En gång, under en ledig dag från jobbet, var jag fullt upptagen med hushållssysslor i mitt lilla hem i Göteborg. Plötsligt ringde min väninna och meddelade bestämt att hon och hennes son skulle komma över, oavsett vad jag gjorde. Jag försökte förklara att jag höll på att städa, men det var som om hon inte hörde alls.
En kvart senare stod de på min tröskel. Jag kan inte säga att jag blev särskilt glad över att se lille Simon han var alltid så vild och energisk.
Vi satt i köket och drack kaffe medan Simon roade sig med tecknade filmer på TV. Plötsligt hördes en duns som fick hela huset att skaka. Jag sprang ut i vardagsrummet och såg mitt akvarium krossat, vattnet rann åt alla håll och fiskarna låg utspridda över mattan.
Min väninna rusade till Simon för att se om han klarat sig oskadd, medan jag försökte torka upp så mycket vatten jag kunde innan det blötte ner lägenheten under. När kaoset lagt sig berättade hon att de behövde gå.
Kan du hjälpa mig att bära mattan till tvätten? frågade jag.
Nej, Simon är så upprörd, jag måste ta hand om honom, sa hon.
Jag frågade Simon varför han hade haft sönder akvariet. Han sa att han försökt fånga ett pappersflygplan som han trodde kom farande, och när jag tittade efter, visade det sig att det inte alls var ett flygplan av vanligt papper han hade vikt det av hennes vigselbevis som låg i bokhyllan.
Nåväl, vi får väl skaffa ett duplikat. Det är ingen fara, skrattade min väninna bort allt.
Visst, varför skulle jag oroa mig? Jag får köpa ett nytt akvarium, ordna ett nytt vigselbevis och betala min granne för eventuella skador. Det var inte så lite! Och min väninna anklagade mig till och med för att ha vikt så viktiga papper synligt.
När gästerna till slut gått, gick jag ner till min granne för att försäkra mig om att allt var okej. Sedan plockade jag undan, la mig och vilade efter dagens allt för livliga händelser. Men på kvällen fick jag ett meddelande från min väninna hon tyckte att jag skulle ersätta dem med pengar, eftersom Simon behövt besöka en psykolog efter all uppståndelse. Jag svarade inte, utan blockade bara numret.
Nu när jag tänker tillbaka, skrattar jag åt hur livet ibland bjuder på oväntade besök och vilda händelser. Och hur vissa vänskaper kanske ändå är bäst på lite avstånd.
