Goda avsikter
Tilda! Äntligen! Jag har varit halvt från vettet av oro! Margareta öppnade dörren och drog in sin storasyster i en omfamnande famn. Jag vet varken ut eller in längre mitt huvud snurrar!
Andas, för bövelen! Torgny, rund och lugn som en svensk ek på sitt hundrade år, gled in i hallen. Är hon hemma?
Nej! Hon packade ungarna i bilen i morse och drog! Margareta viftade hjälplöst med armarna. Hon vägrar lyssna! Det är väl kärlek, påstår hon.
Jaha, Margit då? Du har tappat greppet om tjejen, är det nu du tänker gråta? Sätt dig så berättar du allt, så får vi se hur vi löser det här.
Tilda rumsterade rakt in i köket, slog sig ned vid bordet och granskade noga hur Margareta försökte fixa te.
Rår du aldrig ur att slå lite kokande vatten i kannan först? Hur många år har jag tjatat!
Margareta ryckte till, grep tag i kannan och brände sig hopplöst på örat i sin fumlighet.
Herregud, du är ju fortfarande lika hopplös. Ge hit, innan du lyckas invalidisera dig själv på grund av nerverna! Tilda föste Margareta till stolen och satte igång att ordna teet på riktigt svenskt vis.
Så. Nu berättar du och inget fusk! Vem är han och vad sysslar Elin med egentligen?
Margareta klamrade sig fast kring koppen. Vad skulle hon säga? Hon visste knappt själv varför hela situationen oroade henne så. Mannen som yngsta dottern släpat hem verkade ju på pappret helt okej. Ingen fyllerkaja, trevlig och artig, och dessutom egen bilverkstad. Inte klockrent, men ändå. Han fixade vattenkranen på nolltid, något både Margareta, en rörmokare och Gud hade misslyckats med.
Men hon hade ju matats av Tildas eviga mantran om att problem väntar där Elin står. Så nu krävdes något rejälare än trivsel för att Margareta skulle köpa att beslutet var rätt. Dessutom vem ger sig på att laga främmande kvinnors bilar gratis, i minus tio och snöstorm, bara för att de har barn med sig? Och sedan kör han förbi varje helg, “för att kolla att barnen klarat sig och bilen går bra”. Ett halvår har detta pågått, och Elin är helt huvudlös av kärlek. Hon verkar ha glömt både barn och mor. Bröllop, påstår hon en gång räckte tydligen inte!
Allt detta vräkte Margareta ur sig till Tilda, och tystnade sedan för att få domen. Tilda hade hon litat på sedan barnsben storasystern var hennes orubbliga chef, särskilt sedan pappan försvann tidigt och mamma Malin slet livet ur sig med dubbla jobb för att hålla två tjejer flytande.
Tilda, du börjar bli stor nu! Ska hjälpa till!
Tilda var åtta år äldre och var i praktiken extramamma det var hon som höll lillasystern i handen till dagis och såg till att läxorna blev gjorda innan hon själv ens gått på gymnasiet. När Margareta började ettan kunde hon redan hela årskursens program tack vare Tilda, vilket var tur, för ettan blev mest vård och sällan skola. Mamma Malin släpade henne till läkare som bara klappade henne på handen:
Ge henne tid. Hon är klen, men det går över.
Sedan blev det systerns ansvar vitaminer, pannkakor med lingonsylt, tvångssovning efter lunch och ett evigt tjat om mjölk:
Jag hatar mjölken! Det är skinn på!
Sluta gnäll! Det är för din egen skull, lilla vän!
Hon grinade men drack ändå syster var obeveklig.
Och med tiden visade sig läkarnas förutsägelser stämma. Margareta repade sig och var snart i kapp med övriga barn mycket tack vare Tilda, som redan då var en enveten general. Något som förföljde henne genom livet, till Margareta och säkert många andras “glädje”.
Vid studenten tog Tilda ton:
Hon måste plugga vidare! Skolan går som en dans, mamma.
Jag klarar inte det ekonomiskt själv
Vem sa att du ska vara själv?
