Min svärmor är uppenbart ute efter att vinna SM i att vara beskyddande mot sin son. Varje dag, nu under semestern, sticker min make förbi hennes lägenhet för att äta lunch. Han får sms från henne i tid och otid. Får han ett problem? Pang boom, han ringer mamma. Behöver han pengar? Då styr han stegen mot mamma.
Idag kommer jag hem från jobbet och vad får jag se? Svärmor står mitt i vårt vardagsrum med en resväska fullproppad med grejer och böcker.
God kväll, svärmor! säger jag, lätt ansträngt. Vad gör du med hela den där packningen?
Jag har bestämt mig för att bo här hos er en vecka! Jag ska hjälpa dig med allt i hushållet, ta hand om barnet och din man. Du har ju fullt upp med jobbet, förstår du väl, och någon måste se till att din man får ordentlig husmanskost! svarar hon, och rättar till sitt linne.
Ni kan ju tänka er, min svärmor är inte direkt blyg när det gäller att kliva in i rummet och ta kommandot. Jag orkar inte börja ett Stort Drama, så jag tassar iväg och tar ett snack med min man, Jonas. Och hans reaktion får mig att haja till!
Men Elin, förstod jag rätt, mamma har alltså tagit in på obestämd tid? Utan att fråga oss först ens! Hon menar alltså att du inte klarar att styra upp hushållet?
Det är väl ingen fara! Låt henne stanna, säger Jonas. Varför får din mamma komma hit och bo en vecka och inte min? Är min mamma sämre, eller? När din mamma var här i en vecka, klagade jag då? säger Jonas, med den typiska Göteborgs-logiken.
Vänta nu… Min mamma bor i Luleå, hon kommer typ en gång om året! Vad ska hon bo på hotell, eller? Din mamma bor ju två portar bort och är här och inspekterar allt minst varannan dag! replikerar jag.
Jag får nästan eksem av tanken på att svärmor ska vandra runt i vårt hem i min frånvaro, rota bland skåpen och gå igenom våra garderober som någon sorts privatdetektiv i stickade sockor.
Jonas är så van vid sin mammas överbeskyddande sätt att han knappt reagerar. Han har ju redan några grå hår, men ändå springer mamma Greta omkring och kokar soppa, letar fram servetter och nyper honom i kinden. Givetvis har vi haft otaliga samtal om det här hemma. Jag tycker det är märkligt att Jonas aldrig riktigt klippt navelsträngen. Greta blir alltid stött och menar att jag minsann inte tar hand om hennes son ordentligt! För att kompensera ger hon oändliga råd om allt från vardagslogistik till barnuppfostran och tvättscheman.
När vi gifte oss dök Greta upp varje dag, tvättade Jonas strumpor och väntade redan med kvällsmaten när jag kom hem från kontoret. Till slut fick jag nog, pratade med Jonas, som i sin tur pratade med sin mamma. Hon skalade ner besöken till några gånger i veckan ett smärre mirakel. Men när vår son Oscar föddes började hon om med sina dagliga stormningar.
Nu har jag faktiskt tagit ett beslut: hyr jag en egen lägenhet och flyttar ut om Greta ska styra och ställa här hemma. Jag berättade det för Jonas. Jag flyttar om din mamma låter bli att flytta ut.
Men min mamma vill ju bara hjälpa till! säger han, med en min som är lika delar kränkt och sårad.
Och tror du jag behöver just hennes hjälp, Jonas? Kanske lite tystnad och ett eget skåp vore mer hjälpsamt eller åtminstone en svärmor på distans, säger jag och tänker att livet är lite som en svensk fika blir det för mycket bullar på en gång får man sura miner.
