Det finns en kvinna jag gick i skolan med. Vi kan kalla henne Majken. Majken var verkligen en primadonna redan då. Efter gymnasiet började hon på universitetet för att studera juridik. Men det dröjde inte länge innan hon bestämde sig för att ta ytterligare en examen, den här gången inom ekonomi och management. Under hennes andra utbildning träffade jag min nuvarande make, och vi gifte oss. Hennes kille tjänade bra och förväntade sig inte att Majken skulle jobba, så hon kunde avsluta sina studier i lugn och ro utan stress.
När Majken hade tagit ut sin andra examen började hon inte jobba, utan blev hemmafru. När vi träffades och pratade om det, sade hon att hon var nöjd med livet som det var. Hun berättade att maken trivdes allra bäst när hemmet var skinande rent och ombonat, något Majken aldrig skulle hunnit med om hon haft ett jobb. Han försåg henne generöst med pengar till allt hon kunde önska från ansiktsbehandlingar och frisörbesök till dyra gymkort och shoppingrundor på NK.
Så levde de under ganska många år. Ibland, berättade Majken, brukade hennes man ta upp frågan om att skaffa barn. Men Majken vägrade varje gång att ens diskutera det. Hon var helt enkelt inte intresserad av barn hon brydde sig mer om figuren, hälsa, och tid för sig själv.
Äktenskapet höll i ungefär tolv år, sedan skildes de. Majken vill inte gå in på detaljer och jag tänker inte spekulera. De skiljde sig, och med det slutade också den ekonomiska tryggheten från ex-maken.
Nu får Majken ekonomiskt stöd från sin pappa, som fortfarande är i arbetslivet. Men det är långt ifrån samma nivå som hon varit van vid; det är svårt för henne att fortsätta med den livsstil hon haft. Hennes pappa säger ofta att det är dags att hon försöker hitta ett arbete. Hon är ändå vuxen nu, trettiofem år.
Majken vände sig till oss i gamla klassen och bad om hjälp att hitta ett jobb. En av oss driver en butik i Mall of Scandinavia och föreslog att hon kunde börja som expedient. Men det ratade Majken direkt. Jag har ändå högskoleutbildning, jag kan inte bara stå och sortera varor! kontrade hon.
Det är faktiskt lite komiskt. Hon har aldrig haft ett riktigt jobb, för det är många år sedan hon tog examen, men kraven är skyhöga. Hon siktar på en chefsposition och hög lön direkt.
Vad tycker ni om det? Vad kan man egentligen få för jobb när man är trettiofem och aldrig har jobbat på riktigt?
