande ut.
Henrik! Maj-Louise nästan spottade ut namnet och Malin rös till.
Vad är det med Henrik?
Han kom hit en vecka efter olyckan. Sa att han varit bortrest och ville prata.
Vad då för att hjälpa?
Nej, gumman. Han påstod att Joel inte är Mickes son. Att du varit otrogen. Han hintade om sig själv, men jag vet inte Han kände ju till Mickes hälsoproblem och menade att du löst det.
Malin tappade armarna.
Och du trodde på det? Malin viskade, röd av ilska.
Vad tror du själv? Maj-Louise tog tag i Malins händer. Skulle jag vara här om jag trodde honom?
Malin svarade inte.
Jag kastade ut honom, sa Maj-Louise enkelt och drog Malin till sig. Sanningen, och det är viktigast Micke litade på dig. Vi känner inte varandra så väl, men om du vill så vill jag finnas här för dig. Jag vet att du har det du behöver, men jag ber ändå
Sluta. Det behövs inte. Vi är familj. Som min mormor alltid sa: Vad är en familj om vi inte håller ihop?
Jag vill inte att vi ska glida isär, svarte Maj-Louise och tog Joel i handen. Vad säger du, vännen, fryser du? Ska vi gå? Berätta om din mormor, Malin.
De gick på de regnvåta gatorna och pratade. För första gången, utan att tänka på vad de sade. Efter en stund stannade Malin:
Varför gjorde han det? Henrik, alltså.
Vet ej, Malin. Ondska Sånt som man aldrig kan förstå. Det gäller bara att inte låta sig dras in i det. De tävlade alltid, Micke och Henrik. Micke var alltid en nivå bättre, på tävlingar och i livet. Du dök upp, hans liv tog fart, medan Henrik aldrig lyckades riktigt. Kanske ligger det där. Men jag vill inte veta mer. Viktigast är att vi slipper honom nu.
Jag med
Malin berättade aldrig för Maj-Louise att Henrik varit hos henne nio dagar efter olyckan. Liza, som bott hos henne för att hjälpa till, pratade med honom och kastade ut honom. Sen dess nämndes han aldrig igen.
De sista dagarna pratade de, Joel hängde omväxlande runt halsen på dem, försökte förstå vad som förändrats. Tillsammans pratade de om Micke, om framtiden.
Ett halvår senare plockade Malin fram ett par gamla skor, provade höga klackar och suckade:
Kinesisk tortyr detta.
Skönheten kräver sitt, skrattade Maj-Louise, hjälpte henne med dragkedjan på klänningen. Du får ta med ballerinaskor och byta sen.
Hon tog Joels hand och nickade mot buketten.
Nu går vi annars kommer vi för sent.
Nej, det vågar jag inte! Elisabet blir galen om jag missar hennes ögonblick.
Elisabets bröllop var storslaget och smått kaotiskt. Vigselförrättaren var sen, ringarna glömdes nästan bort Joel räddade dem med stolthet. Gästerna satte sig för snabbt för gåvor, men till slut blev det lugnt. Malin, som var brudtärna, gick fram till Sigrid vid tårtan.
Hur mår du?
Bättre än nånsin. Har slutit fred med svärmor, annars hade Liza blivit utan tårta! Sigrid frustrerat rättade på tårtfatet. Man måste göra allt själv!
Vad har hänt?
Se där, Sigrid nickade mot tårtan. Någon har släpat den, så glasyren runnit. Så synd, jag kämpade med den i tre dagar!
Ett mästerverk ändå, Sigrid! Liza smög fram.
Fy! Skräm inte så där!
Jag kunde inte låta bli. Tårtans lock smakar himmelskt!
Typiskt, suckade Sigrid teatraliskt.
Hota med stryk senare, nu måste jag ut och dansa! Liza snurrade iväg till sin nyblivne make.
Vad gör man med henne, va? Sigrid satte sig trött.
Dina då, Malin?
Där är de de dansar.
Och du, Malin?
Bra, Sigrid. Vi mår bra nu.
Kallar du henne för mamma nu?
Jag drar mig för det.
Löjligt! Fick jag en sådan svärmor
Malin blev tyst. Såg hur Maj-Louise skrattade med Joel i famnen, och tänkte att Sigrid nog hade rätt. Det där lilla men viktiga ordet passade Maj-Louise mer än någon annan.
Mamma
Hon sade det tyst, smakade på det. Sedan, mer bestämt:
Mamma!
