Min svärmor är verkligen en riktig dam… Egentligen hade jag kunnat avsluta hela berättelsen med de orden, för jag la all min frustration där, men jag fortsätter ändå bara så att du förstår helheten.
Varje kväll när jag kom hem från jobbet slängde jag mig på soffan, helt slut. Kan du tänka dig hur sugen jag var på att laga mat till min fästman i såna stunder? En kväll kom jag hem och hörde min man prata i telefon. Han hade precis börjat samtalet:
Ja, hej mamma…, jo…, nej, vi har inte ätit än! Hon kom precis hem, hon lagar väl till något sen när hon känner för det. Ja såklart att jag är hungrig, har ju bara fått i mig frukost idag. Men hungern tar ju inte kål på mig, mamma, jag överlever. Så… bjuder du in oss?
Jag blev så irriterad att jag inte ens sa ett ord under samtalet. Jag stod där med knutna nävar och bara kokade. Och när han sen la på luren såg han sådär oskyldig ut, studsade runt och sa: Mamma bjuder oss på middag! Och så började han räkna upp alla de där rätterna svärmor brukade bjuda på när hon gick loss i köket. Jag ville bara släppa ut allt jag tänkte om henne, och efter maten hålla ett litet föredrag om Varför kan man inte äta lite senare på kvällen? ändå. Men… Jag gjorde mig i ordning, målade mig lite, och följde med på middagen.
Men det här var liksom droppen för mig, och så småningom tog det slut mellan oss. Idag är jag gift för andra gången. Vi båda jobbar, är trötta och slitna, och därför turas vi om att laga mat nu. Just tack vare det har vi fått ett lugnt och harmoniskt hem.
