Något märkligt och svårförklarat hände under dopet av den här pojken. Ingen hade någonsin sett ett barn skrika, gråta och vrida sig så mycket.
Alla fick lätt panik när de hörde pojkens tjut när prästen sänkte ner honom i vattnet. En stund trodde till och med publiken att prästen hade doppat ungen i kokande vatten. Pojkens mamma fick ont i hjärtat av att höra sin son gråta. Hon tittade tyst på en stund, men kunde snart inte hålla ut längre, så hon smög fram till pappan och viskade:
Ursäkta, men hur lång tid ska det här ta egentligen?
Bara en kvart till.
Finns det någon chans att snabba på? Jag står inte ut med att bara titta på när han vrålar.
Du vet ju att avbryter vi dopet, ja, då blev allt förgäves. Grabben måste bli döpt.
Men ser du inte hur han lider?
Jo, det gör jag, men dopet är faktiskt inte problemet, det sitter djupare….
Hur menar du?
Problemet är du och din man.
Men vad menar du med det?
Ni gifte er väl i kyrkan?
Nej… svarade hon tyst.
Och pojken är bara en månad. Så kan jag gissa att ni kanske gjorde honom under fastan? Dessutom skulle jag tro att du någon gång gjort abort.
Nu sänkte mamman blygt huvudet.
Vad har du gjort för att sona dina synder då? Gått till bikt?
Kvinnan blev tyst som ett ljus.
Ja, du hör ju själv. Du har brutit mot Guds lag, och då är det inte bara du utan även sonen som får lida. Vill du att han ska må bättre? Ja, då är det dags att göra bot och försöka skärpa till sig.
Mamman brast ut i gråt så tårarna rann längs kinderna. Hon gick tillbaka till familjen och märk väl! grabben slutade genast gråta. Prästen fortsatte med dopet.
Just då verkade det som om föräldrarnas synder var borttvättade från barnet, för han blev tyst åtminstone för stunden.
