Bredvid mig, på en parkbänk, satt en liten flicka på fem år. Hon dinglade med benen och berättade för mig om sitt liv:
Jag har aldrig sett min pappa, för han lämnade mig och mamma när jag var väldigt liten. Mamma gick bort förra året. De vuxna sa att hon hade dött.
Flickan tittade på mig innan hon fortsatte:
Efter begravningen kom min moster Ingrid, mammas syster, och flyttade in hos oss. De sa att hon var väldigt fin som inte skickade mig till ett barnhem. Hon blev min vårdnadshavare, och nu bor jag hos henne.
Flickan tystnade en stund och såg ner under bänken, sedan fortsatte hon:
När jag kom till moster Ingrid började hon städa i vårt hem. Hon la alla mammas saker i ett hörn och tänkte slänga dem. Jag började gråta och bad henne att låta bli, och då fick jag behålla dem. Nu sover jag i det hörnet. På kvällarna kryper jag upp bland mammas saker, och där känns det varmt, nästan som om hon ligger bredvid mig.
Varje morgon ger min moster mig något att äta. Hon lagar inte så god mat som mamma gjorde, men hon ber mig äta upp allt. Jag vill inte göra henne ledsen, så jag äter det hon ger mig. Jag förstår att hon har kämpat för att laga mat åt mig, det är inte hennes fel att hon inte lagar lika bra som mamma. Sedan skickar hon ut mig på promenad och jag får inte komma hem förrän det börjar mörkna. Moster Ingrid är väldigt, väldigt snäll mot mig!
Hon tycker om att skryta om mig inför sina vänner. Jag känner inte dessa tanter, men de kommer ofta hem till oss. Moster Ingrid sitter med dem och dricker kaffe, berättar roliga historier, säger fina saker till mig och bjuder både sina vänner och mig på sötsaker.
Efter dessa ord suckade flickan och fortsatte:
Jag kan inte äta godis hela tiden. Moster har aldrig skällt på mig för någonting. Hon är alltid vänlig. En gång gav hon mig en docka den är lite trasig, den har ett halt ben och ett öga som tittar konstigt. Mamma gav aldrig mig en trasig docka.
Flickan hoppade ner från bänken och började studsa på ett ben:
Jag måste gå nu, för moster sa att hennes vänner ska komma idag och jag måste klä mig fint före deras besök. Hon har lovat att jag ska få en riktigt god kaka efteråt. Hej då!
Flickan hoppade iväg, ivrig att klara sina ärenden. Själv satt jag kvar länge och funderade. Mina tankar kretsade runt den “goda” moster Ingrid. Jag undrade: Vad är egentligen meningen med denna goda moster? Varför vill hon att alla ska tro att hon är så ädel? Kan man verkligen se ett barn ligga på golvet bland sin döda mammas kläder utan att känna något?
Ibland handlar godhet mer om att visa äkta omsorg än om att visa upp sig för andra. Det är först när vi ser någon, verkligen ser, som vi ger det som verkligen behövs.
