Jag vet inte, kanske är jag ensam om det här problemet. På sistone har jag börjat dela maten helt lika mellan mig och min fru. Jag ser ärligt talat ingen annan väg. Om vi inte delar lika från början, äter min fru upp min portion också. Till slut blir jag utan, alltså hungrig.
För att förklara lite mer: Jag och min fru har varit gifta i tre år. Vi planerar inte barn än, det finns tid för det senare. Vi båda jobbar och tjänar ungefär lika mycket. När vi gifte oss tänkte jag aldrig på hennes lite udda vana. Nåväl, hon gillar att äta, så varför inte låta henne njuta!
Men efter ett tag började jag märka att det mesta vi köper tillsammans eller det jag lagar äts upp nästan helt av min fru. Jag fick bara en liten del av det som tillagades eller köptes från affären. Det fortsatte så i ett år.
Ett exempel: om jag gjorde ugnsstekt kyckling, blev det bara en liten bit kvar till mig. Och jag tycker faktiskt lika mycket om kycklinglår och schnitzel! Att hela tiden få nöja sig med en liten, torr bit kycklingbröst eller några vingar kändes verkligen orättvist. Samma sak hände med godis och kakor. Om jag hann ta en eller två, var det bra. För mig och min fru lika mycket alltså. Hon hade redan slevat i sig grädden.
Först försökte jag säga till henne att jag också gillar godis och kyckling. Min fru bara skrattade och sa:
“Du lagar så gott, jag märker inte ens när jag äter upp allt. Bli inte sur. Jag visste inte ens att du ville ha mer, du borde ha sagt till.”
Jag tog inte illa upp direkt, men det var inte så kul. Droppen kom på min födelsedag. Kvällen innan hade jag gjort några sallader och lagat vår favoriträtt, en särskild kyckling. Allt för att slippa stå i köket på min dag, och istället bara värma maten och ha en trevlig middag tillsammans.
Min fru kommer alltid hem lite tidigare än jag från jobbet. Jag hade aldrig kunnat tro att hon skulle äta upp nästan allt. Hon hade “rensat” alla sallader kvar fanns bara någon sked av varje. Själv fick jag ett kycklingben.
“Jag var så hungrig. Kunde inte vänta på dig”, sa hon bara.
Vi delade även på kakorna. Halva till mig och halva till frun. Då kände jag att nog fick vara nog. All glädje jag haft på vägen hem försvann direkt.
“Nu är det nog, älskling. Jag har haft tålamod länge men nu räcker det. Vi gör så här: Vi delar allt vi köper rakt av. Kycklingen delas mitt itu hälften var. Godis och kakor vi delar upp dem, varsin påse. Frukt och allt annat likaså. Du kan äta upp din del på en gång om du vill, eller spara till senare. Men jag är trött på att gå och vara hungrig för att du äter upp allting. Och du frågar aldrig om du får ta resten eller om jag vill ha. Så antingen delar vi lika på allt, eller så får vi handla mat var för sig framöver.”
Min fru protesterade inte. Hon gick med på mitt förslag. Nu delar vi allt vi handlar och lagarsp lika. För mig och min fru. På så sätt slipper någon av oss gå miste om något och vi har det mycket trevligare tillsammans.
