Det finns en kvinna som jag gick i skolan med. Vi kan kalla henne Svea. Svea, för övrigt, var verkligen skolans stjärna. Efter gymnasiet började hon läsa juridik på universitetet i Uppsala. Efter ett tag bestämde hon sig för att skaffa sig en andra examen och började plugga ekonomi och ledarskap i Stockholm. Där träffade jag en kille och gifte mig med honom.
Den här mannen hade ett välbetalt jobb och krävde aldrig att Svea skulle arbeta, så hon kunde lugnt avsluta sina studier. När Svea tagit sin andra examen sökte hon aldrig något arbete, utan stannade hemma. Och när hennes vänner frågade så svarade hon alltid att hon var helt nöjd med sitt liv. Hon sa att hennes man älskade ett rent och hemtrevligt hem och att det aldrig hade gått att ge honom det om hon jobbade. Han gav henne pengar till allt hennes hjärta önskade från frisörbesök till träningskort och allt däremellan.
Så levde de. Ibland, berättade Svea, kunde hennes man säga att han drömde om barn, men det var inget Svea ville diskutera. Hon var helt enkelt inte intresserad av barn; hon tänkte mest på sitt yttre, på hälsan och på sin egen tid.
Äktenskapet varade i drygt tolv år, sedan bestämde de sig för att gå skilda vägar. Vad som hände vet jag inte exakt, och jag vill inte gissa. De separerade, och Sveas exman slutade förstås att försörja henne.
Nu försörjs Svea av sin pappa, som fortfarande jobbar. Men de pengarna går inte alls att jämföra med den tidigare livsstilen det är svårt för Svea att upprätthålla den standard hon är van vid. Hennes pappa upprepar hela tiden att det är dags för Svea att börja arbeta hon är ju ändå vuxen nu, över trettiofem år.
Svea har nyligen hört av sig till gamla klasskompisar för att be om hjälp att hitta ett jobb. En av dem driver en egen butik i Mall of Scandinavia och erbjöd henne ett jobb som expedient. Men det dög absolut inte åt Svea. Hon sa att det kändes ovärdigt att jobba med sådant när man har högskoleutbildning.
Det är faktiskt lite absurt. Svea har noll arbetslivserfarenhet, fastän det var många år sedan hon tog examen, men ändå har hon stora krav. Hon satsar på någon chefstjänst med riktigt hög lön.
Vad tycker ni om detta? Vilket jobb kan man egentligen få när man är trettiofem och aldrig har jobbat en dag?
