Jag hade aldrig trott att något sådant här skulle hända mig. Igår fick min make ett rasande utbrott.
Han har alltid varit balanserad, vilket gjorde hans vrede så mycket mer chockerande. Han har aldrig svurit framför mig förut, men den här gången…
Jag har alltid tänkt att jag haft tur som har en lugn man. Vi har varit gifta i två månader nu. Innan vi gifte oss var vi tillsammans i tre år, allting var underbart. Han var alltid omtänksam mot mig, aldrig sårande, aldrig högljudd. Vi bråkade nästan aldrig.
Men igår förändrades allt.
Han har alltid älskat mitt långa hår och brukade säga att det var attraktivt. Igår såg han några hårstrån på soffan, och då brast det fullständigt för honom. Jag blev helt ställd.
Han började skrika, sa att jag var smutsig och att jag inte ens kan städa upp efter mig! Det är ju allmänt känt att alla kvinnor tappar hårstrån.
Sen anklagade han mig för att inte göra någonting hela dagen, för att inte ens kunna hålla rent, medan han arbetar hårt hela dagen.
Ser jag sånt här igen blir det direkt skilsmässa! röt han argt.
Jag var chockad. Jag drömmer om barn med honom, jag har redan målat upp vår framtid tillsammans som gamla, och nu säger han att han vill skiljas över ett hårstrå. Jag brast i gråt och insåg att det var första gången jag grät för hans skull. Efter bara två månader som gifta… Vad ska hända nu, jag kan ju inte bara gå…
Nu vill han inte ens prata med mig. Jag är rädd att om jag börjar prata med honom nu så kommer han bara bli ännu argare, kanske till och med slå till… Han är så rasande! Är det normalt att vara rädd för sin egen man?
Jag vågar inte ens föna håret längre. Jag går hem med oro i magen och förväntar mig att se min packade väska vid dörren.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Det här har fått mig att inse hur snabbt trygghet kan förvandlas till osäkerhet. Jag förtjänar respekt och lugn, inte att leva i rädsla. I Sverige värdesätter vi jämlikhet och öppen kommunikation så min lärdom är att aldrig ignorera varningstecken, och alltid stå upp för min egen trygghet och självrespekt.
