Du, lyssna, jag måste berätta en grej om Henrik. Han är 40 år nu, aldrig varit gift. För ett par år sen var han snudd på stadens mest eftertraktade ungkarl, du vet lång, stilig, ganska förmögen. Alla kvinnor såg liksom lite snett på honom och tänkte wow, vilken kille! Nu är det mest bara plånboken som finns kvar av allt det där, ska jag vara ärlig. Han har inte mycket hår kvar uppe på huvudet, magen har vuxit och han vet precis om det själv. För första gången i livet började han faktiskt fundera på att kanske skaffa familj på riktigt. Det är bara det att hans personlighet inte är den enklaste, han kan vara rätt burdus, ganska bestämd och rättvis, men också hård ibland. Alla vet om det så fort nån tjej visar intresse så hinner hennes vänner varna henne att akta dig för Henrik, han är inte lätt att leva med. Han fattade ganska snart att chanserna för ett lyckligt äktenskap kanske inte var så stora.
Han snackade om det här med sina polare på en afterwork och fick några tips av dem. De visade sig funka, för bara några månader senare stod Henrik där, nygift med en tjej som hette Maja. Allt gick rätt fort, faktiskt! Dagen efter bröllopet kände han att nu måste jag vara tydlig med vad som gäller i vårt hem. Så han sa till Maja, så där torrt som bara han kan:
Du ska bo i min lägenhet och det är faktiskt ett privilegium för dig. Här ska det vara ordning och reda hela tiden.
Maja skrattade mjukt och ba: Hur menar du nu?
Henrik log och försökte förklara: Jag säger det bara en gång du måste förstå att det här kan du förlora när som helst. Jag är extremt noggrann och det får du bara vänja dig vid. Och förresten, handdukarna ska alltid vara torra och hänga på rätt plats det är viktigt med städningen. Fattar du?
Maja nickade och lyssnade tålmodigt. De gick ut i köket och där började Henrik rada upp sina krav, en efter en. Hon ba: Okej älskling, och när kommer du hem om kvällarna då?
Henrik stirrade lite: Varför undrar du det?
Så att jag vet när jag ska börja med middagen, såklart.
Han svarade buttert: Du kommer aldrig veta exakt när jag kommer hem, men maten måste alltid stå färdig när jag dyker upp. Och du om jag inte gillar det så ät det själv eller kasta det, men då blir jag arg.
Maja bara log igen och sa: Jag förstår, älskling. Allt ordnar sig. Men det där leendet satt kvar i Henriks huvud hela dagen. På väg hem senare samma kväll stack han in på en kvarterskrog i Södermalm, åt sig riktigt mätt och bestämde sig för att testa henne. Han tänkte säga direkt att middagen hemma smakade illa, utan att ens smaka på den. Det höll han på med en hel vecka!
Så kommer han hem knäpptyst i lägenheten på Östermalm. Hallå, är det någon hemma? Jag är här nu.
Jaha, där är du, svarade Maja, jag låg och kollade på Så mycket bättre och somnade till.
Är maten klar?
Maten? Just ja! Kom, vi kollar.
Henrik var redo att mumla sitt inövade klagomål när Maja ställde fram en kall, torr havregrynsgröt. Hon log snett och sa: Jaha, då blir det gröt! Den är kall och osaltad. Äter du inte upp så är det din egen förlust. Då går jag och du får klara dig själv framöver. Eller, vi ses nog men då är jag med någon annan istället.
Sen blinkade hon till, Förresten, jag vet att du var på restaurang. Tänker att det måste kännas tungt att trycka i sig det här när magen redan är mätt. Men du, kära du äter du inte klart så… ja, då vet du vad som gäller.
Henrik blev helt paff.
Då lägger Maja till: Du undrar säkert varför jag är så här rättfram? Det är helt enkelt så om du slutar svara eller samarbeta på mina frågor, så blir det så här varje gång. Men nu ät upp gröten ordentligt, så är vi klara sedan!
Vet du vad? Maja hade redan fått höra av vännerna hur Henrik var, men hon stannade kvar ändå. Och när vi satt och pratade om det här på fiket så sa hon: Män föds inte perfekta, de formas av envisa och kärleksfulla kvinnor. Hon hade faktiskt rätt.
Henrik åt upp all gröt på några minuter. Efteråt sa han till mig att han äntligen hittat det han alltid sökt en kvinna som vågar säga ifrån, men ändå stanna kvar.
