När jag var tio år gammal och min lillebror bara tre, lämnade vår pappa oss. Han hittade en annan kvinna som var vackrare än vår mamma, tyckte han. Kvar lämnade han oss med lägenheten, som de tidigare hade tagit bolån på, innan allt gick sönder. När mina föräldrar fortfarande levde ihop gick jag i en bra skola, deltog i tävlingar och olika klubbar och spelade basket. Men efter skilsmässan förändrades allt. Min mamma var tvungen att ta två jobb samtidigt.
Hon städade dagtid och sedan skyndade hon iväg för att ta hand om en äldre dam på kvällarna. Jag behövde byta till en grundskola närmare hemmet. Basketen tvingades jag sluta med, för mamma behövde alltid lämna min bror hos mig när hon jobbade kväll. Allt var så annorlunda. Jag tog studenten, började på universitetet och därefter fick jag jobb. Min lyckliga barndom tog liksom slut det känns fortfarande ibland, som om jag saknar den tiden och allt jag förlorade.
