Du, alltså, det här har blivit ett riktigt drama! Tänk dig, hon är ändå hans mamma klart att han kan ta hand om henne hemma. Sånt där hör jag alltid från Daniels släktingar. Mina vänner tänker säkert likadant, men ingen säger det rakt ut till mig. Allt detta handlar om hans mamma, Birgitta.
Birgitta är 83 år, väger över hundra kilo och är ofta sjuk. För några år sedan sa min kusin: Varför tar du inte hem Birgitta till er? Visst, du hjälper henne varje dag, men om något händer på natten? Hon är ju ensam. Daniel är hennes enda stöd.
Det är ju ingen tvekan om att det är Daniel, hans fru och vårt barn som ska ta hand om henne. De senaste fem åren har Birgitta inte ens gått ut ur sin lägenhet. Benen värker och hon kan knappt röra sig längre. Allt började för trettio år sedan, när hon fortfarande var pigg, frisk och rätt bestämd av sig.
Vem har du dragit hem till mig? utbrast Daniels mamma, Birgitta, då vi först träffade henne. För henne har jag offrat hela mitt liv?
Efter de orden stegade jag bara tyst mot bussen. Birgitta bodde då i ett flott område utanför Stockholm, i en stor villa. Hennes man hade ett högt jobb och Birgitta levde bra länge, även efter att han gått bort. Den dagen följde Daniel med mig tillbaka och han var verkligen på min sida han lyssnade inte blint på sin mamma, men han ville ändå visa respekt. Han försökte trösta mig och sa att Birgitta alltid varit sån.
Efter att vi gift oss började vi spara till egen lägenhet. Daniel stack iväg och kom inte tillbaka på ett halvår, för att kunna jobba ihop pengar. Till slut lyckades vi köpa en villa och renoverade den klart. Vi hälsade inte på Birgitta så ofta. Hon snackade alltid illa om mig till Daniel och alla andra hon kände. Det blev: Svärdottern hindrar min son från att hjälpa mig, och så vidare.
När Birgitta skulle flytta till stan räckte inte pengarna hon fick för huset hon bad oss om hjälp och lovade att lägenheten skulle gå till vårt barn sen. Men väl hos notarien sa hon plötsligt att lägenheten skulle ärvas av henne själv, för någon kompis hade sagt att mormödrar ofta blir av med sina hem. Sen sa hon att hon tänkte skriva över lägenheten till den som tog hand om henne på ålderns höst. Birgitta ville vara drottning i huset! Hon misstrodde oss och trodde vi skulle lura henne.
Det är nästan tjugo år sen nu. Alla på kontoret hörde henne klaga och det blev riktigt pinsamt. Vi la ner allt. Hon flyttade in direkt och lät oss inte ens renovera lite. Efter bara någon månad klagade hon att allt var gammalt och trasigt. Birgitta skyllde på mig sa att jag hade fixat fel lägenhet och försökt lura henne.
Hon älskade kusinernas barn men brydde sig inte om sitt eget barnbarn. Hon låtsades till och med att hon glömde hans födelsedag! För några år sen blev hon sjuk och så pass tung att hon knappt kunde röra sig hemma. Jag tog med nyttig mat enligt läkarens råd, men Birgitta svor och vägrade äta bara hennes favoritkusin kunde laga mat ordentligt, och jag svälte henne, sa hon.
Förra året började Daniel be att jag skulle ta hem hans mamma. Han sa att Birgitta nu förstod och ville följa läkarens råd.
Jag sa okej, men satte några regler: att jag styr köket, att bara jag lagar mat, och att inga kusiner skulle komma dit.
Birgitta blev upprörd hon tänkte att hon skulle komma och styra hemma hos oss, men vi har bara en drottning i huset och det är jag! Så det blev att jag fick gå hem till henne, städa, laga mat, ibland sova över. Hennes favoritkusin hörde bara av sig via telefon, aldrig på plats.
Birgitta ringde och klagade över att jag gav henne för lite mat och inga sötsaker eller rökt korv. Hon bad mig komma med kakor, men kusinen sa jämt att hon inte hade tid att hälsa på, trots att hon bodde mycket närmare. Hon kom typ en gång i månaden med något onyttigt; jag tog hand om Birgitta varje dag.
En dag ringde Birgitta kusinen och klagade på att hennes halsband och kors var borta. Hon påstod att vi båda varit där, men att jag måste ha tagit dem.
Jag sa ingenting, lade bara maten på bordet och plockade upp halsbandet och korset, som låg på nattduksbordet. Hemma berättade jag allt för Daniel och sa att jag inte tänkte gå dit igen. Jag föreslog att vi skulle placera Birgitta på ett äldreboende. Daniel gick med på det.
