Jag är 38 år och sedan två år tillbaka bor jag tillsammans med en man som är fem år äldre än jag. Henrik har varit gift förut, han har två barn och ett ex som är arbetslös och söker honom varje kväll, antingen efter pengar eller hjälp med något annat märkligt.
Själv har jag aldrig varit gift och har inga barn. Du tänker kanske att jag inte vet vad barn och familj innebär, men det gör jag. Och jag förstår också att det inte är normalt att leva ihop med en kvinna och ändå springa över till en annan kvinna jämt och ständigt.
Henriks tidigare fru verkar inte kunna låta honom släppa taget. Hon ringer varje dag och klagar att det har hänt något där borta. Henrik skyndar över direkt efter jobbet och kommer inte hem förrän sent på kvällen, ofta med snön klibbandes på skorna fortfarande. Inte ens till jul kan vi få vara ifred, bara vi två. Telefonen ringer och återigen behövs han någon annanstans. Men varför måste han alltid springa dit?
Hans släkt är stor, vännerna bor runt hörnet, alla dricker kaffe och äter kanelbullar tillsammans svaret är uppenbart: hon vill ha tillbaka min man. Jag är utmattad av allt detta. Vad ska jag göra egentligen, skilja mig redan innan vi ens gift oss? Prata med honom hjälper ändå inte, det är som att sjunka ner i ett tjockt julskum där inga ord riktigt hörs, där allt liksom bara virvlar runt i skuggor av blått och granbarr.
