Maja ville egentligen inte gifta sig alls. Men vid nitton års ålder blev hon gravid med en gymnasiekamrat som hon varit tillsammans med i tre år. Hon hade inget val hon ville inte att hennes barn skulle växa upp utan pappa.
Trots att han var äldre än Maja, var han barnslig och lite av en riktig mammas pojke. Ändå ryggade han inte för ansvar han sa att han skulle gifta sig och ta hand om barnet. Så började de planera sitt bröllop.
Maja hade gärna nöjt sig med ett enkelt giftermål, men släktingarna krävde en stor fest. Hon förstod inte varför man skulle slösa bort en massa kronor på främmande gäster, när man lika gärna kunde köpa allt nödvändigt till barnet. Men ingen lyssnade på henne. Restaurang, brudklänning och inbjudningar blev utvalda åt henne. Vem? Svärmor och hennes syster!
När hon skickades på provning ville hon inte gå. I fantasin såg hon denna klänning med tusen volanger och gnistrande stenar. Hennes syster och den blivande svärmodern var inte kända för sitt goda smak. När släktingarna hörde hennes nej blev de rasande och kallade henne otacksam. Men det föll henne inte i smaken, för hon hade egna bekymmer: studentexamen, prov, och förberedelser inför barnets födelse.
Hon gick till stadshuset i en enkel vit klänning som passade och satt bra. Och här började all surrealistisk fest.
De nya släktingarna visste inte att Maja tänkt behålla sitt efternamn. Brudgummen visste det han protesterade inte. Men svärmodern blev upprörd och skrek inför kamerorna: Hur kan du låta bli att ta vårt namn?
Maja log och gick undan. Imorgon väntade nästa kapitel fest i maken Jans hemby, med hela hans släkt. Nerverna behövde spanas in. Äktenskapet blev inte långvarigt. Jan visade sig vara en dålig make och en ännu sämre pappa. Varje helg satt han klistrad vid datorn och ignorerade familjen. När Majas tålamod tog slut packade hon och gick.
Den svärmor blev inte glad över detta abrupta slut. Men vår huvudperson drog en lättnadens suck plötsligt kände hon sig fri och lycklig.
