Jag tog hand om min makes farfar i tio år. Vi bodde i en liten hyreslägenhet i en förort till Stockholm tillsammans med våra barn. Min svägerska, Linnéa, bodde vid denna tidpunkt i farfars gamla våning på Södermalm. Ingen annan brydde sig om honom varken svärmor eller de andra barnbarnen. Mitt eget liv hade inte blivit som jag tänkt mig jag hann aldrig ta examen på universitetet eftersom jag blev gravid och någon karriär blev det aldrig heller.
Varje dag såg likadan ut jag försökte balansera livet mellan att ta hand om farfar och att uppfostra våra barn.
Min man kunde inte hantera den konstanta stressen hemma, och han började ofta dricka. Det var knappast så att andra kvinnor ville ha honom med två barn och inget eget hem så han kom alltid tillbaka till mig. Jag förlät honom, fast jag inte längre älskade honom. Allt jag tänkte på var att han ändå hjälpte till ekonomiskt, både för barnen och farfar. Linnéa kom nästan aldrig förbi; när hon väl dök upp, var det bara för att be farfar om pengar från pensionen eller klaga över sin ekonomi. De hade det dock inte dåligt de bodde gratis och reste gärna utomlands på semester.
För fem år sedan skrev farfar över lägenheten på mig. Han tog min hand och sa: Du har blivit mig kärast av alla. Mitt barnbarn är en mes, han skulle bara ge lägenheten till sin mamma eller syster. Låt dina barn, mina barnbarnsbarn, få bo här istället. Det är min tack för att du slitit så för mig. Så att du inte ska sitta där bitter när jag är borta.
Men resten av familjen visste inte detta. När farfars hälsa sviktade började plötsligt både dotter och barnbarn komma på besök, som av en slump. Alla hade plötsligt fått ett hjärta för den gamle mannen men farfar var inte dum, han genomskådade deras spel.
När farfar gick bort blev arvskampen genast påtaglig. Svärmor och Linnéa övertalade min man att avsäga sig sin rätt till lägenheten Linnéa bodde ju där redan. Han gick med på det, men ingen visste ännu om testamentet.
Redan dagen efter började min man packa. Han berättade att han hade träffat en annan kvinna, och att han egentligen bara bott kvar för farfars skull. Sedan försvann han ut ur våra liv, och det kändes som en tyngd lyftes från mitt bröst. Men när resten av familjen fick reda på vad som stod i testamentet, bröt helvetet loss.
Hör du, du kommer aldrig att få den där lägenheten! Vi vet inte vad för fula knep du använt mot farfar, men vi ska ta dig till domstol! Du är en riktig bedragare, vi kommer visa att du lurat till dig alltihop! Låt min bror vara med sina barn, han har i alla fall hittat en riktig kvinna.
Vet ni vad jag har insett? Jag har råd nu, jag kan skicka er allihop ut ur mitt liv för gott. Så stick härifrån, nu är det nog!
Deras ord berörde mig inte det minsta. Jag vet att jag kommer få ett bättre liv nu. Jag har ett jobb, mina barn och jag har ett eget hem, och viktigast av allt jag slipper den här familjen.
Vad hade du gjort om du var i mitt ställe?
