Vid 52 års ålder lyckades jag hitta min stora kärlek och vi gifte oss det är väl typiskt svenskt att hitta lyckan lagom till att pensionspappren börjar trilla in. Min man har en vuxen dotter, Freja, 25 år gammal och själva mor redan. Hon har nyligen lämnat ett äktenskap och bestämde, efter lite motvind i livet, att flytta närmare sin pappa här i Göteborg för lite extra stöd och några koppar kaffe.
Till en början hade vi mest kontakt över Zoom och Facetime, bytte hej och väderprat så där svenskt. Nu när hon bor nära är det dock tydligt att hon håller mig på avstånd kanske ser hon mig som en oinbjuden gäst vid midsommarbordet, en konkurrent om pappans tid och omsorg. Hon verkar tro att om jag inte fanns skulle hon och hennes pappa fortfarande bo tillsammans i deras gamla radhus och äta köttbullar varje fredag.
Jag försökte släta över detta och föreslog att hon kunde flytta in hos oss det finns ju gott om plats i villan. Lite oväntat dröjde svaret inte länge: Pappa säger nej, ni har ju precis gift er! Och ja, jag frågade maken, och det stämde. Han var nervös för att konflikter och eventuella familjegräl skulle förvandlas till kvällens melodram i vårt nybildade hushåll.
Jag har självklart inget emot att min man gör sitt bästa som pappa det är ju liksom svensk tradition att alltid vara stöttande och samtidigt lagom. Men att bli pekad ut som roten till alla hennes svårigheter där tappar jag nästan min svenskhet och vill dra upp en riktigt lång diskussion! Freja verkar tro att om jag inte fanns skulle alla pappas pengar (alltså, svensk lagom-lön i kronor) hamna hos henne och hennes dotter. Sanningen är så klart att han hjälper dem så gott han kan, men budgeten räcker knappt efter att man betalat bostadsrättens avgift och veckans surdegsbröd.
Jag vill verkligen ha en hjärtlig relation med min bonusdotter, men hennes inställning gör det lika svårt som att få till en lyckad kräftskiva i regn. Jag hoppas att tiden och några kopp kaffe för mycket hjälper oss att hitta något gemensamt och laga en riktigt trygg svensk familj där alla kan känna sig hemma, även när det blåser snålt utanför dörren.