Sagt och gjort, Margareta började på universitetet, trots att studiebidraget knappt räckte till knäckebröd. Tilda dök upp varje månad med kassarna fulla av falukorv och risgrynsgröt, granskade städningen i studentrummet och avlossade sina klassiska frågor:
Brukar du grymta när du går? Så mycket damm, alltså.
Men ordningen räckte, det mesta flöt på, tills mamma blev svårt sjuk när Margareta gick andra året. Diagnosen slog till som en slägga, framtiden blev nattsvart. Enda ordern från Tilda:
Du ska plugga, inte ligga och hulka hos mamma. Sköt tentorna, försök inte latsa.
Så kom slutet, förkrossande men outhärdligt konkret. Margareta försökte ta in att modern försvann där i ottan, men grät först när det redan var över. Allt det där tysta, duktiga som blivit hennes melodi slog tillbaka i full kraft.
Efter begravningen beslutade systrarna att sälja barndomshemmet. Det gick vägen, Margareta fick en liten etta några kvarter från Tildas lägenhet.
Sitter perfekt. Du är min granne, det vill jag!
Renoveringen? Det ordnade Tilda förstås, med sitt eget byggföretag, redan inarbetat efter många år i branschen. Hennes tjejgäng var ständigt uppbokade:
Folk är för lata för att tapetsera själva nuförtiden! Och Lasse hemma fattar ändå inte hur man spacklar rätt.
Men byggbranschen var hårdare än Tilda ens kunnat ana, särskilt när lågkonjunkturerna rullade in som ett tåg utan bromsar.
Folk är hopplösa, huvuden på sned och händer bak, och så får jag stå och förklara varför golvet blev snett! För övrigt, hur går det med barnen, Margit?
Margareta redovisade punktligt, smått orolig över den gryende rivaliteten. Hon hade gift sig tvärtemot systern Tildas vilja. Maken Mats blev med tiden ändå godkänd av storasystern efter tre års charmoffensiv och genom att visa sig vara en pålitlig, förnumstig svärmorsdröm. Enda Tildas invändning var att Mats var lite väl engagerad i ungarna på helgerna.
Han är väl inte någon barnskötare!? Sådär curlar du sönder dem!
Margareta smålog i smyg. Hon misstänkte att Tilda själv var mer avundsjuk än hon ville medge, hennes Alex var ju ofta svårflirtad när det gällde barnen. När Tildas egen son började strula i plugget, var det också hon som fick klara biffen själv Alex ryckte på axlarna:
Det där är mammornas jobb, mitt är att dra in stålar.
Sonens omgång i värnplikten blev avgörande han stortrivdes och blev kvar, och skrattade gott åt varför han till sist hamnade där:
Hade ju egen general hemma!
Då kom nästa bakslagsbesked dottern väntade barn som artonåring:
Men herregud, du har ju precis blivit myndig!
Jaha, och? Inga moralkakor, snälla.
Nåja. Då får vi väl ordna bröllop klart mitt barnbarn ska ha en pappa! Det fixar jag, så klart.
Dottern tvivlade inte en sekund fanns det någon man kunde lita på så var det Tilda. Och mycket riktigt, Tilda bullade upp bröllop och såg till att de nygifta fick egen lya den Margareta fått efter bytet.
Och allt gick i lås. De unga fick fart på sitt, Tilda pustade ut och började drömma om att äntligen få en lugn pension med sitt företag.
Tji fick hon snart var problemen tillbaka, nu på systerdottersfronten.
Margareta hade fått två tvärt olika döttrar. Sara var tyst och försiktig, helt olik sin syster Elin den sistnämnda en yrväder med pappas klara ögon och humör som ett åskväder.
Se bara till att hålla koll på den där lilla kruttunnan, Margit. Annars får du aldrig ro.
Systrarna skickades i samma klass för ordningens skull Sara gynnades, Elin klarade sig på egen hand och drog Sara med sig.
Men när flickorna gått några år på högstadiet hände det Mats omkom i en bilolycka. Veckor av väntan på sjukhuset slutade i att även den tysta, trygga tillvaron drogs undan.
Stackars små först far, nu ingen riktig mor heller, muttrade Tilda och kramade gråtande barnbarnen hårt.
Margareta själv blev till slut bara en skugga av sitt forna jag, och det dröjde innan systrarna fick henne tillbaka till jorden. Tilda fick då ta fram generalen i sig:
Ska ungarna mista både far och mor, eller tänker du sluta sörja snart?
