Kristina gifte sig så fort hon fyllt 20. Hennes man, Anders, var äldre, men åldersskillnaden bekymrade henne inte det minsta. Hon stod bakom honom som en svensk granitvägg. Men på sistone har hon börjat undra varför hon ens gav sig in i det där förhållandet. Här är hennes berättelse.
Vi bor i en tvårummare i Uppsala, och lägenheten tillhör Anders. Han tjänar rätt bra men måste ständigt iväg på tjänsteresor. Själv driver jag ett litet eget företag hemifrån. Dessutom pluggar jag på distans. Naturligtvis är det ingen som tagit bort mina hushållssysslor. Jag försöker hålla ordning hemma, laga mat och sådär.
Anders betalar för elen, bredbandet och hyran den biten håller jag mig långt ifrån. Men på sista tiden har han börjat gnälla över att jag gör av med för mycket vatten och el. Först skrattade jag bort det hela, men med tiden blev hans eviga kommentar något av en folksjukdom här hemma.
Från och med nu är det du som betalar för el och vatten, sa han högtravande en kväll. Jag jobbar hela tiden dessutom drar jag fram och tillbaka till Stockholm för jobbet. Tycker du om att slösa? Då får du också betala! Resten av räkningarna tar jag, men de här två är dina. Och betalar du inte, ja då blir det svart och torrt i lägenheten!
Vilken trevlig familj vi är! Har du ens funderat över varför det går så mycket el och vatten? Kanske för att jag lagar mat, städar, tvättar kläder, och jobbar vid datorn hela dagarna? Ska jag kavla upp ärmarna och börja leva som på 1800-talet: spara på vattnet, sitta och sticka i skenet av ett stearinljus och diska med kallt vatten i en balja? Tappar du det nu, eller?
Vill du inte betala, så slipper du, men då gör jag det inte heller. Jag kan lika gärna flytta hem till mamma och pappa i Göteborg, där behöver jag inte hålla koll på hur ofta jag tvättar händerna eller hur många kilowattimmar datorn drar. Får du själv tvätta, diska och räkna kilowattimmarna. Förresten, gillar du egentligen nytvättade skjortor? Då kan du själv ta reda på hur mycket el och vatten som går åt till tvättmaskinen!
Efter det lilla svaret hade Anders inget mer att gnälla över.
Tycker ni Kristina gjorde rätt, eller vad?
