Min pappa tvättade alltid sina egna strumpor. Han ansåg att det var personligt och skulle känna sig förnedrad om mamma gjorde det åt honom. Han såg alltid till att hans strumpor och underkläder var rena och välskötta.
I mitt eget hem är det annorlunda min man, Magnus, tänker inte på att tvätta sina strumpor överhuvudtaget. Han tycker att det är onödigt att tvätta dem för hand, och vem som helst kan bara slänga dem i tvättmaskinen och hänga upp dem på tork.
Så levde vi vårt liv. Men en dag missade jag att Magnus var helt utan rena strumpor. Plötsligt blev det mitt ansvar!
Strumporna lagar jag inte längre, eftersom det är så mycket lättare att köpa nya. Ser jag strumpor med stora hål när jag sorterar tvätten, åker de direkt i soporna. Tydligen har han inte så många hela kvar.
Ser du till att strumporna hamnar i tvättkorgen, tvättar jag dem. Jag ska väl inte behöva gå runt i hela lägenheten och leta i hörn och under möbler. Smutsig tvätt ska hamna i tvättkorgen! svarade jag på hans klagomål.
Det är ditt jobb att se till att jag har rena och strukna kläder.
Det visade sig att strumporna var mitt problem, fast ingen hade riktigt berättat för mig att det blivit så. Idag har jag lärt mig att det ibland är lätt att fastna i gamla roller och att det är viktigt att prata om ansvar och förväntningar hemma.
