Matilda växte upp i en välbärgad familj i Stockholm. Hennes pappa såg till att hon hade allt hon önskade sig, men han tillbringade väldigt lite tid med sin dotter. Affärerna krävde långa arbetsdagar och om han kom hem, var det mest för att träffa sina älskarinnor. Ryktet gick att en av hans kärleksaffärer var med en kvinna som var några år äldre än Matilda.
När det var dags att söka till universitetet valde Matilda lärarutbildningen, trots att hennes pappa hade hoppats på att hans dotter skulle bli tandläkare. Men hon stod på sig och gick sin egen väg.
Under uppväxten vägrade Matilda att ta emot pengar från sin pappa och hon levde på sitt studiebidrag. På sommararna valde hon att arbeta som ledare på ett barnläger, även när hennes pappa hade erbjudit henne en lyxig semester utomlands. Hon tackade nej, för hon älskade att arbeta med barn.
En kväll anlände en buss med barn från ett barnhem till lägret. Alla barn skyndade sig in i huset, förutom en tjej som var den sista att kliva av bussen. Hon var mager och hade ett vuxet uttryck i sina ögon, långt ifrån ett barns. Några timmar senare började de andra barnen klaga på att det luktade konstigt i huset.
Det visade sig att den lilla flickan gömde köttbullar under sin kudde efter middagen, och de hade hunnit bli gamla och sura.
Matilda klev in i rummet och frågade flickan varför hon gjorde så. Flickan såg skuldmedveten ut och sa:
De är till min bror.
Var är din bror? frågade Matilda.
Han är på ett annat barnhem, svarade flickan tyst.
Matilda blev berörd och ringde genast sin pappa och bad honom om pengar.
Äntligen ber min dotter om något, tänkte han för sig själv och trodde att hon kanske ville ha en ny bil.
Hur mycket pengar behöver du, Matilda? Vill du köpa en Volvo? frågade han.
Nej pappa. Jag vill köpa mat till barnen på barnhemmet,” sa hon.
Du har ett så stort hjärta, Matilda, svarade hennes pappa, och log.
Den kvällen insåg Matilda att kärlek och omtanke är det mest värdefulla vi kan ge, och ibland behöver ett barn bara någon som bryr sig.
