Det finns en sorts person som jag helt enkelt inte klarar av att umgås med. Få människor tycker om att stå ut med så kallade giftiga typer. Jag tänkte dela med mig av en händelse, inspirerad av min väns berättelse och mina egna funderingar kring den.
Jag har alltid haft en nära relation till en släkting, vi pratar öppet med varandra och brukar hälsa på ibland. Den här gången hade jag bestämt mig för att besöka Ingrid på en fika. Jag köpte med en prinsesstårta och promenerade bort till henne.
Tajmingen var kanske inte den bästa, för när jag kom dit hade Ingrid redan besök. Det visade sig att Gunn, hennes granne, satt där. En äldre dam som dricker för mycket alkohol. Hela hennes pension verkar gå åt på Systembolaget. Eftersom hon ogillar att dricka ensam brukar hon driva runt i trapphuset och leta efter sällskap. Det är bara det att hon är påträngande på ett sätt som jag har svårt att hantera.
Jag har försökt hålla mig undan Gunn, för jag orkar inte med henne. Hon pratar utan paus och verkar inte ha någon självinsikt. Därför håller jag mig alltid så kylig jag kan mot henne. Den här gången tänkte jag gå ganska snart, men Ingrid övertygade mig att stanna. Jag gav med mig, det var ändå meningen att jag bara skulle bli kvar en kort stund. Medan vattnet kokade på spisen började Gunn sin monolog.
Alla klarar inte av sådana här människor. Hon gör mig först frustrerad, sedan nästan full i skratt av alla märkliga påståenden. Ingrid har märklig smak när det gäller sällskap om jag vore henne skulle jag aldrig släppa in en så tröttsam granne i mitt hem.
Jag bestämde mig till slut för att smita hemåt. Jag orkade inte lyssna mer på all nonsens. Senare berättade Ingrid vad som hänt efter att jag gått. Ytterligare en vän hade kommit över på besök. Först var allt lugnt, men sedan började Gunn ställa till det som bara hon kan.
Det gick så långt att Ingrid och hennes vän började gräla.
Du kan inte ana, Gunn äggade liksom upp oss så vi nästan började slåss. Jag har aldrig varit med om något liknande…
Jag tror det var då jag verkligen förstod vad giftig betyder. Gunn stämmer in precis på den beskrivningen. En konflikt uppstår alltid från ingenstans när hon är med. Alla grannar känner till henne, ingen vill egentligen umgås. Bara Ingrid står ut med hennes påhitt.
Men nu verkar även hon börja inse verkligheten. Ingrid fortsatte förklara:
Du vet, jag och Helena har känt varandra i evigheter. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Nu känns det som att Gunn är expert på att vända oss mot varandra Vi började bråka om småsaker. Jag frågade Helena hur hon mådde och hon sa att det var som att vara under hypnos. Så kan det faktiskt bli, eller hur?
Till slut insåg Ingrid ändå sanningen. Det finns ingen anledning att försöka umgås med exakt alla. Det är bättre att undvika sådana kvinnor. Själv insåg jag att jag är tacksam för min egen tillvaro. I mitt hus är grannarna vettiga.
Lite senare hörde jag att Gunn hade flyttat. Lägenheten ligger ute på Hemnet, och hon verkar bo hos sin dotter nu. Orsaken sägs vara familjeskäl. Huset har blivit så lugnt sedan dess. Det är märkligt Hur en enda människa kan förpesta livet för så många andra.
Att ha en bra omgivning betyder allt. Jag önskar alla trygga familjer och vettiga grannar. Vem har egentligen nerver nog för alltför många original?
