Under en middag med min väninna Bibi, som jobbar som fastighetsmäklare i Stockholm, delade hon med sig av en färsk erfarenhet från jobbet. Det hade varit en tuff period för henne på sistone, då hon hade svårt att få in nya kunder. Trots allt var hon hoppfull kring de senaste möjligheterna som dykt upp. Hon kämpade också med att få ihop vardagspusslet som ensamstående för två barn och samtidigt ta hand om sin åldrande mamma.
En morgon blev hon uppringd av ägarna till en lägenhet, som insisterade på en visning redan klockan 07:45 för att det skulle passa deras arbetsschema. Bibi hade sina tvivel men ville inte gå miste om potentiella köpare, så hon tackade ja. På visningsdagen var hon på plats i god tid och väntade tålmodigt på kunderna, som till slut dök upp, lätt stressade och bad om ursäkt för att de fastnat i morgontrafiken.
Kunderna var en aning på hugget, men min vän höll humöret uppe. I hissen undrade de vilket våningsplan och vilket lägenhetsnummer de skulle till. Med självsäker röst svarade Bibi: Sjätte våningen, lägenhet sextiosex, och försökte samtidigt skingra deras funderingar kring siffrorna. Men hon kände att osäkerheten ändå fanns kvar.
När de steg ut ur hissen och gick fram mot den öppna dörren, förutsatte Bibi att det var ägaren som väntade innanför och presenterade sig snabbt medan hon ursäktade eventuella förseningar inför kunderna. Till deras förvåning stod där istället en kvinna i morgonrock, som såg ut att vara ovetande om att en visning alls skulle äga rum. Bibi kände en besvikelse över bristen på kommunikation från ägarnas sida.
Trots det bestämde hon sig för att göra det bästa av situationen och visade snabbt runt i lägenheten, som faktiskt såg ännu bättre ut än på bilderna. Kunderna blev riktigt intresserade, men när det var dags att gå därifrån, fick Bibi syn på ytterligare en dörr som inte alls stämde med annonsen.
Det slog henne plötsligt: de hade råkat gå av en våning för tidigt och befann sig på femte våningen inte sjätte! Hon försökte omgående få tag på rätt ägare men upptäckte till sin frustration att hennes samtal blockerades. Kunderna var besvikna, men lägenhetsinnehavaren överrumplade alla med ett oväntat förslag.
Paret berättade att de ändå hade börjat fundera på att sälja och flytta närmare sina egna föräldrar. De såg det hela som ett tecken och gav plötsligt kunderna ett erbjudande: några tiotusentals kronor under marknadspris, dessutom skulle all inredning ingå.
Kunderna blev glatt överraskade och tackade ja direkt. Den ovanliga vändningen löste allas problem ägarna kunde snabbt flytta närmare sin familj, kunderna fick drömlägenheten till ett fyndpris, och Bibi fick sin efterlängtade provision och kunde andas ut ekonomiskt. Livet spelar en ibland oväntade spratt, och ibland visar sig misstag kunna bli till riktiga lyckoträffar. Jag har lärt mig att möjligheter ofta kommer när man minst anar det om man har mod nog att ta dem, även när saker inte går enligt planerna.
