INGEN KOMMER SÅRA DIG
Var har du varit? frågar Prosten bryskt när hans fru kliver in i lägenheten.
Jag har varit på jobbet.
Men det är ju lördag idag!
Jag jobbar även på lördagar.
Du jobbar, men ändå finns det inga pengar.
Och du då? Du jobbar ju inte alls
Tänk på hur du pratar med mig, väser maken mellan tänderna och börjar hotfullt närma sig. Spring genast ner till affären! Det finns inte ens något att äta hemma.
Prosten, vi har bara tvåtusen kronor kvar, en hel vecka till löning. Du kunde åtminstone försöka hitta ett jobb, eller köra taxi med bilen.
Är jag någon taxichaufför, eller? Var glad över att du ens får bo i min lägenhet, han öppnar dörren. Ut med dig! Ner till butiken!
***
Tårarna rinner nerför Elins kinder. Så orättvist! Det är väl inte hennes fel att livet gått utför. De har varit gifta i fyra år nu. I början var allt ganska bra. Bådas föräldrar hjälpte till och köpte en tvåa åt dem. Efter ett tag hade de lagt ihop till en bil också, visserligen bara en begagnad Volvo, men oj vad lyckliga de var. Allt skrevs på Prosten, han var ju den självutnämnda familjeöverhuvudet. Elins föräldrar bor kvar i Boden men bidrog ändå med sitt.
Maken hade ett litet företag ihop med sin pappa, de gick runt men blev inte rika. Men Prosten ville ha mer, blev högmodig och brände alla broar. Han grälade med sin pappa, förlorade allt, och har nu inte jobbat på över ett år. Han bara väntar, på något ingen vet vad.
Han har börjat skrika åt Elin, till och med blivit handgriplig. Själv jobbar Elin sex dagar i veckan, men pengarna räcker inte, och maken ropar ändå åt henne som om allt vore hennes fel. Flera gånger har hon haft tankar på att flytta till föräldrarna i Norrbotten, men där bor redan hennes två yngre systrar. Ska hon också bli deras börda?
***
Elin går ut från porten, torkar tårarna och styr stegen mot affären. Hon går inte till närmaste butiken, utan tar den längre bort där är det billigare och det känns lättare att inte gå hem direkt.
Vid parkeringen utanför ICA Maxi bromsar en stor Volvo XC90 in och ur kliver en man med ett lätt haltande steg. Hon ser honom i ögonvrån.
Elin! ropar han glatt.
Hon vänder sig snabbt om:
Viktor!
Det är hennes gamla klasskamrat. Viktor hade funktionsvariationer från barndomen, något med både händer och ben. De gick i samma klass från ettan till studenten, och Elin minns att han tillbringade halva skoltiden på sjukhus. Killarna mobbade honom ibland, men Viktor var alltid positiv, bäst i klassen och bland de bästa i hela skolan. Efter varje behandling blev armar och ben lite bättre. När han började skolan kunde han knappt gå själv, men när han tog studenten gick han ut på egen hand, ja, med en lätt halt, men självsäkert.
Nu kliver han alltså ut ur en dyr bil och kommer fram till Elin med ett stort leende.
Elin, det är ju du! Vad roligt att ses. Du var inte med på återträffen för två år sen, fast Julia sa att hon bjöd in dig.
Ja, det var mycket just då, svarar Elin osäkert, vilket Viktor märker direkt.
Ska du till affären? byter han raskt samtalsämne.
Ja.
Häng på, jag ska också in.
Han drar henne vänligt mot entrén, men det är den dyra affären. Hon tvekar och han anar direkt varför. När han ser närmare på Elin förstår han ännu mer.
Elin försöker han säga något.
Nej, Viktor, jag går inte in där. Ursäkta mig.
Hon sliter loss sin hand och styr mot nästa, billigare affär.
***
Hon handlar det allra nödvändigaste och räknar varenda krona. När hon kommer ut står Viktor kvar vid sin bil och väntar. Han går bestämt fram, tar hennes hand, öppnar dörren och säger kort:
Sätt dig!
Utan att protestera sätter sig Elin, han sätter sig vid ratten:
Berätta nu, vad har hänt?
Och med barnsliga snyftningar börjar Elin berätta om allt, gömmer inget.
Då lämnar du honom, så är det klart!
Men Viktor, vart ska jag då ta vägen? Allt står ju på honom.
Elin, jag är en av Sundsvalls bästa advokater. Det spelar ingen roll vem som står på pappren, hälften är ditt. Så han tar fram mobilen ge mig ditt nummer.
Hon tvekar, men ger honom sitt nummer. Han ringer direkt och hennes mobil spelar ett välbekant pling.
Idag är det lördag. På måndag ansöker du om skilsmässa. Jag guidar dig genom allt, säger han och vrider om nyckeln. Jag skjutsar hem dig. Var bor du?
På Tegnérgatan, vid posten.
Jag har precis flyttat hit, säger han och nickar mot en ny stilren niovåningsfastighet.
***
De anländer till Elins hem. Viktor kliver ut, öppnar dörren för henne:
Nu bestämmer du dig, Elin! Jag ringer på måndag. Skulle det hända något i helgen, ring direkt.
Viktor, jag är rädd för honom.
Var inte det! ler han tryggt.
