Hör du, jag måste berätta om igår det var en så fin grej! På morgonen kom Joel på att hans fru, Elin, har födelsedag imorgon. Han gick runt hela dagen och grubblade på vad han skulle ge henne, för han tycker faktiskt att hon är världens bästa fru och mamma till deras fyra barn. Alltid är huset sådär skinande rent, maten är lagad och barnen får all omsorg de behöver. Elin glömmer aldrig Joel heller, hon försöker alltid att fatta vad han önskar sig, liksom läsa honom mellan raderna.
Deras barn är mellan 6 och 17 år, och Elin är verkligen den där mamman som ALLA barn borde ha. Hon har en superfin och öppen relation med barnen, älskar att boka familjeresor, pysslar till förskolan, sitter med i flera föräldraföreningar, hjälper till med läxorna, låter barnens vänner vara en del av familjen och pratar alltid från hjärtat med alla runt sig. Hon hinner dessutom dammsuga och fixa typ sex gånger mer än någon annan och lagar mat så gott att det känns som fredagsmiddag hela veckan.
Elin verkar vara genuint glad och nöjd, och hon säger det ofta själv hon är inte en sån som går runt och klagar. När barnen var riktigt små, frågade Joel henne en gång vad hon helst ville ha i present på sin födelsedag. Jag vet inte, sa hon först, sen: Jo, jag vet en ledig dag! Jag vill bara ha EN dag för mig själv. Helt ensam, från morgon till kväll… Sova, vila, ligga i badet… Faktiskt, det vore drömmen. Men ingen tog det på allvar då de skrattade, och så blev det inget mer.
Och det var nästan omöjligt barnen var så små och vem skulle vara med dem hela dagen? Med fyra barn, ärligt talat, det är ju bara att glömma. Elin tänkte nog att det var ett dumt skämt. Joel gav henne ett set med kastruller och stekpannor istället, och själva önskningen glömdes bort.
Nu är barnen rätt stora, Elin är inte längre småbarnsmamma, men börjar allt oftare prata om att det ska bli skönt när de blir vuxna att se dem stå på egna ben, bygga sina liv. Samtidigt fortsätter hon att ta hand om allihop och fixa mat, vardag, känslor du vet hur det är.
På den här födelsedagen gav Joel henne ett par jättefina guldörhängen. Hon blev så glad, satte på dem direkt och ordnade ett så mysigt födelsedagsbord. Bara de närmaste var där, hela familjen och några av Elins bästa och det blev verkligen feststämning!
Klockan ett på natten vaknade Joel och insåg att Elin inte hade lagt sig ännu. Hon hade lagt barnen och stod sen och diskade i köket så himla trött ut. När Elin vaknade på morgonen var huset tomt. Det var så konstigt, för hon är van vid att det alltid är någon som ropar eller bråkar. Hon gick till köket och såg en lapp på bordet: Vi har åkt till farmor i Värmland. Ville inte väcka dig. Vi kommer hem imorgon, så passa på att vila ordentligt! Sen ringde det på dörren, och utanför stod en bud med ett stort fång blommor till henne.
Du fattar hennes önskan blev till slut verklighet, på svensk vis. Så fint alltså!
