Förr trodde man att man bara skulle gifta sig en gång och leva tillsammans resten av sitt liv. Men nu är det som om folk har förstått att det är märkligt att slösa tid med en man som varken visar omsorg eller uppmärksamhet. Varför kämpa och försöka rädda ett äktenskap som bara är som en kall, avlägsen hall utanför sitt hem? Ofta är det svårt att skiljas lugnt; barnen blir som vandrande, tysta skuggor i huset.
Min make lämnade mig för någon annan. Jag blev ensam kvar med ett barn – en liten pojke på ett år. Han sa att han inte brydde sig om mig längre. Vi hade varit gifta i sex år, alltid i en vardagsdröm av dagar, ibland grälade vi så att luften blev tjock och nästan påtaglig. När vår son föddes förändrades min man; varje skymning blev han arg utan anledning och gick ut i de dunkla, tysta gatorna. Jag anade att han hade en annan kvinna, men mitt hjärta ville inte tro det. En dag packade han sin väska och försvann som en korg med vinteräpplen i snön. Jag blev ensam kvar.
För sex månader sedan mötte jag min andra man. Filip visade sig vara en omsorgsfull och lugn själ. Han såg hur tungt det var att försörja och uppfostra ett barn själv, och hans ögon var vänliga som björkarnas löv i maj. Efter vår andra dejt, när han följde mig ut i kvällsluften, frågade han försiktigt om jag ville gå till ICA och handla. Han köpte mycket till mitt barn; bröd, gröt, mjölk.
Jag blev generad, samtidigt som något blommade djupt inom mig. Jag blev glad att någon ville hjälpa mig helt ärligt. Sen bad jag Filip köpa kött; själv kunde jag bara handla ibland. Alla mina intjänade kronor gick till lånet för den lilla lägenheten jag hade köpt under mitt första äktenskap och för mat. Förut hade tanken på att ta ett lån och betala av det tillsammans varit en trygg mormorsfilt. Men nu var det bara tomhet och rädsla kvar.
När Filip sa att jag fick köpa vad jag ville i butiken, gråt jag tyst där bland hyllorna. Det var första gången någon verkligen hjälpte mig! Jag tog bara det nödvändigaste. Jag undvek sötsaker och frukt, som om de var drömmar man inte vågar röra. Men Filip lade ändå ner choklad och apelsiner i korgen. Han tog med två stora påsar hem till mig, och allt luktade som en varm sommarkväll efter regn.
Vi träffades under några månader, och jag förstod mer och mer att Filip verkligen var god. Jag såg att han tog hand om den kvinna han älskade, att han inte skulle tveka att skydda mig. Han visade sitt värde, sin verkliga egendom. Vi gifte oss snart, som om vi följde en sagas vackra, mysteriska väg. Filip blev en fantastisk make och pappa, som en trygg gran under snöstormen.
Nu vet jag att tomma löften och falska kärleksord kostar ingenting alls den verkliga skatten är omsorg och uppmärksamhet från familjens huvud. När någon ser dig och tar hand om dig börjar du känna dig trygg, och då kommer kärleken ur sig själv, som stjärnor över Västerås. Jag är så lycklig med Filip. Jag har funnit någon jag kan lita på, med vilken jag kan leva mitt liv utan oro. Det, det är lycka.
Elin hade tur som mötte Filip. Alla kvinnor har inte behov av diamanter eller lyxlägenheter för att känna sig lyckliga. De flesta kvinnor längtar efter att bli bemötta med värme, omsorg och respekt.
Var älskade och välj era hjärtan med omsorg.
