De sägs att om du väljer en mycket intelligent man till din make, så kommer han aldrig vara otrogen och alltid vara trogen mot sin hustru, samt verkligen veta vad kärlek och omtanke innebär. Det var något som både mamma och mormor ständigt intalade mig. Därför, när jag själv blev äldre, funderade jag aldrig ens på att inleda ett förhållande med någon som hade tvivelaktiga intressen. Vad skulle poängen vara?
Så småningom, tack vare gemensamma vänner, träffade jag Henrik. Henrik hade tagit examen från KTH, såg målmedveten ut och hade huvudet på skaft. Själv var jag färdig filolog från Stockholms universitet. Även om våra utbildningar skilde sig mycket åt fanns alltid något att prata om tillsammans. Vi började umgås, spenderade allt mer tid ihop, och jag kände så småningom att just den här mannen var någon jag verkligen trivdes med. Efter ett år friade han, och jag sa ja.
Vi bodde i den lilla ettan på Södermalm som jag ärvt av min mormor. Det var trångt, men vi klarade oss fint så länge det bara var vi två. Sedan blev jag gravid, vi fick en son, och året därpå en dotter. Plötsligt kändes utrymmet hopplöst litet och ekonomin var tajt. Henrik satsade då allt på att starta eget företag, medan jag stannade hemma och tog hand om barnen. Pengarna sinade ofta och vid flera tillfällen stod vi helt barskrapade. Ändå stöttade jag honom i allt, och vi kämpade vidare tillsammans på något sätt trodde vi alltid att saker och ting tillslut skulle lösa sig.
Efter några års slit började företaget faktiskt gå bra. Vår familj gick från knapp ekonomi till en tillvaro där barnen gick på de bästa skolorna i Stockholm och sedermera på universitet. Jag kunde ägna mig åt olika fritidsintressen som jag drömt om. Henrik hade också sina egna intressen ofta åkte han iväg på fiskeresor med vänner ute i skärgården. Det bekymrade mig aldrig, han tog sitt ansvar och bidrog till familjens trygghet mer än väl. Vår relation var trygg, fylld av respekt och värme. Jag kände mig verkligen välsignad. Aldrig kunde jag tro att allting en dag skulle förändras.
En helg blev Henrik plötsligt sjuk, ambulansen kom och hämtade honom, och några timmar senare var han borta. Helt enkelt borta, som om han aldrig hade funnits. Sorgen var ofattbar, men det var inte slut där. Kort efteråt kom nyheten som vände hela min värld upp och ner. Det visade sig att Henrik under fem år haft en relation med en kvinna yngre än vår egen dotter det var dit han rest under sina resor. Han hade dessutom testamenterat bort allt till henne företaget, huset strax utanför Stockholm, sommarstugan vid kusten, bilen, allt. Jag och barnen stod kvar utan någonting, inte ens ett tak över huvudet.
Chocken är fortfarande lika stor. Jag förstår fortfarande inte hur han kunde göra så. Hur han kunde leva sida vid sida med oss, veta att vi skulle bli hemlösa, och ändå välja bort oss till slut. Hur går man vidare efter något sådant? Jag vet inte. Kvar finns bara tomheten, frågorna och sorgen.
