Mina vänner, Erik och Elin, bor vid havet i närheten av Göteborg. Förra sommaren blev Erik tillfrågad att vara fadder på ett dop, och efter ceremonin i kyrkan var det, enligt tradition, en fest. Där mötte paret faderns morföräldrar. Hela kvällen kunde morföräldrarna knappast dölja sin glädje över att barnbarnet hade fått just Erik som fadder. I deras ögon var han en ovanligt god människa, och de var väldigt stolta över att ha en sådan släkting.
De uppskattade även extra mycket att Elin och hennes man bodde så nära havet.
Vilken fantastisk fadder mormor kunde inte vara mer lycklig. Och dessutom bor han nära havet det är underbart! Nu har vi någon att hälsa på vid kusten. Vi slipper hyra! Släkten är så rar. Vad roligt, Erik, att vi får vara släkt med dig!
Vem hade kunnat ana att barnbarnets mormor skulle ta sitt ord på sådan stort allvar. Bara några veckor senare dök hon upp, precis som hon lovat. Men faktiskt hade barnets pappa, Johan, redan ringt Erik och frågat om morföräldrarna kunde komma och stanna trefyra dagar. Efter en hel del diskussion hemma beslutade Elin och hennes man att erbjuda dem plats det kändes svårt att säga nej. Det var ändå högsäsong, och både Erik och Elin jobbade hela dagarna, så att ta emot gäster var egentligen rätt besvärligt. Elin var till och med tvungen att ta ledigt från jobbet för att kunna ta hand om dem ordentligt.
Morföräldrarna kom, njöt av den närliggande stranden, badade, solade och efter några dagar, fulla av tacksamhet, packade de ihop sina väskor och for hem igen.
Med tanke på att bostaden endast hade två små rum beslutade Elin att säga nej nästa gång, om de plötsligt skulle få för sig att komma på besök igen. Vännerna och deras barn tyckte de om att ha över det var glädjande. Men föräldrar till vännerna, nej, det blev för mycket. Särskilt under semestertider när man behöver vara sparsam med pengarna så de räcker till nästa vinter.
När jag hörde berättelsen blev jag förvånad. Morföräldrarna var ju ändå äldre, bägge över sextio år. De hade vuxna barn och barnbarn. Var det så att de såg sin plats i familjen som en möjlighet att få gratis semester vid havet?
Jag tror faktiskt det och de lovade dessutom att komma tillbaka någon gång
Livet lär oss att generositet är fint, men att ibland behöver man sätta gränser även till dem man tycker om. Att våga säga nej är också att visa omtanke om sig själv.
