Du, jag måste bara berätta om hur det är med min son och hans unga fru här i Stockholm. De hyr lägenhet i Hägersten, bara några tunnelbanestationer från mig. Häromveckan bad jag honom om en extranyckel till deras place tänkte att det är bra att ha ifall nåt händer, och kan vara skönt att känna att jag kan hjälpa till.
Nu när jag har semester och de jobbar båda två, så brukar jag kila över dit under dagen. Jag gillar att laga riktigt svensk husmanskost åt dem tänk kåldolmar, raggmunk, och så min hemmagjorda ärtsoppa, sånt som min son alltid älskat. Han blir riktigt glad när han får sån mat, och efteråt passar jag på att städa lite.
Jag vet ju att min svärdotter, Elin, inte är den som bryr sig särskilt mycket om att ha det fläckfritt hemma. Prylar ligger utspridda, och disken hopar sig i vasken. Jag tänker att det kan ju vara bra att visa henne lite hur man håller ordning det är ju alltid trevligare när det är fint och rent.
När de kommer hem är maten klar och det luktar nystädat min son sätter sig med stora ögon och äter med god aptit, och jag önskar dem bara en trygg och glad vardag. Men det blir aldrig riktigt så. Elin är alltid lite missnöjd. Hon smakar sällan på min mat, säger att den är för fet och inte särskilt hälsosam. Hennes grej är fibergröt och sallad med massa gröna blad och kryddörter. Och när jag pysslat färdigt försöker hon ganska snabbt få mig att gå hem igen.
Ärligt talat, ibland undrar jag om mitt sätt att visa omsorg kanske krockar med hur hon tycker att det borde vara. Men så är väl livet ibland i Sverige vi har våra sätt, och de unga har sitt.
