Jag orkar inte höra fler historier om hennes släktingar! Men hon är ju vår granne, kan du inte bara lyssna på henne? frågar min man. Hon säger ju samma sak jämt.
Linnea är vanligtvis tålmodig och lugn, men när det gäller grannen Sigrid, då brister det. Och hennes man förstår inte varför. För inte så länge sen brukade de umgås som familjevänner. Sigrid är femton år äldre än Linnea. När Sigrids föräldrar gick bort började hon och hennes två systrar dela på huset i Uppsala. Allt verkade lösa sig, eftersom de bestämde att sälja huset och dela pengarna lika mellan sig. Men så uppstod en konflikt.
Linnea känner inte till alla detaljer, men har fått höra av sin mormor att Sigrid bad om att få bo kvar i huset eftersom hon hade det svårt ekonomiskt. Sigrid lovade att betala tillbaka deras del av pengarna när hon kunde, och systrarna gick med på det och avsade sig även officiellt sitt arv. Vad som hände därefter, vet Linnea inte exakt. Men hon misstänker att Sigrid fortfarande inte har betalat tillbaka dem. Sigrid kommer ofta förbi till Linnea och klagar över släktingarna: “De har helt glömt mig. Ingen ringer, ingen hör av sig, de pratar inte med mig. De bryr sig bara om pengarna.”
Ja, du lovade ju faktiskt att betala tillbaka! Men nej, alla andra är onda och egoistiska, bara hon är snäll. Jag tänkte ringa dem, sa Sigrid, men jag har knappt råd att ta hand om huset själv, de borde också hjälpa till, det är inte bara mitt hus, eller hur? Men de har ju sagt nej… Och vad gör det om de sagt nej? Det är ju deras hem också! De har växt upp här, det är deras pappas hus. Bryr de sig inte? De är nog fortfarande sårade över att de aldrig fått sina pengar, du lovade ju dem.
För det första, det var deras överenskommelse, ingen tvingade dem. För det andra, jag sa att jag skulle betala när jag har pengarna, och jag har dem fortfarande inte. Det känns orättvist att sälja huset bara för att ge dem deras del. Vart skulle jag bo då? Tyvärr, ingen tänker på mig, bara på pengar.
Linnea tittar på sin man. Han står där med det där uttrycket igen. Hans blick säger att han har förstått allt och att han inte längre ska fråga varför hans fru inte är särskilt glad över Sigrids besök.
