Det har gått mer än ett decennium nu sedan mamma gifte sig på nytt. Styvpappa, Stig, hade en dotter från sitt första äktenskap, en flicka vid namn Britta som vid den tiden var fjorton år gammal. Stig lämnade sitt gamla hem till den tidigare familjen avstod helt från rättigheterna till lägenheten och flyttade in hos min mamma och mig, till den bostad pappa hade lämnat oss som arv. Stig hade ingen kontakt med sin dotter; hon själv ville inte träffa honom. Han betalade underhåll och det var det sista han gjorde för Britta.
Jag kan inte påstå att jag och Stig utvecklade någon djup närhet eller ömsesidig tillgivenhet. Han varken höjde rösten mot mig, slog mig, eller försökte ta någon vuxenroll det var ändå lite sent att försöka uppfostra mig, då jag redan var sexton år. Vi bodde tillsammans i tre år, tills jag gifte mig och själv fick barn. Därefter flyttade jag ut det fanns ingen plats för maken i mammas och Stigs hem, de vägrade bo under samma tak som en främling.
Relationen mellan min make och min mamma var aldrig enkel. Stig brydde sig egentligen inte, han lade sig inte i. Mamma hjälpte ändå till med sitt barnbarn, åtminstone brukade hon göra det. Men så för inte så länge sedan ringde jag henne för att be om hjälp att hämta min son från förskolan. Hon sa nej hon hade fullt upp med Stigs barnbarn.
Då slog det mig att Stig faktiskt hade en dotter någonstans. Hon hade tydligen själv blivit mamma, och det var så detta barnbarn dök upp. Jag svalde motviljan, men avvisningen var inte den enda. Min misstänksamhet växte, så jag gick över för att titta till dem, utan att säga till i förväg.
Ingen var hemma. Men i mitt rum stod en spjälsäng, små barnkläder låg utspridda överallt och min säng var nervällt. Jag ringde mamma för att fråga vad i all världen det handlade om.
Britta bor hos oss, sa mamma. Stig bjöd in henne, med mitt samtycke. Hon har det tufft nu och är ensam i sitt läge, förklarade mamma innan hon gick till motattack: Har du inte lärt dig att ringa innan du hälsar på?
Där stod jag på besök. I mitt eget hem. Så nu bodde Stigs dotter och barnbarn på min egendom, medan jag och min man fick hyra en lägenhet och arbeta för att täcka lånet. Och så lever de där utan bekymmer? Jag såg rött. När de kom hem sade mamma till Britta att hon skulle gå in på sitt rum och stänga dörren, sen drog hon in mig för att diskutera mitt opassande uppförande. Jag var helt ställd.
Så länge Britta bor här är det inget att diskutera, sa hon.
Jag frågade om lägenheten Stig lämnat till sin tidigare familj.
Det angår inte dig, fick jag till svar.
Jag blev förtvivlad det angick förstås visst mig, nu när det bodde en annan familj i mitt gamla flickrum!
Jag och mamma grälade, mycket hårt dessutom. Jag sa rakt ut att antingen flyttar Britta eller så flyttar jag och min man hem till min halva av lägenheten. Mamma svarade att hon då gladeligen ger hela sin del till Stig, och det vore bäst för mig att lugna ner mig innan jag gör något dumt. På vägen hem ringde jag Stig. Han lät mig veta att det inte rörde mig vem som bodde var, och att han fick bjuda in vem han ville i sitt eget hem.
Min man tyckte jag skulle låta saken bero vi har ju någonstans att bo, barnet ska snart börja skolan, allt ordnar sig. Men det skaver: mamma släpper alltså in främlingar, medan dottern betalar av lånet, och sedan vill hon dessutom ha att jag ska be om ursäkt! Hon ringde och ville träffa barnbarnet, men jag avböjde med att hon kanske borde ägna sig åt Britta och Stigs lilla barn istället. Hon kallade mig envis och sa att hon tänker vänta på ursäkter.
Ska jag verkligen be om ursäkt? För att hon som ensam förvaltare gör som hon vill? För att styvpappans dotter nu bor i mitt gamla flickrum? Jag började fundera på om jag skulle kräva en egen nyckel och lämna rummet uppdelat. Då ringde Britta. Hon sa att om hennes närvaro störde kunde hon flytta, att hon inte ville skapa osämja i familjen.
Jag tror henne inte helt. Hon är listigare än hon vill ge sken av. Vad fick mamma att prata om att överlåta sin del till Stig? Är det Brittas plan? Jag vet inte hur jag ska tackla detta. Saken känns fel. Jag oroar mig att Stig och Britta manipulerat mamma, och att syftet är att till slut ta över allt.
Hur skyddar jag mamma? Ska vi kräva en försäkran, byta mot något annat, dela pengarna så hon kan köpa sig en liten etta någon annanstans? Eller bara flytta in på min halva och vägra flytta tills Britta försvinner och Stig får förstå vem som äger vad?
