För några år sedan gifte min vän Björn sig. Jag måste säga att han höll sig undan länge, för Björn var redan trettiotre år. Han hade alltid levt för sin egen skull och hade inga som helst tankar på att skaffa familj. Alla dessa saker resor hem till föräldrarna, storhandla inför veckan, släktkalas det kändes som ett främmande språk för honom. När vänner och familj skojade om hans singelliv svarade han alltid samma sak:
Jag har min egen lägenhet, ett schysst jobb. Vad ska jag med familj till? Jag klarar mig själv. Dessutom har jag min trogne kompis hunden Ymer. Vi hänger ihop och saknar aldrig något. Kvinnor? Idag är de här, imorgon kanske de försvinner.
Men allting förändras förr eller senare. Också för Björn. Han föll för en kvinna. Hon var inte som andra lite listig… och svår att komma inpå, vilket bara gjorde henne mer lockande. Hon hette Tyra och de träffades på ett underligt kafé i centrala Göteborg där kopparna doftade av blåbär. Hon var 29, skild, inga barn.
Andra gången de sågs blev allting märkligt självklart. Tyra sov över hos Björn ett par gånger, och snart innehöll hans garderob klänningar som doftade lavendel. Innan han hann blinka bodde hon där. En dag satt de vid köksbordet, drack te som smakade granris, och Tyra sa:
Björn, du har hintat om giftermål mer än en gång. Vet du, jag kanske tackar ja.
Björn kunde, hur han än ansträngde sig, inte minnas att han gjort det. Samtidigt kunde han inte förneka det. Han försökte slingra sig, men Tyra började prata om delar av bröllopet istället.
Björn visste att han tappade kontrollen över sitt liv, men orkade inte kämpa emot. Nångång måste väl även han gifta sig. Och Tyra var ett hyggligt val. Så ytterligare en fri själ gick förlorad.
Första året var härligt förutom små skärmytslingar som trilskades fram mellan makarna. Tyra avskydde när Björn kom hem sent, eller ännu värre halvpackad. Å andra sidan brukade hon ibland prata med sitt ex, gnälla om sina bekymmer med Björn. Han ogillade det förstås.
Som sitt försvar brukade Tyra säga att man måste vara vänlig mot folk. En kväll när Björn firade sin chefs födelsedag på jobbet kom han hem, full som ett troll. Han lade sig i gästrummet och hörde hur Tyra satt och pratade med hunden i vardagsrummet.
Du, Ymer, du är så lömsk. Hela dagarna äter du, sover du gör inget annat än att ligga och slappa. Precis som din husse. Fast… du är smartare. Du pratar inte, men du fattar. Din husse, han vägrar förstå nåt alls. Hur står du ut egentligen?
Björn lyssnade och ville resa sig upp för att säga vad han tyckte, men drömmen vred sig plötsligt åt ett annat håll.
Han kommer hem dyngrak hela tiden. Du står väl knappt ut med lukten, Ymer? Det blir bara värre. Jag klarar inte av att se på honom längre. Jag ångrar att jag gifte mig. Han verkade okej i början, men nu vet jag bättre. Mitt ex var mycket bättre. Han drack inte, hade alltid pengar. Varför lämnade jag honom? Ja, visst, han var otrogen en eller två gånger, men det händer ju alla. Han gav mig så mycket fina presenter, visste verkligen hur man bönar och ber om förlåtelse. Han vill att jag kommer tillbaka. Vad ska jag göra, Ymer? Allt är upp till dig. Ge bara nåt slags tecken.
Plötsligt trädde Björn in i rummet. Han kallade på Ymer, såg på Tyra och sa:
Ifall du tror jag drömt om familjeliv så har du fel. Jag behöver inte någon fru. Särskilt inte en som dig. Det var du som flyttade in här. Jag mår illa av att se dig. Du har en timme på dig att packa. Ditt ex väntar säkert. Eller hittar du nån annan? Förresten… imorgon kan du lämna in skilsmässoansökan.
Istället för att gå med hedern i behåll brast Tyra i gråt och bad om förlåtelse. Sedan skyllde hon på att Björn var okänslig. Men han var orubblig och visade henne dörren. Utanför huset ropade hon in en Taxi Göteborg, steg i, och försvann bort i natten längs en glittrande kanal.
