För sex månader sedan drabbades vår familj av en stor sorg: min pappa gick bort.
En tid efter begravningen kom min pappas bror, farbror Nils, för att hälsa på oss. Han brukade komma väldigt sällan. Dessutom hade han och min pappa ytterst lite kontakt. De var aldrig ovänner, men deras relation var alltid kylig och avståndstagande. Var och en levde sitt eget liv.
Hur var din resa hit? frågade jag. Och varför säger du du? För jag är din favoritfarbror! svarade Nils och log brett, som om han faktiskt var min favorit.
Farbror Nils sa aldrig att han skulle komma, och vi var inte alls förberedda på hans besök. Faktiskt hade vi inte pratat med honom sedan pappas begravning. Han hade inte ens ringt en enda gång. Och nu, plötsligt, var han här.
När vi satt oss i köket för att dricka kaffe frågade farbror Nils: Hur tänker ni dela arvet? Blir det vi tre? Det finns ingen annan som ska ha något? Vilket arv? sa mamma förvånat, när hon återfick fattningen.
Det fanns faktiskt ett arv. Vi hade en fin lägenhet i Stockholm, ett stort och vackert hus ute på landet och två bilar. Mamma har försökt övertala mig att vi skulle sälja huset och köpa en lägenhet till mig i Uppsala, där jag studerar. Men vi ville inte fatta några snabba beslut: vi bestämde oss för att ta det lugnt.
Vilket arv? Jo, det som min bror lämnat efter sig! svarade han. Du vet, om Märta och jag inte fanns hade du fått allt. Så egentligen har ni inte rätt till någonting! Men jag är ju hans bror! Jag har rätt till arv! Nej, det har du inte! Svensk lag är på vår sida! Men tänk om det inte är rättvist?
Farbror Nils är väldigt smart: han visste mycket väl att han enligt lagen inte har några rättigheter, så han försökte pressa oss på samvete. Men vi förstod inte alls hans logik eller resonemang. Pappa och farbror Nils hade aldrig varit nära, så han hade ingenting med pappas egendom att göra.
När pappa blev sjuk sa han direkt att allt han ägde skulle tillhöra mig och mamma. Pappa hade aldrig någon tanke på att dela sina tillgångar med någon annan.
Och med gott samvete, Nils, inte med dig heller! Och det vet du mycket väl! Du har ju aldrig varit nära din bror! Just så! Det är som en dålig film! En man gifter sig och hans fru får allt, medan föräldrar, syskon och syskonbarn inte får något alls!
Farbror Nils började spela på vårt dåliga samvete. Han pressade oss att gå med på att dela egendomen på tre. Nu räcker det! Vi pratar inte mer om det här! sa mamma bestämt.
Efter att Nils hade gått låste jag och mamma huset och åkte tillbaka till vår lägenhet i Göteborg. Vi kände farbror Nils väl, och visste att han inte skulle ge upp så lätt. Vi hade mycket att försvara mycket pengar: en tredjedel av ett stort landställe, en tredjedel av en fin lägenhet i stan och en tredjedel av två bilar. Det är en ganska rejäl summa, räknat i svenska kronor.
Farbror Nils stämde oss. Han hoppas på att vinna. Men lagen är vår sida. Vad tror han egentligen att han kan få?