Och sakta hittade de tillbaka, om än första leendet mest var en blek skugga av vad det varit.
Så gick åren, fram till den där tiden då båda döttrarna blev kära samtidigt i gymnasiet. Sara, sedesam, lyssnade på mosterns långa predikan och beslöt att vänta med pojkar. Men Elin? Hon tog strid.
Jag älskar honom, punkt!
Jaha, lycka till med det, suckade Tilda, och försökte tvinga fram ett erkännande om det verkligen hänt något.
Vad vi gör är vår ensak, moster!
Elin, enveten som en gammelsvensk get, gick raka vägen till pojkvännen Patrik och krävde svar:
Menar du allvar? Då blir det giftermål!
Jovisst, bara jag får prata med föräldrarna först.
Gifte sig gjorde de året efter, till Margareta och Tildas delade förtjusning. Första barnbarnet kom dock inte förrän två år senare. Elin började på universitetet vägrade ta studieuppehåll även när andre sonen dök upp, och jobbade på svärfars firma, först som traineé, snart som huvudekonom.
Det var lyckade år, även om Tilda muttrade:
Så där slätstruket kan det inte fortsätta, det är lag på att det måste gå åt skogen snart!
Och jodå, propparna gick: Elins man, nu chef i egen firma, blev förälskad i en annan. Elin fick veta det på klassiskt svennevis: genom en kvinna med gravidmage på parkbänken.
Är du Elin? Jag är Malin, din mans älskarinna. Och det här, det är hans barn.
Elin, först ställd, kvävde ett gapskratt och svarade:
Det är trevligt för er, men jag har två egna redan. Tänker han överge dem nu?
Det blev en skilsmässa i klassiskt svenskt manér. Civiliserade advokater, några trista månader, sen blev Elin arbetslös, exmaken gick in i sin nya familj. Svärfar bad henne snällt men bestämt säga upp sig.
Kontakten med exsvärföräldrarna blev ändå kvar inte ska man väl straffa barnbarn bara för att föräldrarna ballat ur?
Margareta blev barnvakt och hjälpte till, höll ihop särskilt när Tilda kom med sina syrliga kommentarer om att Elin “snart släpar hem en ny karl!”
Jag säger det bara, snart har du en stekare till hemma!
Och så en dag stod Leif där. Margareta blev kallsvettig av oro. Vad skulle Tilda säga?
Dags att ge henne en avhyvling! Två barn och ändå ska det vara passion och kärlek?
Tilda…
Vi kollar grabben!
När Elin vägrade lyssna på råd drog Tilda till med storsläggan. Hon ringde och sade utan vidare:
Din mor mår dåligt. Din tur att ta ansvar!
Elin kastade sig i bilen, rädd och arg på samma gång. Hon grälade med Tilda när hon dök upp men insåg snart att sista tålamodstråden var nådd. Hon ställde sig rakt framför Tilda och förkunnade:
Inga fler rapporter! Min och barnens värld är min. Kan ni inte klara det så håll er undan.
Usch, vilken kaxig get du blivit!
Kaka söker maka, Tilda!
Till slut blev det så att Margareta ramlade ihop framför ögonen på döttrarna. Akuten, oro, hela tjocka släkten samlad på sjukhuset. Där satt de sedan, alla osäkra, men Elin såg sin moster i ögonen och sa:
Ursäkten din är mottagen, nu håller vi oss till det viktiga.
Margareta tillfrisknade. Systrarna försonades, men Margareta bestämde sig nu att hennes barns liv var deras egna. Tilda, hård över ytan men mjuk under tog till sig. På Elin och Leifs bröllop stod hon längst fram, vinkade och skrattade:
Skål för er, och förlåt!
Och ironiskt nog blev det Elin som tog hand om Tilda när hon själv blev sjuk, och Leif skjutsade mostern till sjukhus och höll henne sällskap. Livet blev så, att det var Elin som höll mosterns hand sista dagen. De allra sista orden?
Håll om honom, Elin. Och tack.
Så var det. Goda avsikter är som grusvägar men till slut leder de ändå någonstans, även i Sverige.
