Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att något sådant skulle hända mig. Det var som om jag plötsligt insåg att jag inte ens visste vem jag hade delat mitt liv med alla dessa år.
Jag träffade Rickard när jag var femton. Han var sjutton då. Fem år senare gifte vi oss och inom ett år blev jag gravid. Rickard var överlycklig när vår dotter föddes. Han gav henne all sin uppmärksamhetbörjade jobba ännu mer, bara för hennes skull.
Min man köpte en stor tvåa i Vasastan, och vår dotter blev hans lilla prinsessa. Han skjutsade henne till förskolan och till alla aktiviteter. De brukade promenera tillsammans längs Norr Mälarstrand och titta på barnprogram på kvällarna. Vår familj kändes helt perfektmen en dag förändrades allt på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig.
När jag var gravid med vårt andra barn knackade det plötsligt på dörren. På tröskeln stod en ung kvinna med ett barn i famnen. Jag tog ett steg tillbaka, bjöd in hennehon såg ut att vara runt tjugo. Hon hette Linnéa, visade det sig, och var nitton år. Hon var Rickards andra kvinna.
Två veckor tidigare hade hon fått en son och nu ville hon konfrontera oss. Hon berättade att hon och Rickard varit tillsammans i två år. Linnéa tänkte inte ge upp så lätt. Jag ringde Rickard och bad honom komma direkt. Hans svar chockerade mig.
Tjejer, vi har haft det så bra tillsammans. Låt allt vara som det är. Jag tänker inte ändra något. Jag vill inte skiljas, men jag kommer heller inte lämna Linnéa.
Jag kunde inte stå ut. Tårarna brände i ögonen när jag packade hans väskor. När jag slängde ut honom, gick han efter mig och sa:
Min älskling, du kommer ångra dig. Lägenheten står i mitt namn, så du och barnen måste flytta tillbaka till din gamla bostadsrätt i Farsta. Räkna inte med någon underhåll, min officiella lön är minimal. Fundera på hur du ska klara dig nu.
Jag kunde knappt tro att de orden kom från mannen jag älskat i alla dessa år.
Nu visste jag att jag inte ville att mina barn skulle växa upp nära honom. Rickard drog iväg med Linnéa, och jag packade våra saker och flyttade till min egen lägenhet.
Det fanns inget utrymme för tårar. Rickard ansökte snabbt om skilsmässa och jag spenderade mina sista kronor på en duktig advokat. Och hon gjorde verkligen sitt jobb lägenheten blev min och barnens. Jag ansökte aldrig ens om underhåll.
Sju år senare gifte jag mig igen. Han är så annorlunda än Rickard, en fantastiskt fin man. Linnéa behövde förresten bara pengar från Rickard, och när han förlorade lägenheten slängde hon ut honom. Då försökte han komma tillbaka till mig, men det gick inte att balansera på två stolarsärskilt efter allt han sagt.
Skulle du ta emot Rickard igen?