***
När hon kommer in rusar maken ut i hallen:
Vem var det du åkte bil med?
Prosten, det var bara en gammal klasskamrat.
Mannen går hungrig hemma och du roar dig sedan följer fula ord och en örfil.
Elin släpper matkassen och springer gråtfärdig och andfådd ut ur lägenheten. I porten krockar hon nästan med Viktor.
In i bilen!
Han öppnar dörren, får henne på plats, och bilen kör iväg.
***
Elin hämtar sig när Viktor leder in henne i en rymlig trerumslägenhet.
Viktor, var är vi?
Detta är mitt hem. Här kommer ingen kunna såra dig, jag bor ensam.
Elins mobil ringer. Prostets ilskna röst hörs:
Var är du?!
Fler svordomar. Viktor tar telefonen från Elin och säger tydligt:
Elin vill ha skilsmässa. Lägenheten tillfaller henne
Vem fan är du egentligen?!
Om du bråkar så hamnar du i finkan några år, det lovar jag.
Vem tror du att du är?
Sista ordet är sagt.
Viktor stänger av samtalet och ger tillbaka telefonen. Elin fortsätter gråta.
Nu, Elin, ta det lugnt! Gå till badrummet och fräscha upp dig, så fixar jag lite mat.
Medan Elin gör sig i ordning ringer Viktor ett samtal och sätter på te.
***
Efter några klunkar te ingen av dem har aptit säger Viktor bestämt:
Dags att göra upp med din man!
Nej, Elin ser skrämd ut. Jag vågar inte
Elin, svarar han med ett varmt leende. Vi gör precis som du vill.
Vid porten står en polisbil. En ung polis hoppar ut och hälsar:
Viktor Lennartsson, vi är redo på din signal.
Efter ett handslag sätter de Elin i bilen.
***
Några minuter senare knackar de på Elins lägenhetsdörr.
Vem stör nu då, dundrar Prostets överlägsna röst när dörren öppnas.
Prosten Häggström? säger polisen allvarligt.
Ja.
Ett par frågor bara.
Prosten blänger ilsket på Elin.
Kom in då!
Viktor och polisen slår sig ner, polisen börjar skriva rapport.
Elin, samla ihop alla dina papper och det viktigaste du behöver nu.
Viktor säger det med lugn röst, och för första gången på länge känner Elin sig trygg. Tänk att det är Viktor, den där barndomsvännen som hon alltid sett som just vän, inget mer. De flesta av dem drömde om prinsen på vita hästen eller åtminstone en vit Volvo men aldrig den snälla haltande killen.
Hon plockar fram sina dokument och ger dem tanklöst till Viktor, som ler och ser på henne med mjuka ögon. Elin börjar samla ihop sina kläder, som i trans, andas lite lättare det kommer i alla fall inte bli värre, tänker hon.
Viktor, jag har skrivit klart. säger polisen, stiger upp från bordet.
Bra! Kan jag få prata ensam med honom?
Han sätter sig mittemot Prosten:
Såhär är det. På måndag lämnar Elin in ansökan om skilsmässa. Ni skriver under båda två, ni har inga barn och kan skilja er via Skatteverket. Allt ni har delar ni lika.
Och om jag inte vill skiljas? grymtar Prosten och flinar snett. Allt är ändå mitt.
Då skriver Elin stämning på skilsmässa, bodelning och framförallt misshandel. Jag är ordförande i juristkollegiet här i länet och jag lovar dig, domen blir rättvis.
Jag pratar med “kärringen” själv ikväll, då blir det som jag vill.
Vem har sagt att ni blir ensamma?
Så länge hon är min fru ska hon vara i min lägenhet.
Då ordnar jag häktning för misshandel redan nu. Du får sitta i häktet över helgen, medan Elin bor kvar här. Vad tycker du om det?
Äh, låt henne gå då. Efter en stund nickar Prosten surt.
Utmärkt. Jag hämtar er på måndag så går vi tillsammans och skriver ansökan.
***
Elins mobil ringer och hon ler när hon ser “Mamma” på displayen. Efter skilsmässan har deras relation varit spänd hennes föräldrar har levt ihop i 30 år utan några större gräl och förstår sig inte på skilsmässor.
Hej mamma! ropar hon glatt.
Hej Elin, mammas röst är ändå sorgsen.
Vad har hänt, mamma? Du låter dyster.
Du är allt nöjd nu när du skilt dig, verkar det som.
Är jag ärlig, så ja, mamma.
Du får leva ditt liv själv.
Ville du mig något?
Olivia tänker gifta sig.
Men vad kul! Med vem?
Med en stadsbo, precis som du. Han har varken bil eller bostadsrätt, bara kärlek. Föräldrarna bor i en trea i Eskilstuna, där bor redan en vuxen son. Hur ska de få plats? Vi har kommit överens med dem om att tillsammans köpa en liten etta till unga, utan nån stor bröllopsfest. Men din syster är ändå inte glad.
De kan bo i min lägenhet så länge, vi ser hur det blir sen.
Elin, hur ska du då klara dig?
Mamma, nu hörs ren glädje i Elins röst, jag ska gifta om mig.
Har du redan hittat någon, så snabbt?
Jag lovar, den här gången är det för alltid! Han heter Viktor. Och jag älskar honom så mycket!
