Efter fyra månaders chattande gick jag med på att träffa den 52-årige gentlemannen Håkan han började samtalet med fem krav
Man brukar säga att förväntan ofta är sötare än själva festligheten. I min berättelse pågår förväntan i nästan fyra månader och förvandlas till en slags digital följetong med dagliga avsnitt.
Under denna tid lärde jag mig Håkans smak i detalj, memorerade namn på hans barndomsvänner och slutade förvånas över hans vana att alltid avsluta “God morgon” med tre punkter.
Jag är fyrtiofem den där åldern när man går på dejt inte med darrande knän, utan med ironiskt nyfikenhet som en forskare. “Vi får se vilken typ som dyker upp den här gången,” tänkte jag när jag gjorde mig i ordning.
Jag tillhör dem som kan bära en enkel kashmirtröja som om det vore en festmantel och har tillräcklig självironi för att neutralisera alla pinsamma situationer.
Flaska
Håkan, som nyligen fyllt femtiotvå, framstod i vår chatt som en seriös, eftertänksam, lite ironisk, och det bästa av allt pålitlig människa.
“Vid vår ålder, Elin, så söker man värme, inte fyrverkerier. Vill vara med någon som fattar utan ord,” skrev han sena kvällar.
“Utan ord är det då,” smålog jag och målade ögonfransarna. Bara de ord som ändå blir sagda inte får en att vilja gå på direkten.
Vi bokade möte på ett litet mysigt café med mjukt ljus och doft av kanel. Jag kom punktligt samlad, trygg, inställd på en trevlig kväll. Jag såg oklanderlig ut.
Håkan dök upp fem minuter senare. Han var lite kortare än på sina foton, och såg ut som han just upptäckt ett allvarligt fel i en bokslutsrapport.
Han satte sig mitt emot, log kort och hälsade.
Ingen komplimang, inget varmt “kul att ses”.
Håkan granskade mig, som om han gjorde en inspektion. Sen föreslog han att vi skulle beställa kaffe och bakelse det blev vi överens om.
Elin, sa han med rektorns ton inför lärarkollegiet, jag har analyserat vårt samtal. Nästan fyra månader. Nu när jag ser dig känner jag att jag behöver klargöra viktiga punkter. Jag har fem krav.
Något klingade svagt inom mig den där känslan när gott humör går i kras. Jag lutade hakan i handen och nickade.
Fem krav? Låter spännande. Jag lyssnar.
Håkan missade ironin och höjde första fingret.
På en av bilderna där du har blå klänning ser din figur annorlunda ut. Nu är du… mer “skulpterad”. Det kan vilseleda män. Vid vår ålder bör kvinnor vara mer ärliga.
Jag log lite för mig själv. “Skulpterad tack för att det inte blev ‘monumental’.”
Krav två: svarstempo
Du svarar ibland för långsamt. För tre veckor sen skrev jag 14:15, du svarade först 16:40. Män gillar inte att vänta. Det är respektlöst.
Jag var nog på ett möte då… började jag, men Håkan gick vidare.
Krav tre: platsen
Varför just här? Det är för pretentiöst. Jag föreslog enklare café. Ditt val tyder på en tendens till överdriven konsumtion.
Jag tittade på min latte och fick lust att hälla den över Håkan. Men nyfikenheten tog över.
Varför den där klänningen? Bara kaffe, inget märkvärdigt. Den är för utmanande för dagsljus. Smyckena är överdrivet. Kvinnan ska locka med djup, inte ytligt bling. Jag vill ha innehåll, inte fasad.
Krav fem: Självständighet
Du valde restaurang själv, säger ofta “själv”. Du låter inte mannen få vara man. Jag vill ha kvinna som ber om råd, inte visar självständighet. Om vi ska vara tillsammans behöver du ändra ditt beteende.
Han avslutade, korsade armarna och väntade på min ånger eller tacksamhet för hans “ärlighet”.
Jag såg på honom och insåg plötsligt: fyra månaders chatt var bara en bekväm mask för en pedantisk manipulatör. Han söker inte värme han söker något som passar hans ego.
Vet du, Håkan, sa jag mjukt, nästan vänligt, jag har också analyserat. Fem minuter räckte gott.
Jaså? Vad kom du fram till? frågade han.
Du är en ovanlig karaktär. Åkt genom hela Stockholm för att ställa krav för min smak, utseende och rätten att vara mig själv. Det kräver viss självsäkerhet.
Håkan rynkade pannan:
Jag är bara ärlig.
Nej, svarade jag och skakade på huvudet. Du är inte ärlig du är olycklig och försöker mäta världen med en skev linjal. Missnöjd med mina bilder? Besök museum där ändras utställningen aldrig. Svarar jag långsamt? Köp en Tamagotchi. Ogillar min klänning? Jag valde den för mig själv, inte för dig.
Jag reste mig, rättade väskan och såg lugnt på honom:
Om ditt ego kollapsar av ordet “själv” behöver du inte en romans, du behöver rehab. Vid fyrtiofem värdesätter jag min tid för högt för att slösa bort den på någon som inleder bekantskap med en revision av mina “brister”.
Vart går du? Och kaffet? mumlade Håkan.
Kaffet får du dricka själv. Det hjälper dig spara resurser. Ett sista tips: vill du ha någon som ser dig i munnen boka tid hos tandläkare.
Hemma blockade jag Håkan i alla appar. I min ålder är mys inte bara filt och tystnad, utan även en mobil utan folk som försöker pressa in dig i sitt sneda mönster.
Lärdomen? Ibland är en förlorad kväll bästa möjliga vinst. Att lyssna på sin egen magkänsla är alltid viktigare än att tillfredsställa någon annans behov av kontroll.
