Med dimman hängande över Stockholm och vinden som piskade över gatorna, skyndade Tomas sig hemåt. I tankarna reste han tillbaka till morgonen då Agnes, hans fru, röd om kinderna och med darr på rösten, viskade att hon var gravid. Tre långa år av hopp, läkarmöten och tårar hade tillslut lett hit. För att visa Agnes sin kärlek, bestämde Tomas sig för att överraska henne med en högtidlig middag, fylld av svenska bär, rökt lax och nobelbubblorallt han tänkte kunde stärka henne och barnet.
Innan Agnes skulle komma hem trängde Tomas sig in bland julrusningen på Stureplan, och valde varsamt ut ett par silverörhängen, sådana han visste hon alltid önskat sig. Tankarna bubblade av förväntan. Men väl hemma, kände han hur glädjen frös till isAgnes var blek, tyst, och gick direkt och lade sig utan ett ord. Oroad ringde Tomas utan framgång vårdcentralen, medan Agnes med matt stämma bad honom att låta henne vara ifred.
Den kvällen låg festmaten orörd, och mellan dem svävade orden tomma och tunna genom lägenheten. Tiden gick rastlöst fram, och så en ruggig aprilmorgon kom dagen då vattnet gick. På Karolinska universitetssjukhuset, med svetten rinnande längs tinningarna, hörde Tomas barnmorskan säga: Ni har fått en pojke!
Men lyckan blev kortvarig. När Tomas följde efter barnmorskan till läkarrummet, möttes han av ett ansikte i allvar. Läkaren berättade att sonen var vid gott mod, men hade en missbildning på benen som kanske aldrig skulle låta honom gå. Och värreAgnes hade redan bestämt sig för att ge bort barnet.
Som isvatten forsade beskedet genom Tomas. Chockad, tårögd försökte han möta Agnes blick, förklara att de skulle klara det tillsammans. Men oavsett vad han och till och med hennes mor sa, höll Agnes fast vid sitt beslut. Slutligen gick Tomas ut i den svala morgonen, ensam men beslutsam. Han lovade att själv ta hand om sin son.
Tomas packade ihop Agnes saker, låste lägenheten och köpte en spjälsäng och barnvagn på Åhléns. Nätterna blev fyllda av googlande på ovanliga sjukdomar, av oro och askonsultationer. Snart hörde han om Anna, en kvinna på Södermalm som hjälpt andra barn i liknande situationer. Förvånad möttes han inte av den gamla gumma han väntat, utan en ung, självsäker kvinna med ett varmt leende.
Anna gick med på att hjälpa lille Markusunder villkoret att Tomas och hans son flyttade in hos henne. Med Tomas entusiastiska ja, inleddes ett nytt kapitel. Efter ett halvår kröp Markus redan i Annas ljusa kök. Sakta utvecklades känslor mellan Anna och Tomas; han insåg att han hade funnit kärlek igen. Trots åldersskillnad, såg han ingen framtid utan Anna och friade en snövit vinterkväll. Hon log och sade ja.
Markus fick en ny, omtänksam mamma och Tomas, en lojal livskamrat. Två år senare firade de med skorpor och saft på Södersjukhuset när deras andra barn föddes. Den dagen mötte de oväntat Agnes i korridoren. Hon såg för första gången sin son springa genom väntrummet, och Tomas såg en glimt av värme och stolthet i hennes blick.
