Jag är en kvinna som alltid varit mycket aktiv. Trots att jag nu är 65 år gammal, lyckas jag fortfarande besöka olika platser och träffa människor som är så intressanta. Ibland sitter jag och minns min ungdom med både glädje och lite vemod. Då var det så enkelt att resa på semester vart man ville! Man kunde åka till havet, campa med vänner och kollegor, eller ta en båtkryssning på Mälaren eller Göta kanal. Och allt detta gick att göra utan att plånboken behövde tömmas det räckte med några hundralappar.
Men den tiden känns nu som ett minne blott.
Jag har alltid tyckt om att få nya bekantskaper. Jag har träffat folk på stranden, på teatern och behållit många vänner under flera år.
En gång fick vi en märklig telegram. Jag och min man förstod verkligen inte vem som skickat det. Naturligtvis reste vi ingenstans. Men klockan fyra på morgonen ringde det plötsligt på dörren. När jag öppnade stod jag där, förstenad av förvåning. På tröskeln stod Sara, två tonårsflickor, en äldre dam och en man. Allihop hade med sig en stor hög av saker. Jag och min man blev ställda, men till slut släppte vi ändå in de oväntade gästerna.
Sara sa:
Varför reste ni inte bort för vår skull? Vi skickade ju ett telegram! Och taxi kostar faktiskt pengar!
Ursäkta, men vi visste inte vem som skickade telegrammet, svarade jag.
Men jag har ju din adress. Här är vi.
Jag trodde att vi kanske bara skulle skriva brev till varandra, inget mer.
Sara berättade att en av flickorna tog studenten i år och nu ska börja på universitetet. Hela familjen hade rest med för att stötta henne.
Vi bor här hos er nu! Vi har inte råd med hyra, och ni bor ju nära centrum!
Jag kände mig chockad. Vi var ju inte ens släkt! Varför skulle de bo hos oss? Dessutom behövde de mat tre gånger om dagen. De hade tagit med sig lite mat, men ingen av dem lagade något. Jag fick alltså servera alla.
Efter tre dagar orkade jag inte mer och bad Sara och hennes familj att flytta ut. Det spelade ingen roll vart. Då blev det fullständigt kaos. Sara började slå sönder porslin och skrek hysteriskt.
Jag blev så förfärad över hennes beteende. Sen lämnade de lägenheten. På något underligt sätt lyckades de sno min morgonrock, några handdukar och till och med min största kastrull med kokad kål. Jag fattar fortfarande inte hur de fick med sig den borta var den i alla fall!
