Innan jag gifte mig med min fru, Ingrid, jobbade jag utomlands i tre år i sträck. Under den tiden lyckades jag spara ihop pengar till en lägenhet. Så när vi väl slagit ihop våra liv och sagt ja till varandra, började vi leta efter ett ställe som passade oss. Vi sökte länge nästan så att man skulle kunna tro att perfekta hem inte finns men till slut hittade vi vårt lilla smultronställe. En trea mitt i centrala Göteborg, nära både ICA och en grundskola. Det enda smolket i bägaren var att lägenheten behövde rustas upp, och priset var ganska saftigt. Pengar till själva lägenheten hade vi, men renovering? Nej, där var det sparlåg på kontot. Men vi kände inte för att kasta in handduken. Vi bestämde oss, som typiska svenskar, för att det var bra nog.
Ljusa, rymliga rum och en liten balkong som lockade till kaffe och kanelbullar. När pappersarbetet var klart, släpade vi in våra saker och flyttade in utan att tveka en sekund. Renoveringen skulle ta tid, det stod klart redan efter första spiken. Så jag bad svärmor om ett lån planen var att fortsätta jobba utomlands och kunna betala tillbaka snabbt. Men hon nekade, sa att hon behövde pengarna till sin andra dotter, Elin, som fortfarande pluggade.
Fyra år gick. Med skruvdragarna och färgpenslarna skapade vi vårt eget lilla folkhem. Möbler köptes och släpades hem, renoveringen gick framåt. Vi slet som bävrar. Sen bestämde vi oss för att en bil skulle vara bra lite frihet, man är ju inte ung för evigt. Vi sparade några månader och köpte en Volvo. Strax därefter berättade Ingrid att hon väntade barn. Vi blev såklart glada eller, överlyckliga!
Nu började svärmor dyka upp varje dag som ett gökur. Varje gång viskade hon något till Ingrid jag hörde aldrig vad de sa, och ska man tro min fantasi var det inte om dagens lunch. Det visade sig snart att hennes andra dotter nu kastade ut henne från sitt hem. Elin hade tagit hem sin pojkvän Oskar, de skulle gifta sig, och Oskar gillade verkligen inte sin svärmor. Han la fram ett ultimatum: antingen han eller svärmor. Och Elin valde såklart pojkvännen.
Svärmor blev nu hemlös, har ingen plats att bo, eftersom all hennes pengar gick till Elin. Elin vägrar ens tänka på att flytta, om inte hennes mamma köper henne en egen lägenhet för unga moderna vill inte bo med mamma. Så svärmor tänkte att hon skulle bo hos oss. Det finns ju plats, och vi har ändå ett hyggligt stort hem.
När jag fick höra detta sa jag att det kommer aldrig på fråga.
När jag behövde hjälp med pengar, då fick jag nobben av svärmor. Och nu vill hon bo hos oss? Nej du, så funkar det inte. Jag kommer inte tillåta det. Jag vet inte hur jag ska övertala Ingrid att säga nej, men jag står på mig. Svärmor har sitt eget boende, och där får hon ta striden själv. Elin och Oskar får ta ansvar för sitt val och sitt nästa boende.
